Bebisnamn.

Igår efter bad och avlämning av extradotter hos modern gick jag och M och tog en öl. Eller ja. Jag suktade efter en öl men drack en sur jävla cola och åt oliver i stället.

Sen pratade vi bebisnamn.
Pojknamn är det svåraste för oss. Helt uppenbart också när M lös upp och hade kommit på "det perfekta" killnamnet. Han sa att jag "inte hade hört det här innan, inte på ett barn i alla fall".

Higgins.

Ja hans förslag var på riktigt Higgins.
Sen sa han att han inte ville berätta varifrån han fick det men att det var riktigt coolt i alla fall.

M är av typen som alltid går att övertalas så efter en kort men skarp tillsägelse avslöjade han att det var efter Magnums butler.

- Efter Magnums butler? Och det är tufft tycker du?
- Ja men alltså.. han är faktiskt inte butler han är mer rådgivare till Magnum.
- Jaha?
- Väldigt coolt.

Det blir alltså inte Higgins på nån unge i det här hemmet.
Ett annat av hans favoritkillnamn är Ralf. Eventuellt tar jag över hela namnbuisnessen själv.

Bildkälla här.

Nu är jag arg igen (så det blir svordomar och könsord).

Jag har just bläddrat igenom en liten vecka för vecka-bok som följde med en Vänta barn tidning. Vi är i 26:e veckan nu så jag läste därifrån. Det här är den andra (och sista) gravidtidningen jag köper.

När jag kom till vecka 40 fick jag en våldsam lust att gå ut på gården och elda upp den men det skulle inte bli nån maffig eld med tanke på denna pissiga broschyrs storlek så jag låter bli.

Ett av deras tips inför vecka 40 (slutet på graviditeten för den som inte är insatt i ämnet... det var inte jag innan) när livet kan kännas skit och man kan vara trött och tung som en elefant är:

Kanske vill du förbereda dig inför tiden på BB, packa en necessär med en skön kräm, köpa några fina mjukisbyxor och vaxa benen..

VAXA BENEN?

Hur I HELVETE tänker de nu (inte alls uppenbarligen)? Är det en av de saker man kan tänkas vilja lägga tid på när man står inför något av det mest smärtsamma man kan uppleva? "Åh jag ska kanske spricka från svanskota till navel. Vad behöver jag tänka på nu då? Bäst att jag vaxar benen innan. Kan ju inte ligga där med stubbiga ben.. Ska jag ta en brazilian också? Hmm. Jo det ska jag nog. Måste tänka på hur vårdpersonalen får se mig".

Det var något av det mest idiotiska jag hört.
De tipsar även om att man kan hoppa över sina finaste spetstrosor efter förlossningen. Tur att det finns sådana här informationskällor så att man kan känna sig lugn inför det som obönhörligen komma skall. Man vill ju inte förstöra sina finaste underkläder så där i början. Även om man säkert spenderar en hel del tid med tankar på hur man kan vara så sexig som möjligt där man sitter på sin mjuka kudde för att det gör så jävla ont i fittan.

Fy fan. Fy fan igen.
....
Jag tycker att det är skandal att ingen tidning tar sitt ansvar och tipsar om bästa vattenfasta sminket inför förlossningen också. Det kan ju börja rinna om man svettas eller gråter eller så. Jobbigt med alla de här KROPPSLIGA funktionerna. Svett, avföring, behåring. Ska min partner behöva se att jag är... människa?
Jag efterlyser även lite stylingtips till den eventuelle fadern eller andre modern. Eller får de se ut hur fan de vill? nej så kan det ju inte va?

Ryssland har varit hos veterinären.

Man kan säga att veterinärbesök inte är Rysslands favourite waste of time.
Turligt nog fick en sköterska hålla i honom när han fick sprutan. Vill inte att han ska tro jag är hans egen privata torterare.

Nu tvättar han sig grundligt.
Han är ju inte van vid att vara ute bland folk och fä.
Han känner väl sig nedsmutsad nu den lille stroppen.

Spårvagnar var för övrigt det mest skräckinjagande Ryssland sett i sitt liv vad det verkar. He ain't seen nothin yet. Om några veckor blir det snipp snipp i lilla pungen.

En slagen hjälte.

Ryssland ska till veterinären.

Nu ska jag ta en intet ont anande Ryssland till veterinären för vaccination. Ska även konsultera veterinären ang. kastrering. Det är han också väldigt lyckligt ovetande om.

Kattburen. Den är inlåst på vinden. Jättebra att den är det just idag. Låset går inte att få upp. Så nu ska jag kånka den lille skiten under armen. Litar inte på honom helt.

Det blir spännande.

Så här ser det ut hemma hos oss idag.

Det är plågsamt varmt här inne.
Jag ligger på ungefär samma sätt.
Jag har dessutom ont i halsen.
Alltså är det mest synd om mig.
...

men kolla kolla!
tvåsiffrigt idag!

Fråga: Är det någon som sett ett par riktigt solgula mjukisbyxor till bebisar någonstans?
Vi har letat överallt. Men inga gula. Utan mönster vill vi ha.
Överhuvudtaget är det skittråkiga färger på många bebiskläder.

Badass.

Samme man som vill skjuta varenda en på spårvagnen för att EN person hostar vägrar att bada om det är under 24 grader i vattnet.

One tough cookie med andra ord.

Man får hybris av att vara gravid.

Josefine säger: (14.57.34)
nu går jag och ryssland ner till sovrummet
Josefine säger: (14.57.40)
ska gå och handla om lite mer än en timme
Josefine säger: (14.58.02)
det blir överraskning med mat och så.
mikebike säger: (14.59.25)
mmm åh vad du är romantisk
mikebike säger: (14.59.27)
älskar dig
Josefine säger: (14.59.50)
jag satt faktiskt just och tänkte på hur underbart det är att vara tillsammans med mig
Josefine säger: (14.59.54)
jag vill vara ihop med mig.

Lukter och ljud.

M har skrivit ett inlägg om en hostgubbe på spårvagnen idag.
Sorgligt nog stämmer allt han skriver. Han blir på riktigt galen av hosta.
Jag minns att han i ett flertal mail utbredde sig om hur mycket han avskyr detta ljud innan vi ens hade träffats på riktigt.

Det värsta verkar dock vara just lilla S:ets hosta (som hon kan hosta!). Då blir han helt lila i ansiktet och bara tjatar och tjatar på henne om hon inte kan "vara snäll och vänta med att hosta tills vi kommer hem". När han säger komma hem tror jag att han menar att hon ska sitta ensam i ett annat rum och hosta för att inte störa hans små delikata öron.

