lördag 11 december 2010

Tider.

S:et är på barnkalas. Det var slut klockan 16. M skulle hämta bilen och sen henne. Tanken var att vi skulle ha bilen packad och klar för att åka till mina föräldrar femton mil bort. Vi hade räknat med att vara iväg senast 16.05 typ.

15.57 bestämmer sig M för att det är dags att logga in på försäkringskassan för att begära lite föräldrapenning.

Innan det har han rakat sig och kollat lite statistik för bloggen.
Nu är klockan 16.12 och han är väl snart framme vid barnkalaslokalen. Utan bil. Kattburen har han inte heller plockat ner.

Vad jag gjort? Curlat.
Packat S:ets väska, Tintins väska, mina saker, plockat undan disk, bytt blöja på mini två gånger.

Irriterad? Nej. Härdad.
(Shit vad jag ljuger där. Så jävla irriterad är jag.)

5 kommentarer:

Helena mitt i smeten sa...

Åh, vad jag känner igen mig! I de där situationerna är jag giftig. Härdad blir jag nog aldrig...

martin sa...

Vad är det med killar och stress? Min snubbe fixar det verkligen inte! Medan jag packar och fixar så ska han raka sig, kolla mailen, och är allmänt förvirrad. När vi precis är klara för att gå så måste han in och kissa. Jag blir skitsur och härjar och gormar och så är det slut på den husfriden...

emster sa...

hm, han lider av omvänt stressyndrom. det gör jag också ibland. dvs om det måste gå fort gör jag allt skitlångsamt. jättekonstigt.

iofs har det ändrats nu när lillungen har kommit. nu är jag värsta strukuterade packningsfascisten!

Fifi sa...

Haha, jag hade varit sur resten av dagen om Niklas hade gjort så där.

Hoppas ni hade det skönt på spa:t!

kram

mikebike sa...

helena: giftig är ordet! nej, härdad kan man nog glömma att bli. jag tror till och med att det blivit värre..

lisa: nä jag fattar inte problemet. en ganska stor del tror jag är lathet/bekvämlighet. det och att han vet att saker ordnar sig ändå (tack vare mig). jämställdheten känns far off ibland.

emster: så kanske det är! men då måste han botas. han är så sävlig. det kryper i hela kroppen när han säger saker som "ja men vänta jag ska bara.."

fifi: det var jag! :) skällde och surade. kändes skönt..

kram