Men si det kan inte jag för det ser ut som att någon spärrat upp mina ögon med en A clock work orange-mackapär och sedan boxat mig rakt på ögonen. Lundell skulle säga rött som köttet i slaktarns bod om dem.
Nu har jag en så snäll och fin kille så han håller mig sällskap trots mina ögon, trots att det är fredag och trots att han har värsta krigsskadan (spelade tennis på jobbet och slog i lilla wii-handen på en kant).
Bild lånad här.Sedan fick min snälla kille mig att skicka mms med mitt demolerade anlete till sin bror som skickade ett jättegulligt svar tillbaka: "Smaskigt". Känns så himla skönt med all denna sympati. Kände sådan värme både igår och idag när M satt på armstödet i soffan och log sitt allra största leende när han inspekterade ögonen.
Jag vet inte hur det är för andra men när någon säger "men alltså.. jag tycker verkligen synd om dig" och samtidigt skrattar... så känns det liksom inte som att de menar det på riktigt.
...
Nu tycker M att det här inte stämmer. Han tycker visst synd om mig.
Det är bara det "att du ser lite.... kul ut i ögonen".
Okej. MEN DET KÄNNS INTE KUL MOTHERFUCKER.
Jag vet inte hur det är för andra men när någon säger "men alltså.. jag tycker verkligen synd om dig" och samtidigt skrattar... så känns det liksom inte som att de menar det på riktigt.
...
Nu tycker M att det här inte stämmer. Han tycker visst synd om mig.
Det är bara det "att du ser lite.... kul ut i ögonen".
Okej. MEN DET KÄNNS INTE KUL MOTHERFUCKER.
6 kommentarer:
hm..lite trött på att vara "sjuk", låter det som. Fast för oss som läser är det rätt kul :)
Men vad är det med dina ögon alltså? Det är inte någon bisarr pollenchock eller så?
Hahaha, inte för att ta Mikebike i försvar (gud förbjude!), men några av de få gånger karlar faktiskt är multitasking är just i dessa tillfällen: av någon mysiskt anledning så kan de tycka synd om en SAMTIDIGT som de också tycker att situationen (flickvännen) är komisk. Märkligt. Så grattis, du har en man med simultankapacitet. ;)
ååh nej. jag tycker väldigt synd om dig. lyckades själv vakna en morgon för ett tag sen utan att kunna öppna ögonen. hade också lyckats dra på mig ett riktigt stallonefejs, det var inte alls roligt och eftersom min egen vårdcentral inte hade tid för mig fick jag ta mig ner på stan för att hitta en läkare. har aldrig känt mig så undvikande i hela mitt liv: mössa LÅNGT neddragen, stirrandes i marken och strykandes utmed husväggar.
så krya på dig. snart. (det är så väldigt märkligt att det känns så hemskt, men man kan ju inte göra något för att folk INTE ska haja till på att man ser ut som ett brottsoffer.)
Huskatt: haha.. ja det kan man nog säga. Att vara sjuk är det tråkigaste som finns!
Linda: nä jag vet inte. Allt tyder på att det är en infektion. Min extradotter hade det i förra veckan.
Hälsporren: Haha.. ja han kanske tyckte synd om mig i alla fall. Han masserade mina fötter och så.
Optikerdotter: tack! äntligen lite riktig förståelse! det är ju heeemskt med ögonen. jag bli vansinnig. och jag förstår exakt din ovilja att röra dig ute bland folk. när jag satt på apoteket och väntade hoppade en tjej till när hon tittade på mig. jag kände mig ledsen som vincent i "skönheten och odjuret". tog medicinen och gick hem och tjurade. usch.
jag vet! läkaren jag var hos hajade till och nästan skrek "WOW! VAD har hänt med DIG?" kände mig som ett freak men hon tyckte att jag hade fått nån absurd allergisk reaktion och efter en kur med 2 kestine och lite specialkortisonkräm så såg jag efter några timmar ut som vanligt. (bara ett tips alltså att testa allergimedicin eftersom jag läste att du inte blivit bättre. även om din läkare sa att det var infektion och så, men de har ju inte alltid rätt.)
Skicka en kommentar