Igår läste jag ut Margareta Strömstedts "Natten innan de hängde Ruth Ellis" (fin och bra - rekommenderas) och i den fanns en kort liten parentes som rörde amning och mjölkstockning. Jag nämnde något om detta för M som låg bredvid.
Han började ta sig för brösten, stönade och gnydde och sen utropade han "mjölkstockning är min mardröm!" och kastade sig blundande tillbaka mot kudden.
Mig veterligen är det tämligen osannolikt att han personligen i SINA bröst kommer att drabbas av mjölkstockning.
Jag kan tycka att han överragerade lite?
...
Sak jag INTE ser fram emot:
När människor/barnmorskan/whoever ska börja trycka ner åsikter om amning i min hals.
Jag säger Nej Tack! till det på förhand.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Tack, för att du vågar yttra det onämnbara. Håller med och förväntar mig en hel del otrevliga utbrott från okända människor.
Jag lär återkomma i ämnet. Det verkar vara en av de mest laddade frågorna när det gäller att få barn. Jag förbereder mig på att bli attackerad/granskad/kritiserad och utsedd till dålig mamma av amningslobbyn om jag väljer att inte amma alls eller bara en kort period.
Det verkar vara ett väldigt laddat ämne. Själv förstår jag inte riktigt varför man ska bli granskad eller attackerad för att man inte vill amma. Menar, det innebär ju inte automatiskt att man är en sämre förälder pga det. Illa är det men stå på dig!
Mjaaa... Fast vad i alla fall barnmorskan påpekar är att amning är det mest effektiva för att barnet ska få i sig alla näringsämnen det behöver, dessutom är det ju rätt gött att alltid ha med sig perfekt tempererad mat. Sedan så funkar det ju inte för alla att amma och då är substitut självklara. När vi nu skulle skriva ihop en liten briefning hos barnmorskan inför förlossningen (som ska äga rum när som helst) så frågade hon, helt utan värdering som jag upplevde det, om jag ska amma. Antar att det var för att sjukhuset ska veta om de ska hjälpa till med den biten eller inte.
jo tjena: ja det finns ganksa många vittnesmål om hur man känt sig, inte vingad men kanske lite för hårt pushad till att fortsätta med amning som inte känns bra.
linda: ja det är ju naturligtvis bra att vissa har så bra barnmorskor. men det finns många kvinnor som berättar om hur deras barnmorskor tjatat på dem om amning, hur väninnor tjatat och förklarat vad som är det bästa för barnet. Amning fungerar inte för alla (av olika anledningar) och jag tycker att det är mycket märkligt att kritiken många gånger är så hård mot de som inte ammar under en lång period. Mjölkersättning är inget dåligt. Forskningen är inte entydig vad gäller de positiva effekterna av amning heller - det finns inga siffror som pekar på att vi i Sverige skulle vara mindre allergiska eller motståndskraftiga mot infektioner trots att vi är ett av de länder i Europa som ammar allra längst. Att de första veckornas mjölk innehåller bra saker stämmer helt säkert. Det jag inte förstår är dock varför man alltid ska ge sig på de som väljer att amma på ett annat sätt än det av den svenska sjukvården rekommenderade (amningsrekommendationerna är oerhört olika i olika länder) sättet. Många som inte kan amma upplever ju också enorma skuldkänslor pga den allmäna inställning som finns till amning i vårt land. De blir ett problem som måste lösas oavsett hur många gånger bröstvårtorna spricker. Det är orimligt. Jag tycker att det är upp till var och en att avgöra vad som fungerar bäst.
Självklart ska det vara upp till var och en! Jag vet precis vad du menar och ville egentligen bara säga att det i alla fall inte ligger på barnmorskors bord att bedriva någon form av häxjakt på de som väljer att inte amma. De ska förhålla sig neutrala. Det finns, som du mycket riktigt påpekar, en uppsjö av skäl till att inte amma. Sedan att det finns en hel del subbor här i världen... ja... Vad jag personligen fruktar mest just nu som går i väntans tider är alla "välmenande råd" avseende barnuppfostran... Jag ser redan framför mig hur jag mer min sambos mormor att dra åt helvete.
Att amma eller inte är en fråga för mamman till barnet. Men Peter Wennblad ger ett annat perspektiv på det här med att inte amma. Att släpper in pappan i något som annars bara är mamman förunnat. Läs själv.
den där andreas: det är ju ett väldigt viktigt perspektiv. det känns som att det är av stor vikt att båda två (om man är två alltså)har möjlighet att komma nära sin bebis. som jag ser det är det absolut helt rätt att amma om man tycker att det känns bra och rätt att inte göra det eller bara göra det i en kort period om det känns bättre och i de fallen tror jag också att det är enklare för pappan/den andra mamman att få vara delaktig och kroppsligt nära barnet. såvida man inte är medveten och jobbar på att den andra partnern får det fysiska också när den som står för amningen är färdig. en av de viktigaste sakerna för mig/oss i det här med att få ett barn är att vi ska vara lika viktiga och delaktiga.
Vad klok du är. Jag har inte heller ammat på riktigt en enda gång och har inte ångrat mig en sekund. Det finns så många fördelar, men det främsta är att man från början är helt jämtällda som föräldrar. Mitt barn har aldrig gjort skillnad på mig eller min kille och det tror jag beror på att vi båda kunnat ge honom mat. Vi har också kunnat dela föräldraledigheten redan från början, vilket har varit kanon.
Du kommer säkert få en hel del skit, särskilt från BB, men det är bara att stå på sig. De bestämmer inte över din kropp
på titeln låter det ju som en trevlig liten bok... :/
Skicka en kommentar