Vi har planer på att tapetsera en vägg i hallen som löper ner i S:ets rum. Det är en lång vägg. Vi vill ha Paradiset. Det är mönsterpassning på den. Jag har aldrig tapetserat. M har gjort det. Med sin ex-fru(!). Då ville de göra slut. Är det här något vi ska ge oss på? Eller kan det vara ett uppdrag för Veteranpoolen (eller en liknande grupp: mina föräldrar).
Någon som har några trevliga tapetseraranekdoter att dela med sig av? Något i stil med: det var så erotiskt att vi älskade på tapetbordet? Eller är det kanske så för alla, att man vill dumpa idioten som står och kladdar med klistret och sen själv riva sönder hela skiten?
Jag misstänker starkt (STARKT) att vi inte kommer att ligga med varandra nedanför Paradiset. Tippar på "OKEJ MEN SKIT I DET DÅ TAPETSERA SJÄLV FÖR HELVETE!" så fort vi givit oss på våd nummer 2. Den första kanske vi kan klara av. Men det är max. MAX!
...
Om det är någon som sett dokumentären "Paradiset" så har ni nog sett vår framtid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
Jaha, den där tapeten vill jag har förut men hon i tapetaffären suckade och sa: Är man inte utbildad ska man nog inte tapetsera den själv. Nog för att min pappa kan mycket men där gick gränsen.
Hahaha. Jag tycker det låter som att ni ska överlåta det där till någon annan. Ibland räcker det ju att montera ihop en IKEA-möbel tillsammans för att man ska vilja göra slut :)
Tyvärr. Hur bra ert förhållande är så kommer frasen "Ja, men då skiter vi väl i det då!" att yttras mer än en gång. Eller min egen favorit "Jamen gör det själv då för fan om du tycker att det är så jävla enkelt."
eh. nej.
"men gör det SJÄLV då."
alltid.
hur mycket man andas till tio och försöker anamma en ghandisk livsinställning.
Jag säger också nej. Alternativt att ni gör det till en grej, att verkligen klara av det utan att bli helt tokiga och den som säger nåt i stil med "MENFÖRHELVETE" får böta på något vis.
Men nej.
(Alltså, tapetsering i sig är inte svårt, men ju mer mönsterpassning, desto större antal skilsmässor per capita gissar jag.)
Jag och min fru vägrar tapetsera tillsammans. Vi vet det skulle sluta med både osämja, skilsmässa, blodvite och säkert en och annan kal kalott.
Därför tapetserar mina svärföräldrar. Veteranpoolen är helt klart grejen (vilket nota bene inte kommer att vara samma sak när ens barn växer upp, då viftar vi med VISA-kortet istället)
Jag hjälpte en kille att tapetsera en gång. Det slutade med att vi blev svårt fulla, gick på lokal och försökte stjäla DiLevas (han spelade i lokalen) vattenkanna.
Du får välja själv om det får det att kännas lockande eller avskräckande.
Vi målar alltid. Det säger en del om oss.
Vi är oerhört lyckligt gifta eftersom vi aldrig går in i sådana där projekt tillsammans.
Åh herre gud. Det är alltså kraftigt nej på den här frågan.
Ron Obvious: Jag har svårt att säga om det talar för eller emot. Dilevas vattenkanna? hahahahaha
Alltså, jag hatar hantverksjobb. Men den enda gången jag tapetserat, så var det en sjukt mönstrad tapet, och jag gjorde det tillsammans med min man. Och vet du vad: det var roligt!
Hyr in Thomas. Han har en ängels tålamod (också den enda kille som klarat av mig). Han fixade helvetet galant, medan jag bidrog genom att ömsom bryta ihop, ömsom höll i den där jävla mönsteranpassade tapeten.
Thomas tips:
1.Planera noga innan.
2.Kom ihåg att klistret inte torkar direkt, så det är ingen panik om det blir lite snett först, man hinner ändra.
3.Repetera mantrat: "Lugn, bara lugn".
