Öron.

Här har vi mitt ansikte. Inte så mycket konstigt med det bortsett från att något måste göras med luggen. Men bakom håret döljer sig detta:
Ett öra på väg mot vinrött. Det här är första trötthetsstadiet. Örat börjar skifta från sin normalfärg: blekbeige till sin Onormalt trötthetsfärg: röd.

Det här är ett fysiskt mysterium. När jag var liten tvingade mina föräldrar mig att visa öronen när jag ville vara uppe sent. Där kunde man tydligt uttyda graden av trötthet. Det är värst på det vänstra örat. Det örat blir inte vinrött utan snarare purpurfärgat vid extrem trötthet. Det ser ut som att jag har två röda stora lampor på sidan av huvudet när jag fäster upp håret (om jag är trött). Har inte sett vilken nyans av rött som inträder då jag är generad men antar att det är någon typ av neon-orange eller så.

Öron är kanske för övrigt ett av de fulaste organen. Har aldrig tidigare studerat mina egna så här noggrant men ser nu att det ju inte ser klokt ut alls.
...
Iofs är väl den brutna näsan lite konstig men det skiter jag i.