Kiwi och sånt.

Också blir det självaste Hemert-fördrinken!

Nyår.

Fixar med delar av huvudrätten: potatisterrin och madeirasås. På gården ligger silversprayade kvistar och väntar på att bli dekoration. Själv är jag svettig och har flottigt hår men det ska väl hinna åtgärdas.

Morgon.

Vi inleder denna nyårsaftonsmorgon med lite Paulo Coelho-visdom direkt hämtat från mitt morgonté.

Sambo bortskänkes.

Är ej nöjd längre. Inte alls.
Klockan är 23.31. M hänger med gamnacke över datorn och bloggar.

Fötter och ben fortfarande omasserade.

Lite stress.

Det värker i hela käkpartiet. Har visst bitit ihop tänderna hårt hårt. Jag känner mig stressad över att inte ha hunnit slappa och se film och tv-serier. Det var det jag längtade efter med jullovet. Lästid också. Efter imorgon ska det nog vara dags. Men nu ska jag duscha, fila fötterna och raka benen för sen ska jag få fot- och benmassage. Herre gud vad jag ska slappna av då. Slappna av så att jag svimmar i soffan. Snäll kille jag har. Mycket bra att ha.

När man ändå är förkyld kan man ju passa på att göra allt värre:

Jag satte just igång idiotiskt projekt (sortera/organisera garderoben). Jag har "hjälp" av två små.

Inget särskilt.

Jag är lite overksam på bloggen eftersom
1: jag har åkt på M:s dödsförkylning
2: vi försöker planera nyårsmiddagen

Sova, vakna, bok.

Behöver jag säga att jag är glad att det är min sovmorgon imorgon! (inget frågetecken)

Dessutom: ensam hemma med Jonathan Franzen efter det.

Jag + bok = sant (obs: hade jag kunnat göra hjärtan hade jag gjort det).

Spela bezzerwisser.

Jag tävlar med M. Har visst glömt vilka som tillhör grekisk resp romersk mytologi. Bajs.

Bygga nytt.

Vi och tiotusen andra dårar åkte till Ikea idag. Vi ska riva ut golvet i vardagsrummet och köket samt hela köksinredningen. Det ska bli ett angenämt litet projekt att plocka ner alla böcker i bananlådor och bo i kaos nere i sovrummen för plankgolvs skull kan jag meddela. Och köket. Jag verkligen avskyr vårt kök (och nej jag orkar inte försvara att jag känner så - jag vet att andra lever i misär, jag hatar ändå vårt kök). Det spelar ingen roll hur mycket man skrubbar och fejar. Det känns aldrig rent. Den tidigare lägenhetsinnehavaren har fixat ihop det själv Timell-style. Det är alltså snett och vingt och idiotiskt planerat på alla sätt och vis (det är exempelvis flera hål i luckorna för vaskskåpet. Han satte dit långa handtag, upptäckte att det då inte gick att öppna diskmaskinen, tog bort de långa handtagen och satte dit knoppar i stället - det är alltså små borrhål här och var i köket). Dessutom är det två olika toner på det grå kaklet.

Så nytt kök. Nya golv. Så jävla underbart.
Vi börjar någon gång i januari.

Det kan inte vara sant.

Det börjar göra ont i halsen. Igen! Nu minns jag inte ens när jag var totalt förkylningsfri. Hela hösten har de avlöst varandra. Jag vet inte riktigt heller hur förkyld man ska vara för att inte träna. Jag vet ju att man inte ska om man har ont i halsen men om man till exempel mest har ont på morgonen och kvällen?

Skit ät det i alla fall (gnäll).

Börja skola.

Vi ska gå till Tinos blivande förskola idag. Det känns märkligt (och skönt att det inte blir jag som få ta hand om inskolningen i januari). Jag kan inte förstå hur tiden kunnat gå så snabbt. Det där är ju också en sak jag aldrig trodde att jag skulle säga. Att tiden går snabbt. Den gick hur långsamt som helst förr. Nu skenar det bara iväg. Jag är gammal. Och det syns väldigt tydligt på barn hur snabbt det går.

För lite mer än ett år sedan var hon bara ett litet pyre som låg mellan oss i soffan på en kudde medan vi såg "The Wire". Nu springer hon runt här hemma och har en alldeles egen vilja (stark) och personlighet (fantastisk).

Jag känner mig helt överlycklig för att jag vi bestämde oss för att försöka få barn och lyckades.

Hemma.

Nu är vi hemma igen efter några dagars ätande av julmat och inhåvande av mycket fina julklappar.

Vi ska ligga i sängen och glo på SVTplay (Grotesco) och dricka té alldeles strax. Först ska M "bara skriva ett snabbt inlägg". Skönt.

God jul..

.. till alla människor som brukar läsa här! Jag hoppas att ni får exakt den jul ni vill ha.

Tack för att ni läser här. Jag är så väldigt glad för att jag har så många fina, kloka och roliga läsare som delar med sig av sina historier i kommentarerna! Ni betyder mycket.

Rune Guneriussen.

Lånad här

Via 500phphotograpers (kul för vem som helst som gillar snygga foton) hittade jag Rune Guneriussen. Ett av hans telefonfoton fick bli min nya skrivbordsbakgrund. Det finns hur många fantastiska foton som helst på hans sajt. Kolla. Gör det.

Kvällsledigt!

Ja men vad kul. Vi skulle "bara fixa lite saker" som skulle gå "snabbt". Köpa grej på Bengans - kö. Köpa bilstol till Tino. Bilkö dit. Bil till annan liten stad -bilkö. Handla på Maxi. Köer. Handla julöl på systemet - evighetslånga köer. Bensinlampan som lyser. Nästan tomt i plånboken. Tanka. Också hem och köra sanering av kök innan julafton. Men nu så. Det är bara lite dammsugning kvar imorgon sen är det klart. Typ.

