Inte köpa. Bara fråga.

M har snart läst sönder det här verket. Ibland vill han bara gå in i den där butiken och titta planlöst på saker. Jag kan inte beskriva hur dödligt tråkigt jag tycker att det är. Han köper (nästan) aldrig något men in ska vi. Och har man kommit in kommer man aldrig ut igen. M är en mardrömskund som har oändliga rader av frågor att ställa till de oskyldiga i kassan ("hur är den här i jämförelse med den?", "kan du ta ut den ur kartongen?", "kan jag få titta på den också?", "om man jämför den och den vad säger du då?", "sen vill jag titta på den här mediaspelaren också. Hur är fjärrkontrollen?", "kan du packa upp den också?", "hmm.. nä jag väntar nog. Tack för titten.") Det tog en timme när vi skulle köpa min (MIN!) kamera. Den timmen ägnades åt att ta av och på objektiv, fråga om femtusen tillbehör jag inte skulle ha, testa dem samt jämföra med två andra kameror. När han säger "du vi får fråga dem lite om det här.." blir jag ledsen och akuttrött och måste sätta mig ner.