Min känslighet för blod är helt intakt. Mådde illa när jag såg papperskorgen full av små näsdukar med blod på. Hur sköterskan tömde ut blod ur mitt armveck. Pressade mot nålsticket i fingret så att det stänkte blod upp på handleden. Blod överallt. Mådde illa. Vägde mig. En mycket blygsam viktuppgång sa barnmorskan och det var något jag skulle glädjas åt. Vi lyssnade på bebishjärtat och M klappade mig på huvudet. Normal kurva. Normalt allting. Aldrig har väl ordet normal låtit så skönt som nu. I vanliga fall får jag rysningar när det talas om "det normala". När det nu handlar om ett hjärta som slår normalt är normalt bara fint. Kanske enda gången i mitt liv jag inte kommer att må illa av det ordet.
Ja så jag har ingen lust att dividera om vad normalitet och friskhet är i allmänhet(för det kan man verkligen diskutera - och bör diskutera) för i det här sammanhanget i just den här upplevelsen handlar det enbart om att jag är glad för att vi har en bebis med ett hjärta som slår som det ska.
Att bebisen lever
och att jag är frisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Ja, ibland är normalt bra, glad för er skull =)
du är helt normal bejby. puss!
Jag förstår att det just nu känns otroligt bra med normal-termer :)
Åh, vad skönt att höra att allt är bra! Jag hade varit helt nervis om jag var i din sits. Du är tuff!
kram
Skönt att allt är som det ska. :) Kram
jo tjena: ja det är sällsynt men den här gången var det ju bra! och tack s mycket! :)
mikebike: är du säker på det? puss
tinalinatiny: ja verkligen!
sassy: Ja det var så skönt attt höra hjärtat igen även om jag inte varit speciellt orolig för den rullar runt i magen flera gånger om dagen som att den är på tivoli. Och tack! Kram!
Annlouise: tack så mycket! :) kram
jag kände exakt som du. normal är 'trist' i vanliga fall, men i detta sammanhag är det ljuvligt...
KÄNNER ska jag säga. inte kände.
Skicka en kommentar