onsdag 24 juni 2009

I became a feminist as an alternative to becoming a masochist.

Jag läser i GP nu på morgonen om en internationell studie som rör hur stereotypa könsuppfattningar styr (eller i alla fall påverkar) resultaten i skolan.

Här kan man läsa lite om studien.

Studien gick till så att deltagarna intuitivt fick koppla samman ord som han, son och pappa och hon, dotter och mamma med naturvetenskapliga ämnen som matte fysik, biologi och kemi och med humaniora som konst, historia, samhällsvetenskap och litteratur. Det visade sig att 7 av 10 snabbare kopplade ihop männen med naturvetenskapen.

Vidare står det att man finner det något överraskande att det var ungefär lika många kvinnor som män som gjorde den kopplingen snabbast. Jag förstår inte riktigt varför det skulle vara överraskande. Vi lever allihopa i samma värld - skulle kvinnor då vara befriade från könsfördomar/förväntningar kopplade till kön? Nej. Naturligtvis inte. Hur skulle det ha gått till?

Sambandet man kunde se i studien var att i de länder där män starkast kopplades till naturvetenskapliga ämnen var det också pojkar som hade högst studieresult i de ämnena i skolan. Så även i Sverige.

– Det som vi tänker och funderar på, eller de associationer vi har, påverkar oss. Och de påverkar oss långt mer än vad vi tror, egentligen.

Är man barn, säger Nazar Akrami, i ett land där naturvetenskap främst kopplas ihop med män, uppfattar man lätt som flicka att man inte har så mycket att bidra med. Och då är det stor risk att man faktiskt lyckas sämre.

I vilket fall som helst.
It's a long way to go innan vi kan kalla oss jämställda.

3 kommentarer:

Jo tjena sa...

Det är en väldigt lång väg att gå...heteronormen säger jag bara.

Ewa sa...

Ja... Jag tänkte nog så där jag satt på fysiklektionerna på högstadiet. Jag fattade ingenting och trodde att killarna fattade allt bara för att de var killar. Men egentligen fattade ju inte de någonting heller. DET fattar jag nu. 15 år senare. Puckat, puckat, puckat!!

Josefine sa...

jo tjena: ja herre gud. jag blir alldeles ledsen när jag tänker på att jag inom min livstid inte kommer få se det här försvinna.

ewa: ja man är nog väldigt påverkad av de sakerna. väldigt väldigt sorgligt är det. och förbannad blir man.