Men det konstigaste...

var den blivande modern som oroligt diskuterade sömmarna på täcket med en ur personalen. Hur täcket andades.

Vi tar det en gång till:
hon oroades över vilken typ av täcke hon skulle ta.
På grund av hur det var sytt.
Framför en hel vägg fylld av olika typer av bebistäcken stod hon och hade hög puls för att hon inte visste vad som skulle blir det bästa för hennes lilla bebis.

Jag tyckte lite synd om henne.
Sådana saker ska man inte behöva gå och oroa sig för.
Kanske har några allvetande bekanta mödrar upplyst henne om farorna i att ha fel sömmar på täcket.
Det blir nog bra med vilket täcke som helst.
Lagom tjockt. Lagom varmt.
Det räcker.
Hon brydde sig ju uppenbart om sitt barn.
Det är ju det som är det viktiga.
Inte om sömmarna går i en cirkel eller om de är sydda i långa raka linjer.