Nu ska jag inte säga så mycket om just det eftersom jag själv flippar fullständigt av störande små ljud. Värsta är fortfarande väsningar från näsan. Även snarkningar. Även tandgnissel. ÄVEN ALLA ANDRA STÖRIGA SMÅ SKITJOBBIGA JÄVLA LJUD. Ljud och lukt är mina värsta fiender just nu.Ljud och lukt finns det gott om vart man än går. Speciellt på spårvagnen. Igår stod en ur-göteborgare med bar överkropp och skrek om hur han hållt på med tjack i flera år och sen gav han bort sin tändare som det stod "Punk rock is dead" på till en kille som han just sagt "är du cuban? du är jävligt snygg" till samt givit honom en kram (jag kunde känna hans svett och spritlukt på 6 meters avstånd stackars snygge-killen då som hade sin näsa vid hans armhåla). Sen fnös han genom sin väsande näsa "Punk rock is dead? Äh sug min.... pommesfrites..... hahaha... sug min pommesfrites..".

Liten fråga:
Finns det fler än medelålders män som gladeligen upprepar själva slutklämmen i det de kallar för skämt?
Jag har faktiskt inte, som jag kan komma ihåg, stött på detta fenomen någon annanstans än hos just dessa män. Företrädelsevis de som gillar buskis.

Paus i sängen.

Inga kängor nej. Nänä. Kanske inte alldeles livsnödvändigt just nu ändå.
Men ack. Så fina de är.

Nu tar jag katten och boken under armen och går och lägger mig i sängen i stället. Inväntar eventuella spännande reaktioner på järntillskottet (jag hade fortfarande ett normalt järnvärde! tjoho! men tydligen bäst att hålla koll på det ändå).
Sen ska jag ordna picknick till mig och min loverboy.

Också vill jag bada.
Att bada är en av de bästa sakerna i hela världen.

Oljud.

Det är så plågsamt varmt inne i lägenheten just nu. Nere i sovrummen är det något bättre rent temperaturmässigt men där är i stället ett JÄVLA OLJUD eftersom gårdsrenoveringen dragit över ganska kraftigt på tiden. Närmre bestämt en månad över tiden. Jag kan tycka att det är ganska lång tid med en gårdsrenovering som ska ta två veckor som efter en och en halv månad inte ens är i närheten av att vara färdig. Och då vill jag även påpeka att det är 6 innergårdar TILL som ska renoveras (vi bor i ett k-minnesmärkt hus som har en ganska speciell gårdsutformning).
Det ska bli så underbart roligt att under semestern kunna vakna till kullersten som kraschar mot marken varje morgon från 7 och framåt. Och då har de inte ens börjat på den gården som vårt kök och vardagsrum vetter åt. Tänk va! Att kunna få vakna i sovrummet av maskiner som kör vid 7 och sen kliver man upp till köket och får lyssna på exakt samma typ av ljud till frukosten.

Okej. Ska inte gnälla. Jag har ju någonstans att bo.
Men det hade varit väldigt skönt att få ha det lite tyst och skönt en stund på morgonen.

Ryssland har dött på mattan nu. Jag ska gå ut och göra... nånting. Inte helt klart vad. Eventuellt åka till Scorett och känna på ett par fullständigt underbara kängor som M tycker är asfula. Hoppas finna dem i min storlek. Hoppas kunna köpa dem.

Min snälla kropp.

Idag älskar jag min kropp. Den är så bra. Den gör inte ont någonstans. Det är underbart! Älskar att inte ha ont. Det här hoppas jag håller länge länge till i den här graviditeten. Stort Tack till mina rygg- och magmuskler och min "blygsamma viktuppgång" som jag tänker fira med godis denna ensamkväll.

Efter att ha sprungit runt på stan i fem timmar var jag inte sugen på att gå in på Hemköp för att handla kattmat. Men jag gick in i alla fall. Jag skulle bara ha kattmat. Sen gick jag ut därifrån med bigarråer, hallonjuice (I love you Brämhults), persikor och nektariner men ingen kattmat. Jag är besviken på min hjärna nu.

Har just börjat på Joyce Carol Oates "Älskad, saknad" och herre gud vad hon är bra. Jag har enbart läst 21 sidor men vojne vojne vad fantastiskt det är.

Jag är kvicktänkt! Yes!

Ja jag säger ju det Mikebike! Jag är helt jävla underbar. Det är ju roligt att göra personlighetstest när man får så här exakt precisa med verkligheten väl överensstämmande resultat.

Din personlighetstyp: Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Yrken som passar dig: Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Testa här.

I became a feminist as an alternative to becoming a masochist.

Jag läser i GP nu på morgonen om en internationell studie som rör hur stereotypa könsuppfattningar styr (eller i alla fall påverkar) resultaten i skolan.

Här kan man läsa lite om studien.

Studien gick till så att deltagarna intuitivt fick koppla samman ord som han, son och pappa och hon, dotter och mamma med naturvetenskapliga ämnen som matte fysik, biologi och kemi och med humaniora som konst, historia, samhällsvetenskap och litteratur. Det visade sig att 7 av 10 snabbare kopplade ihop männen med naturvetenskapen.

Vidare står det att man finner det något överraskande att det var ungefär lika många kvinnor som män som gjorde den kopplingen snabbast. Jag förstår inte riktigt varför det skulle vara överraskande. Vi lever allihopa i samma värld - skulle kvinnor då vara befriade från könsfördomar/förväntningar kopplade till kön? Nej. Naturligtvis inte. Hur skulle det ha gått till?

Sambandet man kunde se i studien var att i de länder där män starkast kopplades till naturvetenskapliga ämnen var det också pojkar som hade högst studieresult i de ämnena i skolan. Så även i Sverige.

– Det som vi tänker och funderar på, eller de associationer vi har, påverkar oss. Och de påverkar oss långt mer än vad vi tror, egentligen.

Är man barn, säger Nazar Akrami, i ett land där naturvetenskap främst kopplas ihop med män, uppfattar man lätt som flicka att man inte har så mycket att bidra med. Och då är det stor risk att man faktiskt lyckas sämre.

I vilket fall som helst.
It's a long way to go innan vi kan kalla oss jämställda.

Mycken lycka.

Igår hade jag den stora lyckan att komma hem från jobbet till ett dukat bord (nästan färdigdukat) och min allra bästa svåger på besök.

Ännu mer lycka var att de två bröderna hade bestämt sig för att spela playstation tillsammans. Det såg stört ut på alla möjliga plan. Ingen av dem hade på något sätt något som skulle kunna kallas ett hyfsat normalt rörelsemönster under spelets gång. M låtsades glad åt att det gick bra för P i Little big planet. Jag såg dock hur det stramade i hela ansiktet på honom när han log sitt jätteonaturliga leende och sa "ja. Vad kul att det går bra för dig P".

