Jag läser "I trygghetsnarkomanernas land" av David Eberhard just nu. Han har vissa poänger men svingar verkligen åt alla möjliga håll utan att man riktigt vet vad han bygger svingandet på.
Eberhard raljerar och i många långa stycken har har ett på gränsen till obehagligt von oben-perspektiv som gör att jag knappt orkar läsa vidare. Det är upprepningar i en strid ström och man är aldrig riktigt på det klara med var han får sin fakta ifrån - om det nu är fakta? Stora delar i boken känns som spekulationer och känsla mer än saker han faktiskt undersökt (mer än att ha "kollat runt" lite bland sin sons skolkamrater).
Nä. Den är ingen hit alls. Det är ett otroligt intressant ämne och det finns absolut intressanta tankegångar men de borde ha underbyggts bättre och jag hade gärna sluppit hans nedlåtande tunga.
....
Jag lägger faktiskt Eberhard åt sidan på obestämd tid (möjligtvis för gott) till Inger Edelfeldts fördel. Nu blir det Riktig kärlek istället.
Spelar vi tennis?
1 år sedan
4 kommentarer:
Läste den boken (hela) för nu rätt länge sedan. Hans raljerande blev efter ganska kort tid upprepande och, som i de flesta fall med denna typ av böcker, går kontentan faktiskt att hålla saklig och ordentlig på runt 50 sidor. Men då vore det heller ingen bok.
Jag ser dock ändå fram emot hans nästa alster som är på ingång.
Är det inte samma karl som gått i taket i samband med konststudenten Odell?
Och han har just kommit ut med en ny bok om att vi är för lättkränkta i Sverige. Von Oben, ja.
doktoranden: jag är mest förvånad över hur slarvig han var med att redovisa källor på info han drog. mycket var så godtyckligt och svepande.
30+: jo precis. det är han. han verkar för övrigt ha en del lustiga åsikter om konst i allmänhet.
lilla räven: han verkar så otroligt dryg. usch.
Skicka en kommentar