Och nu blir det mys. Ett glas Beaujoulais och sista avsnittet av "Bonde söker fru". Ja det är sant! Vi tittar på det. Det är som knark. Kanske smäcker vi oss en varsin Irish coffee innan vi droppar ner i sängen och tittar på 30 rock. Om inte M har så förbannat mycket ledvärk kanske han orkar ligga också. Med mig alltså.Vi får se.

Gå till skolan.

S:et släpar benen efter sig och sjunger på väg till skolan. Det är kanske sånt man kan unna sig om man är täckt i bävernylon.

Morning has broken.

Jag tror inte att man vänjer sig vid att gå upp tidigt om man är kvälls/nattmänniska (även om det kan diskuteras om jag är det heller nu). Det liksom svider i hela kroppen när jag kliver upp innan 7. Det känns på alla sätt onormalt att vara uppe vid den tiden. Tvinga S:et att släpa sig upp. Och sen ska vi ut också. Ut i kölden. Det är också onormalt. Mörkt och äckligt kallt.

Men på bilden ser det ganska mysigt ut. Vi tittar på Gyllene Knorren.

Sagofarbror.

Jag tror att M:s blogginlägg om en vistelse i New York kan ta en stund att skriva. Av de fem gånger jag hört historien har den aldrig tagit under fyrtio minuter att berätta. Med bonusmaterial tar den nästan en timme.

Han har bloggat i en timme och tjugo minuter nu. Jag tippar att det tar fyrtiofem minuter till.
Det här är lite som att vara ihop med ett fotbollsproffs eller nåt. Minus den feta lönen då. Och minus att bo i ett varmt skönt land någonstans. När jag tänker efter är nog enda likheten tidsåtgången.

Miljötänk.

Jag bad om lite papper för att snyta mig. Fick tre meter. Cirka. Kanske finns en förklaring till att pappret här tar slut på en vecka även om vi köper hem det i balar.

Kväll.

M tycker inte att jag sympatiserar tillräckligt med honom nu när han är sjuk. För att försöka dra igång en Florence Nightingale-fest säger han (med ledsna ögon) "Jag är inte ens sugen på att spela playstation..".

Well well. Jag ska få fotmassage sen.

Men åh.

Också håller vi på med det sista "men nu har vi köpt för si och så till dem då måste vi köpa lite till åt dem men då blir det för lite till henne så då får vi köpa nåt för hundra spänn till". Som om folk sitter med en fucking miniräknare på julafton!

Typiskt.

M har alltså blivit dunderförkyld lagom till storstädning och fixande. Jag slog in två julklappar sen gav jag upp. Man borde kanske skita i hela julstädningen. Om man bara har stearinljus tända ser man ju inte dammet. Och vem bryr sig egentligen (jo jag gör det! ah.. blir tokig på smuts och stök).

Men jag har köpt ett rött läppstift som heter Fatal red och har en pistol hängandes i örat. I köket står en stor burk full av saffransbiscotti med choklad. Det är de bra sakerna.

P.S Det finns såklart många fler bra saker men jag unnar mig att gnälla & sura nu. Det är ju ändå jul liksom.

Apoteket.

Herre gud vad pinsamt. M är ute och shoppar random medicin. Han här ont överallt utom i tummen där han inte har någon känsel alls. När apotekskvinnan kom fram drog han plågat upp axlarna och sen forstallde han rösten så att han lät som att han rökt i fyrtio år. Han bad om något för ledvärk och tittade tacksamt på henne. Nu kom han med sitt byte."jag ska komba" säger han som den världsvane pillertrillare han är.

Tobias Wolff.

Nu läser jag den här. Här kommit hundra sidor. Vissa berättelser tycker jag mycket om och andra mindre. Kanske hade jag alltför höga förväntningar. Men några av de här korta inblickarna i figurernas liv är mycket fina. Som "Nysnö" till exempel om en pojke som åker skidor med sin far. Pappan är i onåd hos mamman redan och det blir inte bättre av utflykten upp i bergen med sonen.

Gonatt.

Jag dog nästan av skam när jag såg sista avsnittet av "Våra vänners liv". Det var så smörigt att jag knappt kunde titta. Jag blev så utmattad av det att jag får gå och lägga mig nu. Ska försöka hålla mig vaken för så fort M skrivit sitt "This month"-inlägg som ska gå "jättesnabbt" (jo säkert!) ska han komma ner och massera mina fötter.

Godnatt ses imorgon!

P.S. Rocky roaden blev ju hur god som helst med julskum i. Och extra mycket dumle. Julen. Livsfarlig.

P.S. 2 Vet nån hur man lägger in en sån där "Läser nu" med en bild av boken i sidan av bloggen här?

Fred.

Vi sänkte just ambitionsnivån ett snäpp.

Planen var: åka in till stan, handla julklappar med barn samt spontankolla på movieline, åka tillbaka hem, handla mat, några julklappar i Majorna, storstäda, baka biscotti, rocky road, klä den lilla tallbusken, storstäda (=skrubba hela köket, städa bakom spisen osv) och sen laga mat.

Det blir: några julklappar, biscotti, rocky road, klä tallen, laga mat.

Det är för husfridens skull. Vi har aldrig tagit oss an så många saker på en eftermiddag utan världskrig som resultat.

Lillen.

M undrade just om jag inte tycker att det är "charmigt och mysigt när jag sitter här som en pojke på mattan, förväntansfull inför mitt nya playstation-spel".