Mina tips:
1. Börjar du gråta så är det fullkomligt naturligt och inget att skämmas för.
Jag är bättre på det där med att tapetsera nu. Jag har till och med tapetserat mönsterpass och det var inte så farligt om man inte har några hörn som man ska runda. Däremot känns det lite krångligt att taket väl sluttar där eller? Det kan ju inte sluta i så mkt annat än att ni blir vansinnigt sura på varandra och dricker vin istället och sen har trevligt. Men de andra har helt klart en poäng!
Att tapetsera är mycket lättare än de flesta tror. Jag säger inte att det är lätt, men det är helt klart överkomligt. Se bara till att starta med en rak våd & ta det lungt så går det bra.
Att tapetsera är väl ändå något man skall kunna, precis som att sy i en knapp eller byta en blöjja
Jag har sett filmen ca. 4 ggr. Kan säga att filmen är kult och helt klart skall tapeten upp och helt klart går den att måla över. Vi har också funderat på att sätta upp just tapeten paradiset, MEN vi kommer inte att göra det tillsammans. Ni verkar ha bättre nerver ... So go for It :)
Första gången jag satte upp mönsterpassade tapeter så var maken hemma. Bara blotta närvaron ökade risken för skilsmässa. När jag satte upp Paradiset (ja, just den!) så skickade jag honom och dottern till Norrbotten. Lagom avstånd. Jag vill kunna svära i fred. Göra om i fred. Svära lite till.
Paradiset är mycket fin när den väl är på plats...men ett helvete att få upp. Ingenting för tapet-rookies - och ingenting man gör tillsammans med sin bättre hälft.
frida: är du säker? kan inte ni komma hit och fixa vår vägg då? :)
koftan: det går bra att tomas kommer hit och tapetserar. jag kan ge dig nycklarna. vi ska ju ändå bort nästa helg. så piper ni hit och fixar det till på måndag. ni kan passa katten också. och vattna blommorna. sugna?
dorro: kanske att vi går direkt på vinet och hyr in veteranpoolen ändå!
oscar: men mikael är tydligen HELT värdelös på det och jag har aldrig gjort det innan. men prova måste man ju göra nån gång. men vi kanske inte ska börja med en tapet som kostar 600 spänn per rulle iofs.
amelie: haha.. ja den är fantastisk. jag älskar henne. hon är så himla fin. och han är tjurig. men de är rätt gulliga ihop.
världen enligt j: under dagen har vi bestämt oss för att kolla vad det kostar att låta en målare göra det. efter din kommentar kommer inget att rubba på det beslutet. vi är hetsiga båda två. inte bra när man ska göra pilliga saker..
Att svärföräldrarna klarar av att tapetsera beror enbart på att svärmor uttalat erkänner att hon "stänger av" när svärfar börjar gorma (eh, inte aktuellt i vårt förhållande i alla fall...) Men å andra sidan kan det ju bli big business om ni klarar det, skriva bok, så-gjorde-vi DVD, konsultering osv. Men ändå, nä, inte ens för att få uppleva lite vardagsedge.
En kompis till mig tapetserade sin svärmors gästrum i nån engelsk, romantisk rosenblommig tapet. Han är av sorten "kan själv" och gjorde det följdaktligen själv. Det var pilligare än han trodde med mönsterpassningen, och tog därför längre tid. När han väl var klar så upptäckte hans svärmor att han satt den första våden upp och ner.
Jag brukar tapetsera med en kompis.
Vi satte upp Paradiset på ena väggen i vår trappa och den är helt underbar. Vi är väl ett undantag, men det gick lysande. :) Grejen med mönsterpassning är att man ska ta varannan våd från varannan rulle, d.v.s man jobbar med två rullar i taget. Då räcker tapeten längre - mer för pengarna.
bea: haha.. det låter som min mamma det! tyvärr har jag inte den förmågan.
men om vi klarar det ska vi fan tjäna pengar på det. bra tips där!
linda: åh min je. jag får ångest bara av att läsa din historia! hahaha
johanna: aha! vilket guldtips. det ska vi verkligen tänka på att göra.
Skicka en kommentar