Igår hämtade vi, som vanligt på tisdagar, S:et på dagis tillsammans. Efter det tog vi 3:an mot Kaptensgatan. Vi satt längst bak bredvid varandra alla tre. Allt var lugnt och fint (okej fint är väl att ta i).
I mitten av vagnen står en pappa med sitt barn. Barnet ger ifrån sig skrik emellanåt. Inte några fruktansvärda skrik egentligen. De kan ju verkligen vara irriterande men mest tycker jag synd om den vuxne som står med barnet eftersom man vet att alla hatar en när det händer. När ungen skriker för andra gången vänder sig en dåre i cykeltröja om mot barn och far och skriker
Se till att få tyst på den där! Jag blir TOKIG av såna ljud!
Pappan tittar på cykeldåren men säger inget.
Ungen är tyst i någon minut.
Skriker igen.
Då vänder cykeldåren sig mot barnvagnen och vrålar ungen i ansiktet. Alltså ett vrål rakt ut bara.
Pappan ser lite lätt chockad ut men säger inget.
Jag är skräckslagen.
M är lite imponerad och pratar om att det är ju precis så där man vill göra. Jag tycker att det eventuellt är lite too much att skrika en 2-åring i ansiktet.
Sen fortsätter barnet att babbla och ge ifrån sig allmänt störiga ljud och jag vill bara av spårvagnen. Det känns som att den där människan kan slita fram ett vapen ur en av sina praktiska fickor i cykeltröjan när som helst.
Bake My Day Julkampanj
6 dagar sedan
10 kommentarer:
Jag är stum av förundran men till en liten del beundran.
Visst, om någon skulle skrika åt mina nu 3- eller 6-åringar skulle det ta hus i helvete, nota bene, men på något sätt är det fascinerande se någon visa ryggrad och personifiera det som så många känner men sväljer.
Det blir lite kluvet.
Men herregud, vilken jävla dåre. Klart att vi alla tänker det ibland men att verkligen göra det... Falling down, som sagt.
Känns lite överdrivet att gå loss på ett barn så där. Barn är barn det finns värre sker de kan göra när de är trötta/hungriga/less mm (listan kan göras lång).
Cykel-killen verkar ju helt rubbad.
Snacka om dålig dag.
Fast visst, det är sådant vi normala svensson tänker, men inte gör...
Jag är allergisk mot vrål- såväl bbarn som vuxna. Får ont i magen av det...
Men vilken jävla dåre! Okej, jag har också velat göra så ibland men det är ju fel att göra det!
Fy, vilken läskig typ! Alla tänker ju "håll käften ungdjävel", men att säga det högt, och på det sättet, det är scary!
Tjusigt fleppo, han var den enda på vagnen som inte insåg att en 2-åring inte skulle förstå honom. Kanske han kände att de var på samma utvecklingsnivå och var tvungen att ta ut sin bitterhet?
Jag är MYCKET imponerad. Vilken upplevelse. Kollektivtrafiken bjuder på så mycket dåligt. Och mycket av det dåliga är ju ganska roligt. Som det här t ex.
Mycket intressant personlighet. Åker ni ofta denna linje? Vill bara be om en tjänst, nästa gång ni ser människan ifråga, be om hans nummer. Jag behöver honom till ett viktigt forskningsprojekt.
Skicka en kommentar