Jag sa nej. Då önskade han sig att jag ska börja tycka att det är mysigt i julklapp. Det blir billigt med samtidigt jävligt svårt att få till.

Och igen.

Frallan har hunnit välta ner en gräslig ängel från fönstret. Den gick sönder. Jag har hunnit vara nära raseriutbrott när jag såg alla saker som ligger överallt (överallt!). Det är papper, småsaker, nån kasse med saker från när vi var iväg förra helgen, tidningar, julgransprydnader som Tintin spridit över golvet, papper hon rivit sönder och slängt mm mm.

Och sopppåsen. Den är överlastad. Det har den varit i två dagar. Jag förstår inte vad det är vi tror att vi sparar in på att gå ut till soprummet så sällan som möjligt. Om det är tid så tror vi fel. Det tar enorma mängder energi och tid att försöka trycka ner skräpet lite ytterligare för att kunna slänga lite mer äckligt kladd från vasken.

Också är jag svettig för att jag druckit te och dammsugit efter änglakraschen.
Morgnar alltså.

Och nu hörde jag hur en katt kraschade rakt in i ett köksskåp och hur skålen med kattmat for all världens väg med torrfoder som konfetti över hela golvet.

Det här är inte min dag.

Morgonstund igen.

Det är ju total madness att vara uppe på morgonen med ett barn som misstar allt som sitter på snören för godishalsband och en katt som sladdar och välter ner allt som kommer i hans väg.

Dessutom upptäckte jag att brödet vi åt igår är mögligt.
Fy fan. Jag kan inte ens beskriva äcklet jag känner just nu. Det värsta är att jag igår tänkte "det här smakar lite skumt" och så åt jag upp det. Jag har mögel i magen!

Geni.

Sen går Börje Ahlstedt tydligen från klarhet till klarhet. I TV4/Expressen lyckas han verkligen förtydliga sitt resonemang i Logen-boken.

– Kvinnor har större förmåga till ett vårdande. Kvinnor föder oss, kvinnor är varmare, de är våtare och har mycket större tillgång till känslorna än vi män, sa Börje Ahlstedt.
Börje Ahlstedt betonade att han inte anser att kvinnor därför är bättre på att till exempel vara hemma med barnen.
– Jag talar inte om bättre eller sämre. Kvinnor är ofta mer vårdande. Jag tror inte att kvinnor skulle starta de här krigen. Till exempel är de största skådespelarna i vårt land kvinnor.

Den här övergången älskar jag: Jag tror inte att kvinnor skulle starta de här krigen. Till exempel är de största skådespelarna i vårt land kvinnor.

Tänk det. Så är vi våtare också. Jag tror minsann att Börje tagit över stafettpinnen från Ulf Lundell.

Bibblokvinnan.

Idag ska vi ut och julshoppa de sista sakerna och sen ska vi ta en julöl med Bibliotekarien. Hon försökte sig på avhopp men genom dåligt samvete-kortet har vi nu fått henne att ta sitt förnuft till fånga. Hon har lovat att släpa sig från Mölndal in till Järntorget vid 17-tiden.

Ska Mölndalskvinnan orka? Eller hinner hon bli krasslig innan klockan slår?

Spänningen stiger.

Kattkärlek:

Tv-spel.

"Känn lukten av ny karta." Ja tänk det. M har köpt spel. Red redemption trodde han att det heter. Red DEAD redemption upplyste jag honom om. Tydligen får jag sovmorgon imorgon igen om jag ser på när han spelar idag. Perverst? Tror det.

Det här är lördag.

Sova.

Han och jag sov till nu. Kvart över 11. Det var magiskt.

Fredagsavslut:

jag är dödligt trött.

Tydligt tecken på det är att jag de senaste veckorna/månaderna stört mig på allt och alla (nej, inte alla som i alla men för många och för mycket). Folks sätt att prata och hur de beter sig mot varandra. Inte stört mig på fint. Men stört mig på småskit. Borde låtit det rinna av bara. Men det gick inte. Sån energi finns inte kvar. Högstadiementaliteten och uteslutningsmekanismerna gör mig kräkfärdig. Samtidigt känner jag mig tacksam för att jag är äldre nu och står utanför det i det här fallet. Ser det hända och tar upp det med läraren. Vuxna människor. Jävla skitmänniskor ibland.

Så nu avslutar jag första jullovskvällen med att somna jämte min M medan han ser något skräp på TV3play. Det är det mest avslappnande jag vet. Ligga i sängen och somna med våra ben ihopslingrade och lågt prat från datorn.

Låtmysteriet löst.

För någon vecka sedan försökte M medelst nynnande och vissa ledtrådar (det är en tjej som sjunger. Och en kille. Eller bara en kille. Också är det autotune fast ändå inte. Och det är en som sjunger men det låter liksom som två.) komma fram till en låt han gillade för "något eller några år sen". Och idag kom det efter ett glas vin.

Vissa dagar.

Är bra från början till slut. En i och för sig ganska meningslös avslutning på skolan men hallå! nu är det jullov. Lunch med finKoftan och M på Biscotti. Sen åkte vi och shoppade. Och nu känner jag mig bara så där fantastiskt glad för att jag har en egen liten familj hemma i min lägenhet. Det är ju inte alla dagar som bara är lugna och helt tjafsfria. Men idag är en sån. Och kanske beror det till viss del på att M:s iphone inte funkar att surfa på längre (tack M:s förra arbetsplats). Eller så är det bara för att det är jullov nu. Fint är det i alla fall.

Och sen har jag en alldeles egenproducerad unge som fått ny regnbågspyjamas och silverskor. Bättre än så blir det inte.