Ännu mera lycka nu på morgonen när jag skulle sända mina två älsklingar till sina jobb. M till sitt och S till sin förskola. M stod med ansiktet ända inne i kikhålet och glodde ut i trappan eftersom han hörde ljud. Sen plingade det på och vi fick en ask jordgubbar av våra enda trevliga grannar. Oh the joy!

Jag har utvecklat en kraftig craving på frukt bär och grönsaker. Just nu står jordgubbar och persikor högst i kurs.

En väldigt märklig idé.

M är väldigt (för att inte säga vansinnigt) förtjust i Bruce Springsteens "The River". Helt förståeligt. Det är en fantastisk låt. Kommer alltid vara det.

Egentligen har han två märkliga idéer som alltid dyker upp i samband med att vi hör detta eminenta stycka:

1. Han vill lära sig spela munspel så att han kan spela munspelspartierna i "The river". Det är en dålig idé för jag kommer inte finna någon större gläjde i att han varje gång vi tar ett glas vin ska få "feeling" och börja "jamma munspel". Nej tack. Gud bevare mig väl.

2. Att "The river" ska vara "vår" låt. Han har till och med föreslagit att ha den till bröllopsdans (vi kommer troligtvis aldrig gifta oss så ni behöver inte börja fundera på present eller så). Nu ska vi titta lite på varför det är en helt jävla vansinnig idé.

Bruce sjunger

Then I got Mary pregnant
and man that was all she wrote
And for my nineteenth birthday I got a union card and a wedding coat
We went down to the courthouse
and the judge put it all to rest
No wedding day smiles no walk down the aisle
No flowers no wedding dress

Inga blommor. Inga leenden. En oönskad graviditet. Senare sjunger han även om hur det är dåligt med arbete så de är fattiga också.

Now all them things that seemed so important
Well mister they vanished right into the air
Now I just act like I don't remember
Mary acts like she don't care

Ja det här låter ju riktigt lajbans och romantiskt. Precis vad man vill ta en svängom till på sin bröllopsdag.

But I remember us riding in my brother's car
Her body tan and wet down at the reservoir
At night on them banks I'd lie awake
And pull her close just to feel each breath she'd take
Now those memories come back to haunt me
they haunt me like a curse
Is a dream a lie if it don't come true
Or is it something worse
that sends me down to the river
though I know the river is dry

Exakt. Är en dröm en lögn om den inte blir sann....

eller är det
ÄNNU VÄRRE???
Dessutom är floden torr.

Hur ska jag tolka hans förslag på låt till en hypotetisk bröllopsdans?
Jag har svårt att se att det kan vara något bra i alla fall.



Men alltså den är ju så JÄVLA bra. Äh va fan.
Vi tar den.

Hos barnmorskan igen.

Min känslighet för blod är helt intakt. Mådde illa när jag såg papperskorgen full av små näsdukar med blod på. Hur sköterskan tömde ut blod ur mitt armveck. Pressade mot nålsticket i fingret så att det stänkte blod upp på handleden. Blod överallt. Mådde illa. Vägde mig. En mycket blygsam viktuppgång sa barnmorskan och det var något jag skulle glädjas åt. Vi lyssnade på bebishjärtat och M klappade mig på huvudet. Normal kurva. Normalt allting. Aldrig har väl ordet normal låtit så skönt som nu. I vanliga fall får jag rysningar när det talas om "det normala". När det nu handlar om ett hjärta som slår normalt är normalt bara fint. Kanske enda gången i mitt liv jag inte kommer att må illa av det ordet.

Ja så jag har ingen lust att dividera om vad normalitet och friskhet är i allmänhet(för det kan man verkligen diskutera - och bör diskutera) för i det här sammanhanget i just den här upplevelsen handlar det enbart om att jag är glad för att vi har en bebis med ett hjärta som slår som det ska.
Att bebisen lever
och att jag är frisk.

Vår dagliga tupplur giv oss idag.

En kaffe på det och sen blir det all work.

Saker vi hittade under soffan när vi städade igår:

3 hårsnoddar (S:ets)
4 gummigrodor (Rysslands men från början S:ets)
1 vindruva
3 hårnålar
1 glasspinne
1 flaska ögondroppar (S:ets)
1 kondom

M tjurade en stund. Han undrade hur en kondom (som inte låg i sin förpackning) hamnat under vår soffa. Jag påminde honom om att min syster en gång skickat den till mig som någon form av skämt och att vi hittat den när vi packade upp några flyttlådor. Det mindes M ingenting av och surade en stund till. Eftersom jag tyckte att det var orättvist av honom att sura på mig som ingenting gjort blev jag sugen på att reta honom så jag sa att om jag skulle ligga med någon annan skulle jag knappast göra det i vår soffa och sen slänga en oanvänd kondom på golvet efteråt utan i ställer ta in på ett hotell. Det gjorde inte M:s humör bättre alls. Sen sa jag sanningen: att jag älskar honom och aldrig skulle göra något sånt. Då blev han glad igen. Det firade vi med att äta midsommarmat och dricka en varsin öl. Spänning i vardagen.

Dödligt varmt.

Igår dog M inte mindre än 29 gånger i sin sista match innan vi kunde gå och hyra film. Hur man kan dö 29 gånger och ändå inte kunna lämna spelet är egentligen helt obegripligt för mig men jaja. Sen såg vi bara läskiga filmer och M ville sitta nära för att det är mysigt (han är skiträdd).

Jag ska jobba ikväll.
Jag kan inte på något sätt ge uttryck för hur lite sugen jag är på att jobba sommarkvällar.

Sköna söndag.

Den här helgen känns semestrig.
Vi dricker öl. Läser böcker. Spacklar lite. Hånglar lite.
M spelar lite playstation.
Bebisen sparkar lite.
Ryssland leker med de fyra sladdriga gummigrodorna vi återfann under soffan.

Nu ska M "bara ta en sista" någonting i sitt krigsspel sen ska vi hyra film och köpa godis.

Perfekt dag.

....
Väntar fortfarande.

"Är du färdig eller vill du att jag tar en bana till för den här är faktiskt den roligaste och de liksom slumpar fram dem så man vet inte när de kommer igen.. vill du att jag spelar en bana till? En till bara?"
.....
20 minuter senare

-Men va fan är du inte färdig snart?
- Jo! Alldeles strax! Den här röda baren ska bara gå ner helt. Eller den blå!

[jag städar under tiden duschen]
.....
ytterligare 20 minuter senare

- Hur går det?
- Så här lång tid har det aldrig tagit innan!
- Nähä?

- Fått över 100 poäng nu.
- Jaha? [tänker: men dö nån gång då din jävel]
...

- Är det färdigt nu?
- Ehm ja?
- Helt färdigt?
- Ja jag ska bara...

Midsommardagen.

Långsamma dagen.
Vi ska spackla.
Vi ska läsa.

