Inte så jätteledsen kanske faktiskt.

Lilla S:et försöker ibland framstå som en riktigt hård och kall liten böna. Vid ett tillfälle räknade hon helt krasst ut att "om pappa går på spåren till jobbet och blir överkörd av en spårvagn och dör så blir vi bara tre kvar hemma. Eller hur! Du jag och Ryssland". Hon var skitnöjd med att ha klarat av subtraktionen. En annan dag förklarade hon lugnt att om jag och M dör så kan hon flytta hem till mamma på heltid. Det var osäkert om Ryssland kunde följa med eftersom "mamma gillar verkligen inte katter". M undrade om hon inte skulle bli ledsen om vi dog "nej inte så mycket tror jag. Kanske lite. " Då undrade han om hon inte ens skulle gråta lite "hmm.. nej det tror jag inte".
För några dagar sedan var min syster, mamma och P på besök. Systern skulle baka pizzabullar och det fattades sallad till det. Något M högst motvilligt gick med på att gå och köpa 150 m härifrån.

Lilla S - Pappa ska du flytta nu eller?
M - Nej? Jag ska till affären.
Lilla S - Pappa ska flytta! Pappa glöm inte ta med dina saker då!
M - Jag ska inte flytta.
Lilla S - Jo! Glöm inte sakerna. Men du får bara ta dina grejor!
M - Jaha. TV:n är min så den tar jag med.
Lilla S [skitförbannad] - NEEEEEEEEEEEEJ INTE TV:N. PAPPA FLYTTA INTE!!!

Vi får lov att titta på M:s TV.

Iofs tror jag att hon skulle bli ganska så ledsen om vi var borta för gott. Det är inte så längesedan hon stod och storgrät för att hon inte hittade oss på IKEA när hon virrat iväg in på barnavdelningen i förväg. Men man vet ju aldrig. Hon var kanske bara ledsen för att hon inte hade bilnyckeln i fickan och kunde dra hem ensam.