Väntan.

Ja här sitter jag utanför systemet och väntar på M. Han trängde sig före nån annan gubbes bil så det känns inte helt tryggt. I alla fall. Passade på att läsa min älskades kommentarer. Tydligen vill en Matilda "slaska mule" med honom. Tips: välj inte morgonen.

Dagens 3 win:

1. Julbord på skolan. Den vegetariska avdelningen var magnifik. De hade till och med bakat seitan. Seitan är ett projekt jag och M ännu inte orkat ge oss på men nu börjar det bli dags.
2. Köpte tre småflaskor Blossa på Systemet. Hjortron & Armagnac och Lingon & Enbär: mycket goda.
3. Lånade bok som kommer bli julens absoluta läsning (har jag starkt på känn). Egentligen var biblioteket överhuvudtaget dagens win. Så väldigt bra ställe.

Extra bonus: vann utlottning hos Thereserulesok. Indiepaketet. Extra de luxe win! Jag har på riktigt aldrig vunnit någonting egentligen.

Karin Granstrand.

Karin Granstrand gör en massa roliga konstprojekt som man kan läsa om och ta del av här. Nu håller hon på med Saker-projektet. Hon vill att man skickar saker man tänkt slänga till henne.
Gör det! Det ska jag göra på jullovet (obs! får skriva minneslapp nånstans för jag är disträ deluxe för tillfället).

Trött.

Det är nästsista dagen innan vårt marathonlånga jullov. Och jag orkar inte någonting. Jag har givit upp. Klockan började ringa kvart i 7 imorse men det minns jag inte ens. Vaknade kvart i 8 med mobilen under kudden. Det här jullovet är så oehört välkommet. Jag är trött på skola nu. Trött på människor.

Jul.

Vi julpyntade hemmet på en kvart. Ljus i tallbusken, nån liten tomte, en hyacint och några såna där strutar som i stort sett alla har i sina fönster. Det räcker. Vill inte börja kräkas vid åsynen av en tomte innan julafton passerat. Även i år har vi pratat om att skrota det förbannade givandet av julklappar. Nästa år kanske man bara ska ta alla jäkla pengar man plöjer ner i alla möjliga saker som folk vill ha/inte vill ha och lägga dem på sig själv. Typ åka till Köpenhamn och äta på Noma.

Godmorgon!

Nu tror ni kanske att jag är uppe så här tidigt men det är jag verkligen inte. Jag ligger och sover sked med M. Tänker inte vakna förrän om tidigast en timme. Ska bara visa er ett fynd jag gjorde i en fyndbutik där de tar ockerpriser för allt utom böcker (liten tandkräm för 20 spänn, vilket de skyltar som om man nästan får det gratis).

Men kolla här! Jenny Diski inbunden för 39 spänn. Inte dåligt.

Sova.

Det här projektet med att lägga sig i tid går sådär. Nu ska vi lyssna på radio. Det blir mycket kaffe imorgon.

Uggla.

Om någon funderar på julklapp till något barn (eller vuxen!) i närheten så tycker jag att ni ska köpa en ugglekompis från Alma/Ugglalala!

Båstad/Skåne.

Spabehandlingarna var gudomliga. Massage, fotmassage, ansiktmassage. Sen gick vi och åt lunch på Sands bakficka. Där satt en gymägarkärring och en tjock hästägargubbe och bräkte på bred skånska om att "en död muslim är en bra muslim" och om mediernas "mörklägging av alla brott utlänningar begår". Ingen av dem hade någon som helst koll på vilka pressetiska regler journalister har att hålla sig till. Den unge killen vid deras bord såg ut att vilja sjunka genom marken på studs. Jag förstod honom fullkomligt.

Nyanländ familjemedlem:

Han är än så länge namnlös. Optikerdottern tycker att Finland kan vara ett namnalternativ. Den evige lillebrodern till Ryssland.

Spa.

Nu lämnar vi barnen hos mina föräldrar och sticker på spabehandling här.
M oroar sig för att skägget kommer att pajja hans ansiktsbehandling samt hur avklädd han ska vara (och när han ska vara det).

Sen klipper vi en helgbuffé efter det.
Lyx hela dagen med andra ord.

M vill bada i havet.
Jag hoppas att han inte gör det för då får jag höra om den hjältehandlingen varenda dag i resten av mitt liv.

17.00.

Vi är 200 meter från vårt hem. Nu ska vi tanka. Bara en timme efter beräknad tid.

Tider.

S:et är på barnkalas. Det var slut klockan 16. M skulle hämta bilen och sen henne. Tanken var att vi skulle ha bilen packad och klar för att åka till mina föräldrar femton mil bort. Vi hade räknat med att vara iväg senast 16.05 typ.

15.57 bestämmer sig M för att det är dags att logga in på försäkringskassan för att begära lite föräldrapenning.

Innan det har han rakat sig och kollat lite statistik för bloggen.
Nu är klockan 16.12 och han är väl snart framme vid barnkalaslokalen. Utan bil. Kattburen har han inte heller plockat ner.

Vad jag gjort? Curlat.
Packat S:ets väska, Tintins väska, mina saker, plockat undan disk, bytt blöja på mini två gånger.

Irriterad? Nej. Härdad.
(Shit vad jag ljuger där. Så jävla irriterad är jag.)

När fan blir gammal skriver han böcker.

(Om några veckor kommer en bok av Katarina Swanberg, Från min loge på Dramaten, där Börje Ahlstedt breder ut sig om både det ena och det andra.)