Jag påbörjade Jon Jefferson Klingbergs überlättsmälta Jag tror vi måste prata faktiskt i natt när vi kom hem. Jag har kommit halvvägs och finner den ganska underhållande, lite lite sorglig och lite lite rolig emellanåt. Som skildring av skilsmässa/uppbrott betraktat väger den dock inte mer än en fjäder. Den kommer vara försvunnen ur mitt huvud om en dag igen. Men för en dag som den här är den alldeles lagom.

Annina Rabe i Svenska Dagbladet 26/8-2008
Man glider igenom texten lika snabbt som en utekväll bland de mediemänniskor som boken ­beskriver – och på samma sätt undrar man dagen därpå vad man egentligen upplevt.

En välsignelse är att här finns både humor och självironi – och det är mycket det som gör att jag ändå gillar den. Även om den får mig att vilja flytta långt ut i skogen och aldrig mer återvända till storstaden och dess bardiskar.

Glad midsommar!

Idag ska jag äta mat i måttliga mängder för att inte avlida av andnöd (den här bebisen hindrar större intag av foder) och dricka omåttligt många carlsberg non alcoholic.

Så blir det väl regn i Göteborg såklart.
En helt normal midsommar.

Gubbjävel.

OH MY FUCKING GOD
nu ser jag lite av Doctors på 4:an (jävla skitprogram).


Där står en idiotläkare och pratar om hur kvinnor får sluta som VD:ar när de blir 50 för att deras hjärnor "förstörs av klimakteriet"

han säger till en kvinna i klimakteriet att hon "simmar i klimakteriesjön" och att hennes "äggstockar dör och kroppen förstörs" och att hennes hjärna inte längre är vad den en gång var.

Turligt nog har de med en gynekolog som har lite bättre koll. Hon vill uppenbart döda klimakteriegubbläkaren för att han sprider en massa dynga. Kanske gör hon det snart. Måste fortsätta titta på den här galenskapen.

Och ja jag förstår verkligen att klimakteriet är problematiskt men jag betvivlar starkt att man blir efterbliven av det. Förstår inte varför det alltid ska pratas om hur kvinnors hjärnor liksom förmultnar så fort det sker förändringar i hennes liv: graviditet, få barn, amma, ta hand om barn, bli äldre, hamna i klimakteriet.

Dancing in the dark.

Igår var vi på avslutning på S:ets förskola. Barnen dansade till Ted Gärdestads "Satellit". Sen kom kallduschen: nu skulle även alla föräldrar, extraföräldrar, syskon och andra dansa till Satellit. Alla tittade nervöst omkring sig och sen dansade vi. De flesta mycket stelt. Barnen överlyckliga. Jag drog dock gränsen vid att spela luftgitarr. Det gör jag alltså inte. Inte M heller - han sa att han bara behärskar luftbasen.

Idag ska jag hämta S:et på förskolan och sen ska jag dra med henne på liten shoppingrunda samt titta på böcker. Det är alltid ett högriskprojekt att ha med henne på spårvagn/café/i stan - man kan aldrig så noga veta vad hon kan få för sig som viktigt att att förtälja högt och tydligt om saker och ting (läs: människor).

Det börjar dåligt.

Efter klockan 3 någon gång vaknar jag av att Ryssland vansinnesrusar ur sängen för att möta M som kommer hem från fest med jobbet.
Vid 5 vaknar jag av att Ryssland välter ner och krossar mitt vattenglas. Upp och plocka glasskärvor och torka vatten.
Vid 6 vaknar jag av att Ryssland leker dåre i fönstret.
Vid 8 ger jag upp det här med att få en lång skön sammanhängande sömn och går upp.
Tar ut en kopp ur köksskåpet.
Välter ner ett espressoglas i diskhon och krossar minst två glas.

Nu äter jag frukost och tänker att de jävla glasen kan dra åt helvete. Nu ska vi ha allt i hårdplast.

En recliner?

Min pappa är en sådan person som inte ska tillåtas inreda någonting någonstans. Det går bara fel. Väldigt fel. Det kan mycket väl vara så att han skulle tycka att det vore urtjusigt med en äkta 80-tals gillestuga helt klädd i furu och plysch- eller krossat sammettyger.

En gång fick han en snilleblixt. Vi skulle byta soffa där hemma. I möbelbutiken fick han syn på en gigantisk recliner. Han provsatt den - han älskade den.

"Den här är för jävvla go å seda i" skrek han och jag gömde mig troligtvis bakom en soffa eller så (allt föräldrarna gjorde på den tiden ledde till skam - djup skam).

Sen kom han med sitt genialiska förslag:
Vi köper 5 stycken recliners och har i vardagsrummet i stället för soffa.
Jag gissar att samtliga i familjen låtsades att inte höra vad han sa. Jag minns inte vad som hände - min hjärna exploderade väl där någonstans. Det blev i alla fall aldrig någonting med den idén.

Bild hämtad här.

Uäh.

Jag läste en blogg samtidigt som jag åt min macka med marmelad. I bloggen stod det att slemproppen kan vara röd brun eller grön. Nu vill jag aldrig mer äta granatäppelmarmelad.

Vet man inte vad en slempropp är bör man inte söka upp det.
Lev lyckligt ovetande i stället.

En lurifax.

En f.d. kollega till M erbjöd honom 250 kronor för att ha "lite kåt" som status på Facebook. Det ville inte M tydligen. Nu har den f.d. kollegan lurat i honom att HAN skrivit in i det i M:s status men att M inte kan se det själv. Nu har M tvingat mig att gå in på FB två gånger för att kontrollera om detta stämmer. Jag sa till honom att skärpa sig och inte vara så lättlurad. På det svarade han att han inte är det men att man aldrig kan vara säker på såna saker.

Nyss avslöjade han även att han undersökt saken på två olika datorer.
Det är ju alltid bäst att vara på den säkra sidan.

....
I efterhand undrar jag givetvis varför jag inte sa
"oj det står ju visst där."
Då hade han kissat på sig och sen dött.
Hur kunde jag missa detta gyllene tillfälle till lur-samarbete?
Fy fan. Jag har kanske tappat det.

En helt normal frukost.

S - Du sen när vi ätit upp ska vi ligga med Ryssland då?
J - Vad sa du nu?
S - Vi ligger med Ryssland sen när vi ätit färdigt va?
J - Hmm.. ja det beror lite på hur du menar?
S - Vill du inte vila sen?
J - Jaha. Eh. Jo kanske.

Kan du inte tända på mig lite?

Imorse skulle jag iväg och äta frukost med Johanna på Biscuit. Detta skulle M fira med att spela sitt nya älskade krigsspel. Jag har inte, tydligen, varit tillräckligt imponerad av hans skills i spelet. Så när jag ska gå säger han

- Du kan du inte tända på mig lite när jag spelar?
- ?
- Lite i alla fall?
- Va?
-Ja, men tycka att jag är lite tuff och så när jag dödar i spelet?
- Nej jag tror inte det.

