American Psycho äntligen utläst.
Precis som det kommenterades är effektsökeriet tröttsamt i längden men jag tror nog att Ellis har en tanke med det också - han tar det äckliga och ytliga till så låga nivåer att läsaren rimligtvis borde sluta läsa. Nu gjorde jag inte det även om jag hade god lust flera gånger. Men mellan hans långa meningslösa slaktscener, meningslösa beskrivningar av kläder och meningslösa tirader om cd-spelare, vaser, skålar och ölsorter är Ellis briljant. I korta stycken säger han ändå något (och man kan såklart tycka att han hade kunnat göra det utan det andra) viktigt om samtiden. Han är rolig ibland men kanske framförallt klarsynt i sin analys av hur vi snabbkonsumerar allt allt allt: kläder, känslor, andras tragedier, människor och allt som kommer i vår väg. Har man sett filmen innan behöver man inte läsa hela boken mer än möjligtvis slutet där det mesta och viktigaste egentligen sägs. Lite som i Lunar Park som har ett så lysande slut att det är värt att ta sig hela vägen fram till det även om man inte imponeras av resten. För slutet i Lunar Park är enastående.
Men nu orkar jag inte mer våldspornografi så jag går på motsatsen i stället:
Fire The Unexpurgated diary of Anaïs Nin, 1934-1937
(from a journal of love)
Anaïs Nin får jag nämna som en av mina absoluta favoriter av allt jag läst. Dagbokssviten är helt enkelt fantastisk.
Bake My Day Julkampanj
1 dag sedan
12 kommentarer:
Well well... kanske har du fått mig att öppna en ny Ellis-bok eller kanske tom läsa om AP för att se ifall jag missade något briljant.
Här kommer konsertrecension två, söndagens. Ett ord: Fantastisk.
Om det har att göra med lite varmare temperatur i luften eller att jag stod i pitten eller bättre - i mitt tycke - spellista eller piggare gubbar låter jag vara osagt.
Fullt ös från början blev det iaf, rockigare versionen av No Surrender följt av Badlands. Tyvärr kom Seeds under söndagen med men när han efter det spelar The River och Trapped är det förlåtet snabbt.Fade Away har jag aldrig hört live innan så det var en glad överraskning. Thunder road och Jungleland under extranumret var fantastiska, CC visar att han fortfarande kan leverera grymma saxsolon trots att knäna nyss fått en nyrenovering.
Grym konsert helt enkelt!
Jag tror nog inte att du behöver läsa om American Psycho. Om jag ska ge den ett betyg så är det 2 av 5. Det var för lite bra i förhållande till allt det äckliga och tjatiga. Ska du testa något mer av ellis så är det kanske Lunar Park i så fall. Nu tillhör de inte heller de bästa böcker jag läst men den är bra.
Åh jag ÄLSKAR Fade away. Och Badland. Kul att det blev så bra andra dagen!
Som jag tidigare skrev så var jag inte så vidare imponerad över boken, men en sak fascinerade mig och det var huruvida det ytliga livet eller våldet var det äckligaste. Känns som om det nästan var jämt skägg där. Och, angående de svaga kvinnorna i boken: är det inte det som är grejen? Psykopater skulle aldrig välja starka personer eftersom de inte kan kontrollera dem. Betyder dock inte att man kan efterfråga en mer nyanserad kvinnobild. Ha det bra med nästa bok!
Jo absolut men jag menar mer vad som hade kunnat göra den mer nyanserad. Hade Ellis valt att ge dem en (för Bateman) överraskande egenskap som intelligens eller styrka hade den blivit bättre tycker jag. Nu väljer Bateman ut kvinnor som han gissar är svaga och korkade och sen är de inget annat heller. Och det äckliga våldet riktar sig ju egentligen mot det äckliga ytliga - vilket ju också är vad Bateman själv säger i slutet. Det jag tycker är lite förvånande är att det diskuteras huruvida allt händer i Batemans huvud eller inte. Det sägs ju ganska uttalat många gånger. Våldet och ytligheten ser jag på något sätt som samma iskalla sak här. Ytligheten är ju i boken på något sätt det som begår våld på verkligheten. Det är det som förstör människorna.
Fast vänta nu - det är visserligen flera år sen jag både såg filmen och läste boken - men så vitt jag minns så har ju filmen en helt egen tolkning av bokens slut som åtminstone inte jag höll med om. Jag säger "skit i filmen men läs boken".
Ja det var ju bara vad jag tyckte. Jag tycker dock inte att det är nödvändigt att läsa hela boken för att få reda på slutet. Det räcker gott och väl att läsa sista kapitlena om man inte var något jättefan av filmen tror jag inte att man blir det av boken heller. Som jag ser det är där många långa meningslösa transportsträckor som man helt klart klarar sig utan. Jag minns inte filmens slut så noga. Hur var det? Ellis var ju själv nöjd med allt utom när Bale gör moonwalk när han ska döda Paul (tror jag det var).Så det kan väl inte ha varit så långt från bokens slut? Enlighten me.
Nej, tyvärr minns jag ju inte heller detaljerna. Bara att det var något om hur människor egentligen inte bryr sig om varandra - hela boken är ju en sorts hyllning till självupptagenheten - och en viktig detalj är kommentaren "x är inte död, jag såg honom i London förra veckan", eller nåt sånt. Ja, jag vet, det där var förmodligen inte särskilt hjälpsamt, men om du verkligen är intresserad av mina teorier så kan jag leta upp min gamla bok och försöka minnas, men då dröjer det några dagar.
Nej, det är lugnt. Tänkte att jag kanske ska se om filmen snart. Vi har tolkat boken helt olika! Det är nog verkligen en bok som delat läsarna i x antal läger. Jag tolkar den som en kritik av den sortens självupptagenhet och just den kommentaren du nämner som ännu ett av Ellis tecken på att ingenting egentligen hänt i verkligheten. Läser man Lunar park är Ellis ganska tydlig med att han inte menade AP som en hyllning till ytligheten utan som en kritik av den. Men det är ju så klart upp till varje läsare att avgöra vad den betyder.
Ah, men det låter inte som om vi har tolkat den så olika ändå då. Jag tror bestämt att jag ska läsa om den ändå, för min egen skull.
Hans novellsamling, vad den nu heter, den gillar jag. AP läste jag som 20-åring och skrev upp sidorna där våldet utspelade sig för att kunna läsa om det senare eller visa för vänner. När jag många år senare läste om den förstod jag den på ett annat sätt. Kanske med hjälp av filmen.
Jag har den där Glamour inbunden och allt men inte ens idats öppna den. Är den nåt att bry sig om?
Tyckte väl det kändes fel, Glamorama heter den ju.
Jag har inte läst Glamorama så jag kan inte säga något om den. Jag har faktiskt ingen vidare koll på den överhuvudtaget - vet inte vad som tycktes om den i allmänhet heller. Ellis är ju, vad man än tycker om det han skriver, väldigt väldigt bra på att uttrycka sig. Jag ska aldrig mer läsa något översatt av honom (även om det i Lunar Park inte fanns något som helst att anmärka på i översättningen). Dessutom tycker jag att Ellis verkligen är väldigt rolig emellanåt så jag kan tänka mig att Glamorama är kul i alla fall. Men som sagt - jag har ingen aning alls.
Skicka en kommentar