"Han [Börje Ahlstedt] kritiserar också de kvinnliga skådespelare som inte orkar med sina vårdande sidor både hemma och på teatern:

'När kvinnor gör som Solveig Ternström, det vill säga klipper håret och börjar röka cigarr, lämnar de sin medfödda kapacitet som vårdande människor och då blir världen en sämre plats för oss alla.' ”

(DN - Clas Barkman)

Jag tror att Dramaten blir en bättre plats för oss alla när Börje slutar.
Jag skulle också vilja veta om hans rövhålstil är en medfödd kapacitet.


Tipstack till Hemliga morsan

Ambivalens.

M - Om vi gifter oss tycker jag att vi ska ha "The Ship song" på bröllopet.
J - Ja, det ska vi väl inte men okej.

En dag senare
M - Fan vad bra "The ship song" är. Kom ihåg att jag vill ha den på min begravning. Okej. KOM IHÅG DET.

Day 30 - One last moment

Bildkälla

Award.

Jag fick en award av BookofMiri. Så nu ska jag skriva sju saker om mig själv som ni inte redan vet. Det känns lite klurigt men jag försöker.

1. Jag knackar mig alltid i smyg tre gånger någonstans på kroppen om jag råkar gå på en a-brunn (tack för inspirationen Miri).
2. Jag är genuint ointresserad av sport. Så ointresserad att det är pinsamt och bara dumt. Jag orkar aldrig komma ihåg om det är VM eller EM eller om det gäller hockey eller fotboll/whatever.
3. (Obs! äcklig info) Jag gillar att dra ut hårstrån som sitter "fel" på andra. Till exempel från Mikaels ögonbryn eller öronsnibbar. Jag skulle gärna ta en pincett och dra ut hår ur näsan på honom också men det får jag inte.
4. Jag överdriver ofta i bråk. "Vi gör aldrig/alltid det här". "Varför gör du aldrig så?". M hatar det. Jag är överhuvudtaget mycket dramatisk i vårt förhållande. Både positivt och negativt tror jag.
5. Jag älskar att laga mat och önskar att vi hade ett mer rymligt kök så att det skulle vara enklare att baka också.
6. Jag längtar efter att bli pensionär (om jag är frisk då vill säga). Då ska jag bara dricka kaffe, läsa böcker och ha katter och hundar. Men inte för många. Lagom många. Gärna en lat hund.
7. Jag kan i stort sett ingenting tekniskt vad gäller fotograferande. Jag går helt på känsla. Troligen kommer det att fortsätta så. Jag har nämligen noll tålamod när det gäller att lära mig teknik.

Och nu ska jag försöka ge awarden till sju jag inte givit den till förut (för jag tror att jag gjort den här någon gång innan?)

Kulturkoftan - För att hon är så bra och jag är så glad för att jag fått en så fin klasskamrat. Dessutom skriver hon magiskt bra och alla borde läsa hennes blogg.
Charlotta/Matrepubliken - För att hon är en väldigt rolig och bra klasskamrat och har en matblogg med massa bra vegetariska recept. Plus att jag fick låna Muminhus-mallen av henne.
Mats/Streamlinecooking - Bara för att reta honom lite - en "beautiful blogger award" känns inte riktigt som Mats stil. Men mest för att han har en grym matblogg (som han borde uppdatera snart!)
E/For the world is hollow and I have touched the sky - Skriver fantastiskt bra och fint. Jag älskar hennes blogg.
tre saker/nina - Jag hittade nyss den här listbloggen. Tidigare läste jag hennes personliga blogg slaviskt men se la hon ner den. Hon skriver fantastiskt.
Johanna/Säg ifrån om jag har sagt det här förut - Johanna skriver förbannat bra. Och verkar vara så fin. Jag vill vara hennes kompis!
Jonna/Amningshysteri - För att hon skriver både bra och väldigt roligt (och ibland så sorgligt så att man gråter i stället)!

Blod och svett.

Jag sitter och svettas ur mig en tråkig text om en dom. Jag vill att det ska vara nästa fredag NU. För då börjar min ledighet! Från den 17 till den 10 januari. Fattar ni??? 17 december till 10 januari! Jag har skitlångt jullov. Jävlar som jag ska blogga, läsa, kolla film.

Men först: skriva klart lilla blodiga misshandelstexten.

Day 29 - Your aspirations

Jag vill verkligen arbeta. Full sysselsättning och pengar på banken. Typ.

Jag längtar otroligt mycket efter att arbeta.
Struktur på mina dagar och möjlighet att spara pengar till resor, fina saker, dyra böcker.
Jag är trött på studentekonomin. Sällan tänker man väl så mycket på pengar som när man nästan inga har.

Kanske göra något av sociologin och kulturvetenskapen. Forska? Det hade varit fint.

Klart.

Sällan har man skådat ett så skadat Muminhus. Men nu står det där i all sin prakt. Alla överlevde. Klockan är nu 1. Det tog alltså fyra timmar. I och för sig gick en av dem åt på att M bloggade.

Pride.

Vi kör regnbågsfärger på huset till Tove Janssons ära.
..
0.09
Första väggen bruten. Första raseriutbrottet (M).
0.16
Tre väggar sitter ihop. Spänningen stiger. Viss irritation lurar under ytan. Ryssland har lämnat övervåningen.

Högmod går före fall.

M - Det tar nog inte mer än en timme att göra huset
J - En timme tror du?
M - Ja.

HAHAHAHAHAHAHA

Smycken.

Åh nej. Thereserulesok skrev om ett trollsländearmband som jag genast kände att jag måste ha (julklapp!). Det finns fantastiska smycken här. Eklövshalsband och ekorrhalsband.

Bloggdejt.