Sen kom jag hem till en man med död blick (och med de konstigaste ansiktsrörelser jag sett) fullt koncentrerad på sitt "tuffa" spelande. Jag har nu inspekterat honom under hans spel och kan nu konstatera att NEJ jag kan inte tända på honom när han spelar. Han har ungefär samma hållning som Stephen Hawking samtidigt som han tuggar konstigt och gungar fram och tillbaka i soffan. Det allra allra sista jag tänker på när jag ser det här spektaklet är sex.
....


"Nu har jag bara 400 poäng tills jag rankar upp mig så jag får välja nytt vapen"

Resultat: Jag är våldsamt upphetsad. Måste slita av honom kläderna. Nytt låtsasvapen liksom. Shit vad HETT.

Henry Miller vet hur man skriver kärleksbrev.

"When you return I am going to give you one literary fuck fest - that means fucking and talking and talking and fucking - and a bottle of Anjou in between - or a Vermouth Cassis. Anaïs, I am going to open your very groins. God forgive me if this letter is ever opened by mistake. I can't help it. I want you. I love you. You're food and drink to me - the whole bloody machinery, as it were. Lying on top of you is one thing, but getting close to you is another. I feel close to you, one with you, you're mine whether it is acknowledged or not. Every day I wait now is torture. I am counting them slowly, painfully. I don't know when you return - the 7th or the 15th? But make it as soon as you can. Be unselfish - yes, I am asking you to. Make a sacrifice. I need you. This long Sunday - How will I ever get through it?"

Henry Miller i brev till Anaïs Nin 30 juli, 1932 i Clichy
(A literate Passion - Letters of Anaïs Nin & Henry Miller 1932-1953)

Anaïs och älskarna.

Jag mindes fel i åren med Anaïs Nin.
När dagboken som hon kallar "Fire" börjar är hon fortfarande gift med Hugh Guiler, har rest till New York för att vara hos sin älskare/psykolanalytiker Otto Rank (som hon kallar Huck) för att utbilda sig själv till analytiker. Då kommer hennes andre älskare Henry Miller över havet "on a magic ship" och Anaïs har fullt sjå med att försöka hålla reda på vem hon ska träffa i vems rum när och att skicka hem telegram till Hugh som är kvar i Paris. Man kan säga att hon har mycket att styra med. Mellan varven ligger hon också med några av sina klienter på Ottos analyssoffa. Busy bee.

Bild hämtad här.

(Anaïs har även haft ett förhållande med Henrys fru June under en period)

Now I am at once June and Henry to Huck. I act, do disturb, upset, create tragedy. I am natural, I deceive, I cheat, I am lazy, I tax his forgiveness. Yet he loves me for what I am. Now I am both June and Henry. And Huck is what I was anciently, when I acted heroically, wisely, superhumanly toward Henry. Today I am preeminently human. I weep, laugh; I make scenes. I fight. I lie. I defend myself. I do not try to be good. I give in to my love for Henry. I deceive Huck. I tell him I can't leave for California with him because Hugh is coming, while knowing that Hugh is not coming, and that I am preparing to live with Henry until Hugh comes. I borrow the ring I gave Huck, to have a similar one made for Henry, pretending I am having a seal made. I am always on the point of being discovered by a telephone message, by the mail Henry gets at the Barbizon, by my forgetting my brassiere at Henry's place, the one Huck gave me and knows and would miss, by unconscious slips of the tounge, by saying something about Huck having seen my broken hairbrush and because of this giving me a black lacquer set in a beautiful valise. Every other phrase a lie. To Tranquiilize Huck when I go out with Henry, to tranquilize Henry.

Böcker.

Jag orkar inte någonting. Det är grått, det regnar och det var KG Bergström i SVT igen imorse - inte bra början på dagen. Ryssland sover i sin transportbur med sin rosa leksakslarv och han ser ut att tänka stanna där resten av dagen.

Nu blir det bokenkät som jag hittade hos Försök att inte se så snygg ut som hade hittat den hos Bokhoran Helena.

Senast köpta inbundna bok: Öde av Christine Falkenland eller om det var Melankoliska rum av Karin Johannisson
Senast köpta pocketbok: Unni Drougge - Penetrering, Ninni Holmqvist - Enhet, Margareta Strömstedt - Natten innan de hängde Ruth Ellis, Bodil Malmsten - Mitt första liv, Marina Lewycka - Två husvagnar (det var "ta fem för hundra kronor")
Favoritgenre: Hmm.. jag vet inte riktigt. Är inte så genretrogen alls. Är det en bra bok är det en bra bok oavsett vilken stil eller genre det tillhör. Fantasy har jag dock inte läst mycket av alls. Ingenting egentligen (nästan). Deckare blir inte heller av så ofta. Senaste böckerna i den riktningen var nog Död i Garnethill-triologin som var fantastiskt bra. Det får vara lika bra som det om jag ska läsa fler deckare just nu. Jag har annat som ligger högre på prioriteringslistan (paniktanke: hur ska man hinna läsa allt man vill innan man dör?).
Ultimata längden på en bok: Det beror på hur boken är. Falkenlands korta "Öde" var perfekt. Men sedan var exempelvis Margaret Atwoods Kattöga också av ultimat längd för den var så lång och BRA. Två andra långa bra böcker som jag fick syn på i hyllan nyss: Halvbrodern av Lars Saabye Christensen (älskade den djupt) och Illusionisten av John Fowles.
Favoritbokhandel: Mariaplans antikvariat, lilla übervälsorterade Kungsgatans antikvariat i Halmstad och Adlibris.
Favoritbibliotek: Biblioteket på Chapmans torg och stadsbiblioteket när det inte är så mycket folk. Älskar deras medicinavdelning.
Favoritplats att läsa (i hemmet): Liggande i sängen eller liggande i soffan. Alltid många kuddar.
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): På spårvagnen eller bussen.
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Jag vet inte riktigt. Det är inte så ofta jag köper inbundet och när jag gör det är det oftast när det kommit en ny bok som verkar fantastisk som jag inte orkar vänta till den kommer i pocket. Senast var Siri Hustvedts Sorgesång men den var en present från M.
Bästa lässnackset: Nej usch. Inte äta när man läser. Det låter för högt inne i huvudet.
Bästa läsdrycken: Vatten, kaffe och färskpressad juice.
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Tystnad framför allt, eventuellt någon musik på väldigt låg volym - utan sång helst. Ibland P2 om det inte är kyrkomässa.
När på dygnet läser du helst? När som helst när jag kan slappna av.
Bästa bakfylleläsningen: Vad som helst. Den bok som är på gång för tillfället blir det nog.
Bästa kollektivtrafikläsningen: Vad som helst som ligger i väskan. Samma bok som på alla andra ställen egentligen.

