Jag blev ändock hungrig och i hushållet stod ingenting att finna. Jag gick till affären och köpte nudlar och purjolök. Sen gick jag hem och beredde detta gastronomiska lilla mirakel: kokade vatten, lade i nudlar, hackad purjo samt quornfärs och strödde sedan över den lilla kryddpåsen innan servering. Jag hade dock negligerat det faktum att det var det enda jag levde på en sommar när jag hade Ingmar Bergman-festival med mig själv som sällskap i Masthugget.
Särskilt sammanknippat med denna nudelsoppa är Scener ur ett äktenskap.
Det betyder att även om det först smakade underbart med soppa så utvecklades det efter en halv sekund i munnen till många skedar plågsam ångest. Det blir man inte mätt på.
+
=Inte alls sant.
(men det var naturligtvis inte den med biff jag åt)
Nu kommer min kille snart hem. Det är det bästa som hänt denna dag för mig. Jag tänker att han ska köpa popcorn till mig. Och laga någon mat. Och pussa mig på pannan och tycka synd om mig.
2 kommentarer:
Hoppas han lagar nåt som icke är förknippat med ångest. Och krya på dig!
Åh tack! Ja det blev helt ångestfria ugnsbakade rotfrukter och halloumi!
Skicka en kommentar