När M snoozat sin telefon för trettionde gången stänger han till slut av. Suckar uppgivet och gnyr
- Du hämtar ett par kalsonger och strumpor till mig?
- Jaha. Okej.
- Jag fryser.
Jag reser mig upp och sliter av honom täcket. Där ligger M naken och ynklig.
- Lägg på täcket igen. Jag får börja sova i jeans och tröja om vi ska ha det så här kallt..
Så öppnar jag garderoben och tar fram kalsonger och strumpor till honom.
- Det är tyck synd om-läge nu...
- Varför det?
- Jag är sjuk.
- Då får du ju stanna hemma..
- Inte så sjuk
- Okej?
- Ahhrrr de där skjutdörrarna. Jag trodde de skulle innebära frihet. De är ju bara jobbiga. Det blir glipor. Ryssland försöker gå in och lägga sig på mina svarta tröjor. Man blir galen. Allt är så jobbigt..
Det är INTE lätt att vara M. Skjutdörrar som lämnar glipor om man inte drar igen dem ordentligt, kallt i sovrummet samt en liten antydan till förkylning. Jag hoppas att det här ordnar sig till förlossningen. I annat fall får han kanske också läggas in på... nån avdelning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
STACKARS M! När han har det så svårt måste han ha en soffa med minst en divan, utan tvekan!
Oj, nu smäller det snart! Eller bebisen kommer ut, vad spännande!
Säg till om du vill ha sällskap nån dag!
kram
Han kan få komma och vara patient på min avdelning om han vill. Då kan jag peta på honom lite extra och beställa roliga (nota bene för mig som kandidat, hence obehagliga för patienten) provtagningar med motiveringen "jo men bara för att vara säker så..."
Haha, han har det inte lätt stackarn, därtill en gravid flickvän som får allt tyck-synd-om av alla.
Nakensovande kalsongkonnässör. Jag har en hemma jag med. Märkliga människor det där.
Skicka en kommentar