Tid.

Igår insåg jag plötsligt att det enbart är tre och en halv månad kvar till beräknad förlossning (3 oktober). TRE OCH EN HALV MÅNAD! Det är ingenting. Det innebär att jag nästan gått ett halvår (ja ja inte riktigt men nästan) med en liten levande varelse i magen. Sen ser jag den där nedräknaren och tänker "oh my fucking god vad det är lång tid kvar innan jag kan ta ett glas vin och köpa mögliga underbara ostar av P".

Det här med vin och öl tänker jag mycket på.
Även de dofterna känner jag ju med min super de luxe näsa.
Jag går förbi uteserveringar och det nästan snurrar till i huvudet av den ljuva doften av en kall öl.

Jag ignorerar det faktum att det mycket väl (helt sannolikt med den tur jag brukar ha) kan vara så att vi får gå långt över tiden.

Det lilla knyttet sparkar starkare för varje dag. Jag kan ligga och stirra på magen och se hur det rör sig som vore det den främsta underhållningen i världen (just nu tycker vi nog att det är det - S tycker förvisso att Bolibompa är bättre) hur länge som helst. Som förhäxad. Vi läser och förundras över att the little one nu ska kunna känna igen våra röster.

Jag imponeras även av min mages ombytlighet:
morgon - ganska liten
kväll efter ett antal måltider - ganska stor

Trettioplus berättade att hans fru åkte iväg och köpte ett flak Carlsberg non alcoholic på Willys (som han inte fick smaka). Det var utan tvekan ett av de bästa tipsen jag fått under denna graviditet. Carlsberg non alcoholic på flak liksom! Himmelriket!

Två exempel på framrotade saker av vad jag ikläddes som bebis. Det här ska vår unge också ha om allt går bra.
Jag minns inte hur jag hamnade på den sidan men hos C mig finns alldeles fantastiska bebis- och barnkläder. Jag känner starkt att S:et behöver en mössa med rävling på. En tröja också. Eh. Och lite annat.

Lukter.

Min näsa har nått oanade nivåer av luktkänslighet. Jag känner alla lukter men av någon aneldning verkar det främst vara de skitäckliga som vill attackera mig.

2 händelser som de senaste 2 dagarna fått mig att vilja kräkas/dö:

* Ryssland kräks en halvmeter ifrån mig just när jag stoppat in den första tuggan av min feta-broccoli-tomatpaj i munnen. Dels äcklas jag av att färgen på hans spya har samma färg som grahamsmjölspajbottnen och sen äcklas jag av lukten från den lilla högen han lagt. Jag tvingas torka upp. Min näsa vill begå harakiri.

* Jag åker spårvagn. Det stinker människa i den. Snart ska det stinka ännu mer människa i den men det vet inte jag där jag sitter och mår illa av någon vidrig slaktscen i förra boken jag läste. En gubbe sätter sig bredvid mig. Han stinker svett, snus, hud och hår (det gör han nog egentligen inte men min näsa uppfattar den minsta lilla antydan till lukt). I sätet bredvid ser det ut som att någon tappat en hel låda med kattsand. Jag reflekterar inte så mycket över det. Spårvagnen stannar vid Järntorget och en städare kliver på och börjar skrapa bort gruset med en sådan där duschskrapa. Det börjar lukta lite.. ÄCKLIGT. Sen skrapar han över den stora högen på golvet. Plötsligt uppenbarar sig en BAJSKORV FRÅN EN MÄNNISKA på golvet och hela mitt huvud håller på att sprängas av stanken, åsynen, mannen som sitter bredvid mig som plötsligt nästan sitter i mitt knä för att han är rädd för att få grus på sig och minnet av scenen som involverar en väldigt hungrig råtta, en brieost, ett rör och en vagina.

Det ska börjas i tid.

Igår hade S:et på sig sin nya röda Spiderman-tröja på förskolan. Hon tycker att Spiderman och Batman är jättetuffa men är osäker på om de är starkare än Pippi.
Spiderman-tröjan hade hennes lille vän E kommenterat så här "men det är ju en pojktröja".


Jag orkar inte ens säga något om det här mer än att det är så så otroligt vansinnigt att en unge som inte fyllt fem redan har så tydliga tankar om vem som är ämnad att ha vad.
Att det överhuvudtaget finns en tanke i den riktningen.

De lär sig snabbt.
De lär sig SKIT väldigt snabbt.
Man har ett våldsamt stort ansvar som förälder att i alla fall försöka lära dem vettigare saker på hemmaplan.

When a robin pecks at your window.

När vi parkerade bilen häromdagen gick jag för att lägga i pengar på automaten.
På automaten satt en rödhake som stirrade mig rakt i ögonen och sen flög iväg. Har aldrig tidigare sett en rödhake på så nära håll tidigare. Den var bara några centimter från min hand.

Sen fick jag panik. Började leta i minnet och påmindes om den där gamla folksagan som säger att om en rödhake pickar på ditt fönster kommer någon i din närhet dö inom kort.

Sen insåg jag att där inte var något fönster och blev lättad.
Sen insåg jag hur jävla galen jag var som stod och trodde att någon [läs: bebisen] skulle dö för att jag såg en rödhake.

....
Strax iväg till jobbet. Proppar mig full av nyttigheter, fullkorn och järn innan jag ska bege mig.
Ska börja på Nins "Fire". Dagboken rör sig i tiden för när det är finito med Henry Miller (ja!), hon har börjat tröttna på sin psykoanalytiker/älskare Otto Rank och hon.. ja.. jag vet inte. Jag älskar Anaïs.

This is not an exit.

American Psycho äntligen utläst.
Precis som det kommenterades är effektsökeriet tröttsamt i längden men jag tror nog att Ellis har en tanke med det också - han tar det äckliga och ytliga till så låga nivåer att läsaren rimligtvis borde sluta läsa. Nu gjorde jag inte det även om jag hade god lust flera gånger. Men mellan hans långa meningslösa slaktscener, meningslösa beskrivningar av kläder och meningslösa tirader om cd-spelare, vaser, skålar och ölsorter är Ellis briljant. I korta stycken säger han ändå något (och man kan såklart tycka att han hade kunnat göra det utan det andra) viktigt om samtiden. Han är rolig ibland men kanske framförallt klarsynt i sin analys av hur vi snabbkonsumerar allt allt allt: kläder, känslor, andras tragedier, människor och allt som kommer i vår väg. Har man sett filmen innan behöver man inte läsa hela boken mer än möjligtvis slutet där det mesta och viktigaste egentligen sägs. Lite som i Lunar Park som har ett så lysande slut att det är värt att ta sig hela vägen fram till det även om man inte imponeras av resten. För slutet i Lunar Park är enastående.