Nu ska jag sticka och luncha med Hanna på Ritz. Jag har låtit M kolla så att jag inte luktar svett eller något annat obehagligt. Har mycket nojjor kring lukt. Vill ej pajja första intrycket.
..
Uppdatering: Hanna. Så himla fin och rolig människa!

Bära.

Vänner och syskon har i hemlighet bestämt sig för att de inte ska hjälpa oss flytta i framtiden. Enbart på grund av bokhyllan. Ingen vill bära ner dem för våra gamla stentrappor. Ingen vill heller hjälpa oss bära upp dem för några andra trappor (eller bära dem överhuvudtaget tror jag). Nu blir vi snart tvungna att göra det själva. Vi ska antagligen lägga om golven (hej plankgolv!) någon gång efter årsskiftet. Då får vi packa ner alla och ta ner (halvtrappa) dem till sovrummet. Bygga en borg av böcker runt sängen kanske.

Inte köpa. Bara fråga.

M har snart läst sönder det här verket. Ibland vill han bara gå in i den där butiken och titta planlöst på saker. Jag kan inte beskriva hur dödligt tråkigt jag tycker att det är. Han köper (nästan) aldrig något men in ska vi. Och har man kommit in kommer man aldrig ut igen. M är en mardrömskund som har oändliga rader av frågor att ställa till de oskyldiga i kassan ("hur är den här i jämförelse med den?", "kan du ta ut den ur kartongen?", "kan jag få titta på den också?", "om man jämför den och den vad säger du då?", "sen vill jag titta på den här mediaspelaren också. Hur är fjärrkontrollen?", "kan du packa upp den också?", "hmm.. nä jag väntar nog. Tack för titten.") Det tog en timme när vi skulle köpa min (MIN!) kamera. Den timmen ägnades åt att ta av och på objektiv, fråga om femtusen tillbehör jag inte skulle ha, testa dem samt jämföra med två andra kameror. När han säger "du vi får fråga dem lite om det här.." blir jag ledsen och akuttrött och måste sätta mig ner.

Morgonstund.

M är trött (bakis). Jag lyssnar på Klas Östergren. Tino ska strax hoppa upp på sin "lite stadigare Segway" som Emelie sa.

P.S. Om det finns någon fördel med att vara förkyld så är det nog att man alltid är sist att upptäcka att det finns en bajsblöja att byta. Tyvärr är jag den enda som är vaken så det hjälpte inte idag.

Day 28 - Something that you miss

De oändliga (nästan) bekymmersfria sommarloven. De kommer aldrig tillbaka.
Jag hoppas att pensionen kommer att vara ungefär så. Men bättre. Böcker, ingen som tvingar mig att gå ut och kaffe vid köksbordet i flera timmar. Också får vi hoppas på en fet pension och att jag är frisk då. Och att M är frisk såklart (han blir nog sur om jag inte nämner honom här).

Slutet.

Jag har lånat det här av Charlotta/Matrepubliken
Det kan innebära slutet för min och M:s relation. Vi kan väl säga så här: tar vi oss igenom det här utan att någon av oss överträder lagen kanske vi kan testa att tapetsera. Annars inte.

Ensam hemma.

M är ute och dricker öl. Jag somnade på soffan vid 18tiden och sov två timmar. Så vaknade jag med ett ryck och fick plocka upp Tiny. Vi tittade på Maria Wern. Det är inte bra alls men jag blev mörkrädd. Och nu sitter jag och läser ett åtal jag hämtade ut på tingsrätten igår. Det innehåller både förföljelse och misshandel av gravid kvinna. Hon ska ha förföljt honom och han ska ha sparkat henne i magen. Åtalet ogillades.

Ännu mer mörkrädd.

Änglar.

Bildkälla

Angels in America ska sättas upp på Stockholms statsteater. Allan Svensson (gubb[jäveln] i Svensson Svensson) ska spela rollen som Al Pacino gör i den amerikanska tv-versionen av pjäsen. Här har Johan Hilton skrivit en text om Allan Svenssons minst sagt obehagliga syn på homosexualitet.

Day 27 - Your favorite place

Nyduschad i sängen med en bok. Rena sängkläder. Papperstjärnorna i fönstret. Barnen sover. Tyst och lugnt. Katten vid fötterna.

Eller Mellbystrand. På trappan med M (alltid denne M) med ett glas rosé första kvällen på semestern.

Måste köpa rödpenna.

Jag kanske borde bli lärare egentligen. Jag njuter nästan perverst mycket av att gå igenom och skriva små sura kommentarer på de texter (personer) jag inte gillar.

Det känns skönt att skriva "och vad menar du med det?" eller "här behövs verkligen ett förtydligande" eller "mycket oklart" på de som tycker att de är så jävla bra (men som egentligen inte är nåt att hänga i granen överhuvudtaget).

MVH/ Surkärring

Fika.

Mikael bakar. Då måste det bli så här. Det är nån sorts tvångstanke.

Day 26 - Your fears

Jag är livrädd för att dö. Inte för att dö i sig. Det blir nog bara intet. Men jag blir ledsen av att tänka på saker jag inte kommer att få se. Tanken på att bli sjuk ung. Att någon annan ska bli sjuk. Att det ska hända barnen något. Att bli lämnad ensam kvar. Att M ska dö före mig. I "Vitt brus" säger en av karaktärerna att ingen egentligen menar det där: att man vill dö först. Alla vill dö sist. Men jag tror inte det. Jag vill inte bli kvar ensam utan M.

Så döden. Min skräck.

Det och (tydligen) höga höjder, flyga, tala inför stora grupper.

Så här förvarar man barn när man vill handla i fred:

Störigt.

M får minsann massa mail genom sin blogg. Och frierier!

Men värst: inbjudningar till kulturevent.

