Jag tror inte att man vänjer sig vid att gå upp tidigt om man är kvälls/nattmänniska (även om det kan diskuteras om jag är det heller nu). Det liksom svider i hela kroppen när jag kliver upp innan 7. Det känns på alla sätt onormalt att vara uppe vid den tiden. Tvinga S:et att släpa sig upp. Och sen ska vi ut också. Ut i kölden. Det är också onormalt. Mörkt och äckligt kallt.Men på bilden ser det ganska mysigt ut. Vi tittar på Gyllene Knorren.
9 kommentarer:
Jo, man vänjer sig faktiskt. Jag har tidigare jobbat inom sjukvården en massa år och där krävs rätt tidiga mornar - jag är nu mer så skadad att jag även sen jag bytt karriär och blivit bibliotekarie ofta är på jobbet före halv åtta. Jag har (tyvärr!!) insett att jag jobbar bäst före tolv, är dock glad om jag slipper prata med folk före 10(samtal och problemlösningar bör vänta till jag har fikat en andra gång och det är tur att vi inte är ett bibliotek som öppnar före tolv)...
Jag vänjer mig i alla fall inte. Jag har gått upp tidigt i tjugo år. Ja mer måste det vara. Och det har känts lika plågsamt genom alla åren.
Men då kan en del i alla fall. Och prata med folk före 10 gör jag helst inte heller.
jag tycker det ser mysigt ut! idag har calle snoozat fem (!) jävla gånger. otroligt irriterande när jag för en gångs skull har bestämt mig för att sova lite längre. kan jag kanske byta in calle hos er? mot en katt. typ.
Nej vaknat halv 7 varje vardag sedan jag började jobba
Man vänjer sej alltid.
Ett straff man får ta för att man jobbar
En tröst är att kvällsmänniskor bevisat är kreativa, utåtriktade och har humor. Gött va!
Inte en chans att jag vänjer mig vid det. Skakningar & ett lätt illamående är numera min vardag fram till eftermiddagen när det brukar ge med sig en aning. Så fort mina barn reder sig själva till frukost och skola, så är det jag som sover till halv åtta, vilket är gränsen för mitt välbefinnande.
charlotta: jag förstår den stackarn! jag snoozade en timme sista tiden innan lovet. men du kan byta in honom mot en katt! det ör bara att svänga förbi efter julfirandet!
daniel: jag tycker att straffet är att man inte vänjer sig men är tvungen att bara ta det när man jobbar.
kulturkoftan: jag visste det! vi är bäst!
oscar: ja exakt. åh större barn. vilken grej. nu sover iofs våra till 8-tiden på helgerna (halleluja!). men ändå. slippa grejandet på morgonen. vilken dröm. halv 8 är nån gräns för mig också. då är det i alla fall närmre 8 än 7 (det är det ju inte egentligen men det känns mer mänskligt på nåt sätt).
Jag vänjer mig heller aldrig! Mitt bästa jobb var nattjobb, man måste fortfarande gå upp men det känns oändligt mycket bättre att gå upp efter lika många timmars sömn på eftermiddagen än på morgonen, tycker jag.
Kulturkoftan: Är det så? Har alltid tänkt att författare och konstnärer går upp i ottan för att utnyttja de bästa timmarna. Fast de författarna och konstnärerna kanske bara var kreativa och inte hade någon humor eller var så utåtriktade.
ylva: nä, inte jag heller. jag skulle nog också föredra nattjobb på det sättet. min hjärna funkar överhuvudtaget inte när jag går upp så tidigt. grus i ögonen och kola i huvudet. helt otroligt slö blir jag.
Skicka en kommentar