Men nu orkar jag inte mer våldspornografi så jag går på motsatsen i stället:
Fire The Unexpurgated diary of Anaïs Nin, 1934-1937
(from a journal of love)

Anaïs Nin får jag nämna som en av mina absoluta favoriter av allt jag läst. Dagbokssviten är helt enkelt fantastisk.

Men det konstigaste...

var den blivande modern som oroligt diskuterade sömmarna på täcket med en ur personalen. Hur täcket andades.

Vi tar det en gång till:
hon oroades över vilken typ av täcke hon skulle ta.
På grund av hur det var sytt.
Framför en hel vägg fylld av olika typer av bebistäcken stod hon och hade hög puls för att hon inte visste vad som skulle blir det bästa för hennes lilla bebis.

Jag tyckte lite synd om henne.
Sådana saker ska man inte behöva gå och oroa sig för.
Kanske har några allvetande bekanta mödrar upplyst henne om farorna i att ha fel sömmar på täcket.
Det blir nog bra med vilket täcke som helst.
Lagom tjockt. Lagom varmt.
Det räcker.
Hon brydde sig ju uppenbart om sitt barn.
Det är ju det som är det viktiga.
Inte om sömmarna går i en cirkel eller om de är sydda i långa raka linjer.

Säkerhet och sånt där tjafs.

Igår gjorde jag för första gången i mitt liv entré i en barn-grejsimojs-butik. Främsta syftet var att titta på barnvagn. I denna sorgliga samling av gräsliga vidriga fula tyger till barnvagnarna fanns även en hel djungel av HITTE-PÅ- saker man "behöver". Jag skulle tippa på att ca 90% av utbudet i butiker inte behövs alls om man inte plötsligt tappar ALL förmåga att tänka förnuftigt när bebisen flyttat in.

Där fanns livsnödvändiga saker som
* tyghjälm
* termometer till badvatten (eh.. går det inte bra att känna med fingret?)
* Baby food oraganizer. En liten ful ställning i plast att "organisera" barnmatsburkarna på.
* Nappflaska med någon sorts inbyggd uppvärmningsgrej som håller vällingen perfekt tempererad. Så vitt jag vet har barn aldrig dött av att tempen sjunkit på vällingen/eller vad det är under tiden som de druckit upp den.

(Där fanns en miljard andra långt värre fjantiga saker men jag orkade inte lägga allt trams på minnet eller ens inspektera de femhundra hektar av säkerhetsprylar som fanns att tillgå)

Det jag undrade mest över var exakt hur mycket man kan lura föräldrar att köpa. Troligtvis hur mycket som helst.

Alltså David Eberhard må vara en tvättäkta knasboll på många plan men hans kritik mot det sinnessjuka säkerhetstänkandet vad gäller bebisar och små barn har en viktig poäng. Om man behöver säkerhetssaker till allting och inte litar på sitt eget omdöme så kommer det att ske olyckor. Säkerhetstänkandet i sig blir farligt. Ska man vinka hejdå till allt förstånd när man får barn och sedan förlita sig på de produkter som finns att köpa? Jag tror inte att det är någon bra idé. Det är dessutom en skitdyr dålig idé.

Jag hoppas innerligt att jag utan hjälp kommer att förstå att jag inte kan lägga ner bebisen i ett bad med rykande hett vatten, att det inte är någon bra idé att låta ungen knata runt i en gåstol i närheten av en trappa, att det inte är så smart att lägga knivar på golvet eller att jag kanske ska låta bli att luta en stege upp till det vidöppna fönstret ut mot gården.

Vi får se. Kanske får vi ta banklån för att lösa alla de här säkerhetsriskerna som tydligen befaras uppstå så fort bebisen lämnat livmodern och föräldrarna tappat alla koncepter.

...

Innan vi åkte till barnsakspalatset åt vi frukost med J och H.
Det känns något bisarrt att vi nu kan sitta och diskutera olika barnvagnar som att det inte är något konstigt alls i stället för att diskutera var vi drack öl igår.
Det som kanske är mest bisarrt är att H plötsligt blivit något slags expert på barnvagnar och kunde droppa namn på ett tjugotal olika vagnar (troligtvis har han läst instruktionsböckerna till alla också). När vi lämnade caféet fick han plötsligt syn på den barnvagnen. Han sprang genast fram till mamman och förhörde sig om kvalitén. Det var en händelse jag nog aldrig trodde att jag skulle få se med egna ögon.

Ja du,

Einar Heckscher. Nu läser jag American Psycho i din översättning.

Jag kan tycka att följande inte är någon direkt lyckad tolkning av Bret Easton Ellis:

Vi ger varandra handflata med fem.

Handflata med fem?
man är alltså inte tvungen att översätta saker som inte riktigt fungerar att översätta. Det är helt okej att låta dem stå kvar på originalspråk om det fungerar bättre i texten. Vi kan nog komma överens om att det här var ett sådant fall.

Tyvärr verkar ge varandra handflata med fem vara ett uttryck som är återkommande i boken. För övrigt känns givetvis allt teknikpladder vansinnigt daterat (om än funktionellt).

Bild hämtad här.

Hmm..

Det kan ju tänkas att det kan se lite.. lustigt ut med Hamnetts tröja på en gravidmage.

.....

Också en dålig bild av magen (i 24:e veckan) som är på expansion:

Nu ska jag till jobbet och läsa ut Falling man. Sen blir det American psycho. Mysigt att läsa i kontorsmiljö kan jag tänka.

Kroppen.

Jag känner mig så mycket kropp nu.
Det är en märklig känsla.
För det är något annat att känna sig som så mycket kropp på det här sättet.
Den lever sitt eget liv. Den växer och fungerar som den ska. Inte ont någonstans. Och ändå så mycket kropp. Jag känner mig totalt medveten om allting som händer i den och med den.

Det har jag kanske alltid gjort men innan graviditeten var det mer en besatthet av hur den såg ut än hur den kändes. Det är skönt att använda den till något annat än det där. Att den just nu fyller en viktig funktion och att den gör det som behövs för tillfället. Att min hjärna inte sysselsätts så mycket med hur den ser ut utan istället hur den känns.

Tänker lite på att magen skulle behöva bli rund på riktigt innan jag kunde tycka att den var fin. Att när den var platt stirrade jag mig blind på den i skyltfönster och speglar och kritiserade saker som inte fanns där mer än i huvudet.

Så mycket tid man slösar bort på att övervaka kroppen och vara missnöjd när man inte har någon anledning.
Och att man vet hur onödigt det är och ändå inte slutar.
Hur elak man är mot sig själv.
Hur självkritisk.
En så passiv handling som bara skadar.

Det där konstiga när man hör när någon säger något fint om en och sen ändå bara minns alla de fula sakerna man sagt till sig själv istället.