Alltså M får inbjudningar till kulturevent men inte jag!

Det är ju rubbat. RUBBAT!

Saker jag aldrig (någonsin) trodde att jag skulle ha i min ägo del 1.

Små ljusgröna parfyrmerade påsar att lägga blöjor i innan man slänger dem i den stora påsen.

Tack Nina! Du räddade vårt sovrum.

Day 25 - A first

Första gången jag kände mig riktigt rädd för någon var en natt/morgon jag gick hem från Trädgårn. Jag gick Södra allén ner mot Järntorget. Det var mörkt och kallt. Klockan var efter 4. Plötsligt sprang någon ifatt mig. Han undrade om jag hade en tändare. Nej, det hade jag inte. Han började gå bredvid mig. Frågade vad jag gjorde. Sade att jag pluggade sociologi. "NEJ" sa han argt "Det är skit. RELIGIONSSOCIOLOGI!" Jag blev orolig och sa bara okej. Han pratade om någon bok han läste. Sen knuffade han mig hårt åt sidan i något plötsligt raserianfall. Jag snubblade rakt in i väggen på Hagabadet. Jag lyckades hålla mig uppe och sa "du knuffar inte mig. Fattar du det?". "Förlåt" sa han med barnslig röst. Han kändes helt oberäknelig. Vi gick en bit till så sa han "Om jag skulle vara naken så skulle du bita mig i bröstvårtan också skulle du bita och bita och sen skulle blodet börja rinna". Och jag sa "Lägg av med det skitsnacket. Nu låter du mig vara." Han sa förlåt igen. Sa att han skulle "vara snäll nu". Också knuffade han mig hårt en gång till. Då skrek jag till honom att inte röra mig. Då var vi nere vid Järntorget bland folk. Jag sprang över torget och han försvann.

Det gjorde mig inte rädd för att gå ensam mitt i natten. Det händer att jag tänker tankar. Strategier för hur man ser upptagen ut (har skrivit en hel uppsats om det där). Men jag har aldrig slutat gå själv hem mitt i natten. Skulle aldrig få för mig att sluta med det. De gånger jag har varit eller blivit rädd har jag blivit förbannad för att min värld krymper och gått hem rasande i stället. Jag går var fan jag vill.

Stress.

Förra veckan hade jag tidsinställda inlägg till varje morgon. Det var underbart skönt. Tog bort all bloggstress. Men nu är det slut med det. Och nu har jag grejor att fixa med. Hämta ut dom på Tingsrätten (skolgrej), gå på bio, läsa Kolka, snyta mig var femte minut.

Skruv.

Så åkte vi till Ikea för att köpa gardiner och vajer att hänga upp dem på. När vi hade dragit fram borrmaskin, skruvdragare och börjat montera ihop vajergrejen var en skruv naturligtvis felgängad. Men det var helt naturligt. Fram till att vi kom hem från vår turné mellan köpcenter, möbelvaruhus och veckohandling hade allt gått som smort. Det var för bra helt enkelt.

Kallt.

Jag sitter och skriver på en krönika som under inga omständigheter får vara i jag-form. Det är krångligare än man kan tro. I synnerhet när huvudet är fyllt av snor och man mest bara vill ligga under filten och läsa. Jag kommer inte alls in i något flyt vilket är vitalt för att jag ska få ihop nåt vettigt. Nu är det bara en hackig text på 2700 tecken som inte riktigt vet vart den vill.

Annat idag: åka till stora möbelvaruhuset.
Fråga: Är vi idioter?
Svar: Ja, absolut. Men stearinljusen är slut och jag har drabbats av akut gardinsug.

Day 24 - Something that makes you cry

Slutet på Drömfakulteten, julavsnittet av The Office när Tim & Dawn dansar, barns eller unga människors dödsannonser, utmattning, när jag läst om eller sett för mycket elände. Jag hade kunnat börja gråta när S:ets kompis J kom hit för kalas men storgråtande fick vända i hallen för att han var allergisk mot katter (vilket han nyligen hade fått reda på - han kan inte heller leka hos sin bästa kompis som har katt). Ensamma barn. När man se de där barnen som står ensamma precis i utkanten av en pladdrande tjattrande hög av glada ungar. Det gör mig sorgsen utan gränser. Det gör mig helt skräckslagen inför tanken på S:ets och Tintins skolgång. De där barnen. Som de kan göra mot varandra. Hur svårt det kan vara för vuxna att ingripa på rätt sätt.

En dag börjde jag nästan gråta när jag tittade på Tintins mini-kånken och tänkte på hur hon ska ha den på ryggen, gå till förskolan, vinka av oss och vara där.. helt själv.

Gissa låten.

M tänker på en "svängig" låt som han eller vi gillade förra året.

Ledtrådarna:

M - Den går så här.. "nunun nuu nun nu nun nun"

M - "Everythings... nu nu nun"

M - Det är autotune

M - "heheheh nu nu nu"

M - Fattar du nu... hör du nu? Men hallå! Är du med eller?

M - Först sjunger de "he nu nu nanana" och sen bara fortsätter de "nanana nu nu nu".

M - Det är inte autotune förresten.

M - FAN JAG BLIR HELT TOKIG DET ÄR SÅ NÄRA NU!

M [visslar och sjunger] - "nu nu nu nu... nu nu" och sen "nananahehehenuu" och sen upprepar de liksom.

M - Hör du nu? Nu kommer du på det va? LYSSNAR DU?

M - JAG ÄR SÅ NÄRA NU. DU HÖR NU. VI FÅR HITTA ETT PROGRAM PÅ IPHONEN SÅ FÅR JAG VISSLA IN DET.

