Jag kommer över info som visar att en av de jävligaste personer jag känt, som med hjälp av två andra kompletta idioter frös ut mig under ett år på högstadiet så att jag var totalensam och ville dö varje dag, köpt ett fulfult hus på den sunkigaste och sorgligaste gatan med töntigaste killen med rödaste ansiktet.
Jag njuter.
Jag skrattar rakt ut.
Vissa saker glömmer man aldrig.
Ibland är sådan här glädje den ljuvligaste känsla man kan känna. Så primitivt. Så vackert. Så skönt.
Nu tror jag att jag ska ta en glädjepromenad på den här lilla glädjenyheten rakt ut i solen.
och ja, jag förstår att hon kanske är skitlycklig för det här skitinköpet - men ändock var det hennes totala mardröm en gång i tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Good for you!
åhh jag har en gammal antagonist som idag bor i kode och jobbar med att köra ut och bära möbler åt ett möbelföretag... mohahahahah fy fan vad gött att rättvisan kommer och smackar till i nacken ibland.
Måste kännas ljuvligt med en gnutta rättvisa :)
Helt rätt reaktion. Fira lite extra ikväll också :-)
anonym: ja! :)
mikebike: haha..ja det är så härligt. strålande!
tinalinatiny: oh ja! det gör det. varje gång jag hör nån sån nyhet njuter jag!
maria byström: haha.. ja det gjorde jag med en lasagne och en cola! :)
En av snobbarna i min gamla högstadieskola brukade säga att fattiga skulle klara sig själva och att hon minsann inte ville hjälpa dom med sina (läs:föräldrars) skattepengar och att radion var en "sosseradio" när den knastrade. När jag långt senare hörde att hennes föräldrar hade blivit av med jobbet på sitt börsföretag, blivit av med paradvåningen på norrmälarstrand och min gamla klass"kompis" kom hem från sin utbildning i Bryssel och inte fick nåt jobb...då njöt jag också...oj vad jag njöt...och det får man. Och hon hade inte ens gjort mig nåt, hon var bara en vidrig bortskämd människa som behövde komma ner på jorden.
Mmmm... vilka härliga exempel, din, Mikes och egarcias.
Visst är det skönt när livet vänder baksidan åt ens gamla hatobjekt, och visst är det skönt att man inte växer ifrån känslan av inre frid.
Btw, vill ni ha biljetter till det jag skrutit om tidigare? Antar att jag måste sörja för mina egna snart så om det skulle gå så behöver jag veta det då. Vilken dag ni vill ha och läktare el stå. Priset är listpris (vilket jag inte vet hur mkt det är).
Mr E
Haha, synden straffar sig som de säger i Pingstkyrkan!
egarcia: åh herre gud. den människan had it comin. fattar inte hur man kan ha en sån rutten syn öht. idioter.
mr.elway: nä det känns som en mycket primitiv drift! det känns så fint och rättvist i efterhand..
och JAA!!! vi vill gärna köpa biljetter. om det går då. du får säga till när du behöver veta. vi kan bestämma oss nu om det är så.
sassy: ja för en gång skull har pingtkyrkan rätt...haha
Jag mötte min värsta en perfekt dag när solen sken och jag var nyförälskad. Jag såg en medelålders dam som jag tycket synd om i sin fula brunrutiga klänning med svettfläckar under armarna, sönderblekt hår och solarierynkigt ansikte bärandes två tunga kassar från ICA.
Hon sa "hej" och jag svarade artigt utan att känna igen henne, förrän jag precis hade passerat.
Sa jag att jag hade sällskap av världens finaste grabb som höll mig i handen och hon hade ingen.
Hahaha!
Skicka en kommentar