lördag 20 juni 2009

Midsommardagen.

Långsamma dagen.
Vi ska spackla.
Vi ska läsa.

Jag påbörjade Jon Jefferson Klingbergs überlättsmälta Jag tror vi måste prata faktiskt i natt när vi kom hem. Jag har kommit halvvägs och finner den ganska underhållande, lite lite sorglig och lite lite rolig emellanåt. Som skildring av skilsmässa/uppbrott betraktat väger den dock inte mer än en fjäder. Den kommer vara försvunnen ur mitt huvud om en dag igen. Men för en dag som den här är den alldeles lagom.

Annina Rabe i Svenska Dagbladet 26/8-2008
Man glider igenom texten lika snabbt som en utekväll bland de mediemänniskor som boken ­beskriver – och på samma sätt undrar man dagen därpå vad man egentligen upplevt.

En välsignelse är att här finns både humor och självironi – och det är mycket det som gör att jag ändå gillar den. Även om den får mig att vilja flytta långt ut i skogen och aldrig mer återvända till storstaden och dess bardiskar.

Inga kommentarer: