Kan du inte tända på mig lite?

Imorse skulle jag iväg och äta frukost med Johanna på Biscuit. Detta skulle M fira med att spela sitt nya älskade krigsspel. Jag har inte, tydligen, varit tillräckligt imponerad av hans skills i spelet. Så när jag ska gå säger han

- Du kan du inte tända på mig lite när jag spelar?
- ?
- Lite i alla fall?
- Va?
-Ja, men tycka att jag är lite tuff och så när jag dödar i spelet?
- Nej jag tror inte det.

Sen kom jag hem till en man med död blick (och med de konstigaste ansiktsrörelser jag sett) fullt koncentrerad på sitt "tuffa" spelande. Jag har nu inspekterat honom under hans spel och kan nu konstatera att NEJ jag kan inte tända på honom när han spelar. Han har ungefär samma hållning som Stephen Hawking samtidigt som han tuggar konstigt och gungar fram och tillbaka i soffan. Det allra allra sista jag tänker på när jag ser det här spektaklet är sex.
....


"Nu har jag bara 400 poäng tills jag rankar upp mig så jag får välja nytt vapen"

Resultat: Jag är våldsamt upphetsad. Måste slita av honom kläderna. Nytt låtsasvapen liksom. Shit vad HETT.