Första gången jag kände mig riktigt rädd för någon var en natt/morgon jag gick hem från Trädgårn. Jag gick Södra allén ner mot Järntorget. Det var mörkt och kallt. Klockan var efter 4. Plötsligt sprang någon ifatt mig. Han undrade om jag hade en tändare. Nej, det hade jag inte. Han började gå bredvid mig. Frågade vad jag gjorde. Sade att jag pluggade sociologi. "NEJ" sa han argt "Det är skit. RELIGIONSSOCIOLOGI!" Jag blev orolig och sa bara okej. Han pratade om någon bok han läste. Sen knuffade han mig hårt åt sidan i något plötsligt raserianfall. Jag snubblade rakt in i väggen på Hagabadet. Jag lyckades hålla mig uppe och sa "du knuffar inte mig. Fattar du det?". "Förlåt" sa han med barnslig röst. Han kändes helt oberäknelig. Vi gick en bit till så sa han "Om jag skulle vara naken så skulle du bita mig i bröstvårtan också skulle du bita och bita och sen skulle blodet börja rinna". Och jag sa "Lägg av med det skitsnacket. Nu låter du mig vara." Han sa förlåt igen. Sa att han skulle "vara snäll nu". Också knuffade han mig hårt en gång till. Då skrek jag till honom att inte röra mig. Då var vi nere vid Järntorget bland folk. Jag sprang över torget och han försvann.
Det gjorde mig inte rädd för att gå ensam mitt i natten. Det händer att jag tänker tankar. Strategier för hur man ser upptagen ut (har skrivit en hel uppsats om det där). Men jag har aldrig slutat gå själv hem mitt i natten. Skulle aldrig få för mig att sluta med det. De gånger jag har varit eller blivit rädd har jag blivit förbannad för att min värld krymper och gått hem rasande i stället. Jag går var fan jag vill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Creepy!
Jag minns att min syster varnade mig för att titta människor i ögonen när jag åkte spårvagn eller gick ute när det var mörkt i Gbg. Det var när jag praktiserade och tvingades bo tre månader i stan, stackars tjej från landet... jag överlevde dock trots att jag glömde av mig ofta och stirrade ogenerat.
haha.. ja det med spårvagnen stämmer. undvik ögonkontakt. speciellt när du åker 3:an. där har jag haft de flesta av mina "möten" med diverse arga/skithöga människor.
Bra! Fan, rent ut sagt, för att vi (läs kvinnor) ska behöva gå runt och vara rädda. Nej. Den makten ska de inte ha. Vi ska kunna gå ute när vi vill, hur vi vill :)
Fan för sådant! Det ska vara en självklarhet att kunna gå vart man vill när man vill utan att någon ska krypa ens värld på det viset!
men SHIT va äckligt! en ggn när jag gick hem fr sticky (när vi bodde i götet) så var det en man som förföljde mig hela vägen från sticky till drottningtorget och ville skjutsa mig hem. jag fick ringa jäl och ba "KOM O HÄMTA MIG" fast klockan va mitt i natten och han skulle upp och jobba kl 6 på morgonen. den där snubben gick när jäl kom. vansinnigt!
Fy fan vad obehagligt, det är de där oberäknäliga som är de värsta.
Jag skulle aldrig kunna begränsa mig, utan vill jag gå själv sent så gör jag det. Det är min rättighet och jag ska kunna röra mig som jag vill utan att vara rädd.
kram
jo tjena: absolut.
emster: ja fy fan. nästan alla jag känner har nån sån sjuk historia. det är vansinnigt.
fifi: nä, det blir ju bisarrt om man börjar tänka så. i längden begränsar det alla kvinnors utrymme. och det blir mer "dumt" att vara ute ensam ju färre som är det. skit.
kram
Skicka en kommentar