Alma/Sophie är en fin bloggare som i början av min graviditet svarade så fint och bra på mina oroliga frågor om att träffa barnmorskan och om hur det ska vara.
Ett tag hade hon en separat blogg som handlade om hennes graviditet (som hon nu är i slutet av) och där skrev hon den här texten. Det var saker jag oroade mig mycket för i perioden innan vi bestämde oss för att försöka skaffa barn och som hon bekräftade stämde (kanske inte för alla). Nu har jag en känsla av att det stämmer bra. Väldigt bra. För mig. Och det är dåligt. Väldigt dåligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Min fru hamnade i exakt den sitsen med sina vänner då vi skulle få/fick, vårt första barn. Och det var dåligt. Väldigt dåligt. Idag fem år senare är det mycket bättre, men det krävdes en del arbete. Bara att ta kvigan vid hornen direkt.
Jag kan tänka mig att det blir så. Men det är ju inte klokt! Det är något jag verkligen ska ha i åtanke när mina vänner blir gravida.
Min erfarenhet av det där är att vissa personer får man ta vid hornen och säga till. De som fattar, de är värda att spara, de andra kan man mista. I mitt fall var det dessbättre så att vi senare hittade tillbaka till varandra igen, när vi fick tvåan och de ettan.
Men visst är det så att man liksom nästan blir osynlig bakom magen. På jobbet kände jag så, att jag blev uträknad ur gänget tidigt. Trist.
Åh känner igen mig massor! Och det är skittrist rent ut sagt. Man blir så ledsen... :(
En mamma är ju egentligen bara en flicka som har råkat bli stor. :)
Kram
Jag förstår att det är jättetråkigt och vill inte på nåt sätt förminska att det är jobbigt, men kan inte det vara så att folk slutar fråga just för att det blir ett nej 9 gånger av 10? (hänvisar till originalinlägget)
Jamenar om min kompis, gravid eller ogravid, sa nej till fika/öl/parkhäng/after work väldigt ofta så skulle jag sluta fråga.
Förstår att det är skittråkigt oavsett.
krib: ja man får nog försöka göra det. det känns tråkigt att vara uträknad.
tinalinatiny: ja det är nog bra att tänka på det. jag skulle själv inte strunta i vänner när de blir gravida.
nipe: ja det är nog så.även om det känns väldigt tråkigt att behöva göra det.
ann-louise: ja det verkar ju sorgligt nog som att många känner igen sig. jag hoppas att det blir ändring.. kram!
linn: jo det är klart om det blir nej 9 gångr av 10. men själv säger jag alltid ja (om jag inte är uppbokad eller sjuk). jag har en jättebra graviditet. har inte ont mår inte dåligt - så jag hänger gärna med på allt. i mitt fall blev det bara tyst helt plötsligt. jag hade inte sagt nej till några tillställningar jag blir bara inte tillfrågad längre.
Då förstår jag att det känns hemskt! Jag tänkte nog mer på originalinläggets text än din.
Skicka en kommentar