Hur outsägligt tråkigt och onödigt det är att prata om vikt med varandra.
Att gnälla över kroppen inför varandra.
Fästa fokus på något så onödigt.
Få varandra att tänka mer på den egna kroppen och defekterna.
Alltid defekterna.
De påstådda defekterna.



Har vi inte viktigare saker att diskutera?
Är det inte dumt att vara så besatt av kroppen?
Vad kan det förändra?
Ingenting.
Det är bara slöseri med tid och inget händer.

Jag undrar om tjejer/kvinnor är sämst i världen på att få varandra att må bra.
Inte alla.
Men många.
De där tjejklustrerna man ingick i som tonåring till exempel.
Saker som sades som aldrig försvann ur huvudet.


När jag var 11 kunde jag sitta på toaletten och äcklas av mina feta (spinkiga) lår. Var jag än satt tänkte jag alltid på att sitta så låren inte smetades ut mot underlaget. Det är många år att slösa bort på något som ingen annan tänker på att tänka så tills man är 27. Alla andra är fullt upptagna med att granska sina egna kroppar, hålla efter dem, disciplinera dem, jämföra dem (alltid till den egna kroppens nackdel), se vad andra har och inte hitta det hos sig själv också tänker alla så och en massa viktig tid försvinner ut i något alldeles värdelöst meningslöst.

Blood on the tracks.

Jag har länge känt att jag borde börja lämna blod. Det har inte blivit av och det finns det ingen som helst ursäkt för.

Anledningar till att jag skjuter upp det:

* Rädd för att gå till nya platser jag inte känner igen
* Livrädd för blod. Får svimningskänslor av blod. Mår illa av att se blod. Får dödslängtan av att se blod åka ut genom en slang ur min kropp.
* Blir väldigt lätt yr. Äter för dåligt - yr. Sover för dåligt - yr. För varmt - blir yr. Det blåser: blir yr. Jag gissar på att om jag blir tappad på en massa äckligt blod så blir jag yr.

Nyss föreslog jag att vi BÅDA skulle gå och lämna blod. Då behöver jag inte gå ensam till okänt läskigt ställe och någon kan leda mig hem när huvudet är en karusell. Tyvärr gick detta inte för sig av den mest idiotiska anledning jag hört NÅGONSIN. Det är så dumt så jag kommer att förtränga anledningen till att han sa nej så fort jag postat detta inlägg. Jaha. Så jag får gå själv då. Jag vet inte ens om det är aktuellt så länge man är gravid. Kanske inte. Men efter det om inte annat.

Nu ska jag gå och lobotomera hjärnan.

...

Nu har han ångrat sig eftersom:

* Jag gillar att prova nya grejor och leva på gränsen.
* Mitt blod är som Ben & Jerrys.. det är högkvalitativt.

men

"Får man stå på kö för att lämna blod? I så fall är det fan inte värt det."
" I så fall vill jag ha en jävla latte... inte kaffe i nån campingmugg.. sån brun du vet.. Får man t-shirt?"

Suffer well.

Man kan säga att allt går väldigt långsamt här idag (också).
M är hemma med ögoninfektion. Yes. Han åkte på den trots att det var två veckor sen jag hade min släng.

Vi äter långsam frukost och tittar på tredje säsongen av Big Love (bästa hittills).

Jag känner mig tung och trött idag. Har ätit lite för mycket. Är lite för täppt i näsan. Det är lite för varmt i lägenheten. Och jag är lite för gnällig.

Men jag läser bra bok!
Don Delillos Falling man
Jag är lite mer än halvvägs och än så länge är den nyanserad och ytterligt välskriven. Rekommenderas!

Ett lite konstigt telefonsamtal.

Vi var hos mina föräldrar i helgen med S:et. Vi skulle åka iväg på en liten shoppingutflykt under söndagen och alla var klara. Alla utom M som hade gått upp och tagit en liten tupplur. Lilla S:et ville "ringa någon" så vi lät henne ringa M. Tyvärr blev det inte riktigt rätt nummer men det visste vi inte när S:et började prata

- Hej... vad gör du?
-
- mmm... vad gör du sover du?

Sen sträcker hon över luren till min syster Anna som ska styra upp det här samtalet

- Nu är alla färdiga! Alla står här nere och väntar. Du får komma ner nu. Vad håller du på med?
- *tyst*
- Vad gör du? Bajsar du eller spelar du patiens?
- näää inget av det.. jag dricker kaffe..

Anna börjar ana oråd och räcker fegt över luren till S:et igen som fortsätter

- Bajsar du? Bajsar du eller spelar du patiens?

Anna kommer ut i hallen. Skrattar nervöst och säger att hon tror att S:et eventuellt pratar med någon annan än sin far och att hon själv eventuellt just frågat en okänd person om han bajsar eller spelar patiens.

S:et kommer ut.
- Det var Andreas.

En okänd Andreas.

Onödiga uppfinningar.

Källa

Jag har mycket svårt, för att inte säga att jag inte kan, förstå människors besatthet av att veta kön på barnet innan det anländer.

Såvida det inte finns sjukdomar som är könsmässigt bundna finns det ingenting man kan förbereda sig på mer för att man har kunskapen om vilken kön barnet har. Man behöver inte vänta med att köpa saker till barnet eller inreda innan man vet kön. Man kan välja de kläder, den vagn och allt annat man vill ha till barnet genom att utgå från vad man själv tycker är fint. När barnet kommer ut har det inga färgpreferenser eller några andra preferenser som gäller "ytliga" saker. De vill mest ha mat, sömn, bytta blöjor och nån som tycker om dem. En pojke skadas inte av att bo i ett rosa sovrum (om det är rosa som är ens favoritfärg). En flicka blir inte sjuk av att skjutsas runt i en babyblå barnvagn (om det är blått man tvunget vill ha). Så ska man ju inte glömma heller att det finns tusentals andra roliga färger och mönster än skittråkiga (och fula) rosa prinsess- och blå prins- barnkläder. Man klär knappast på bebisar kläder för att de ska känna sig snygga. Man klär dem i det man själv tycker är fint (och - medvetet eller omedvetet - för att skicka signaler till andra om vilken sorts person man själv är - titta här på min bebis hen har en ekologisk tröja och en retro barnvagn som jag själv hade när jag var liten det betyder att jag är så himla kulturig och dessutom miljömedveten osv).

Ett sådant här test som jag läste om nu nyss trodde jag var ett skämt. Men tydligen inte. Så otroligt onödig uppfinning. Meningslös. Man vet faktiskt inte ett skit mer om barnet än att det har en snopp eller en slida - men det i sig säger ingenting. Mer än att man kommer att få torka en pung ren från bajs eller en slida ren från bajs - vilket kanske ändå inte kräver nio månaders förberedelse.