Återkommer med svaret vid senare tillfälle.

Välja film:

The kids are allright
eller
You will meet a tall dark stranger

Om vi inte bara fastnar framför Spotify då. Det är ju så här det ska vara när man är sjuk.

Också hoppas jag få tips från Book of Miri om vilken bok av Ryu Murakami jag ska börja med!
Miri påminde mig dessutom om att jag måste skaffa Kazuo Ishiguros "Vi som var föräldralösa".

Lördag.

Vi lyssnar på Strand of Oaks och tar ett glas bubbel.

Så ska förkylningar tas!

Ny förkylning. Ny bok.

Det är inte mycket med mig idag. Jag vaknade av sprängande huvudvärk vid 6-tiden. Efter en halvtimme gav jag upp somna-om-projektet, gick upp och drack kaffe och såg några avsnitt av Nurse Jackie. Idag blir jag omhändertagen. Får té, en liten whisky, kaffe, vaniljkuvert och middagen serverad. Också läser jag. Nu går jag på Bengt Ohlssons hyllade "Kolka".

Day 23 - Something that makes you feel better

Vad som helst kan M bota med massage. Till och med det suraste sura och argaste arga.

Annat: små runda barnhänder, knubbiga små bebislår, S:ets tankar, mina böcker handla saker, äta god mat (för den som vill göra mig lycklig: 2000 spänn in på mitt konto nu så jag kan gå till Kock&Vin på en gång och äta Stora resan), musik, att få vara ifred.

Smidigt.

Jag tror att jag just nådde höjden av lathet. Jag kände kaffehuvudvärken. Insåg på en gång att koka kaffe det orkar jag sannerligen inte. Så föll mina ögon på termosen i hallen. Full av kaffe med mjölk jag kokade imorse för att ha med mig till skolan (de ockrarna tar tio spänn per kopp blaskigt kaffe). Jag hällde ut lite i vasken. Det var fortfarande varmt. Jag tog en kopp, jag hällde upp det tretton timmar gamla kaffet och satte mig i soffan.

Ståltermos. Vilken grej!

Fredagsnöje:

Ett glas rött, en plötslig och våldsam förkylning (feber?) och Bangs sex-nummer!

...
Det här är konstigt men, det isar i näsan (???). Och det gör ont i tungan. Och jag känner att mandlarna är svullna. Får man tycka synd om sig själv då trots att man lever i överflöd och är väldigt priviligerad? Skitsamma. Jag tycker synd om mig själv. Jag avskyr att vara sjuk.

Plötsligt händer det:

Igår fick vi hem en beställning på ca 2 kg foton från Crimson (sjukt bra! rekommenderas). Nu jäklar ska det göras fotoalbum.

Vi ska bara köpa album först.

När M skulle skicka in den färdiga mappen med foton som skulle till framkallning gick de inte att få fram. Sen löste det sig. Men han hade känt skräcken. Dödsskräcken gissar jag på för jag vet fan inte vad jag hade tagit mig till om allt hade varit borta: fyra år och en förlossning. Framförallt förlossningen. Det är ju inte något man gör i tid och otid direkt.

Nästa nej.

Med tanke på era reaktioner på nedan inlägg antar jag att det blir samma på projektet

"Göra pepparkakshus i form av Muminhuset genom att själva rita mönster, baka delarna samt klistra ihop".

Det blir nog inte heller mys. Mer massaker på både sinne, julfrid samt byggnad.

Paradiset.

Vi har planer på att tapetsera en vägg i hallen som löper ner i S:ets rum. Det är en lång vägg. Vi vill ha Paradiset. Det är mönsterpassning på den. Jag har aldrig tapetserat. M har gjort det. Med sin ex-fru(!). Då ville de göra slut. Är det här något vi ska ge oss på? Eller kan det vara ett uppdrag för Veteranpoolen (eller en liknande grupp: mina föräldrar).

Någon som har några trevliga tapetseraranekdoter att dela med sig av? Något i stil med: det var så erotiskt att vi älskade på tapetbordet? Eller är det kanske så för alla, att man vill dumpa idioten som står och kladdar med klistret och sen själv riva sönder hela skiten?

Jag misstänker starkt (STARKT) att vi inte kommer att ligga med varandra nedanför Paradiset. Tippar på "OKEJ MEN SKIT I DET DÅ TAPETSERA SJÄLV FÖR HELVETE!" så fort vi givit oss på våd nummer 2. Den första kanske vi kan klara av. Men det är max. MAX!

...
Om det är någon som sett dokumentären "Paradiset" så har ni nog sett vår framtid.

Day 22 - Something that upsets you

Blandat det här men:

Ojämställdhet, övergrepp, sexuellt våld, våld, död, djurförsök, djurfabriker, fattigdom.
Döden gör mig arg nuförtiden. Jag vill inte dö. Jag vill inte tänka på att alla andra också ska dö.

Jag blir matt av folks sätt att bedöma människor efter deras sociala status och värde som "kontakt".

Jag blir arg när vi ser film och i varje film ligger någon naken/halvklädd kvinna och dör/är död. Hon har blivit våldtagen, mördad misshandlad. Allt detta våld som riktas mot kvinnokroppar. Det gör mig helt JÄVLA rasande.

Ska vi säga så här: orättvisor gör mig skitförbannad oavsett vad det handlar om.

P.S. Jag kan bli så där riktigt äckligt trött/arg när människor orkar fortsätta tjata om feminister som manshatare eller den gamla vanliga "ja men jag är inte feminist, jag vill inte kalla mig det, det är så exkluderande" osv.

Den här listan skulle kunna bli lång för jag blir ju även upprörd av att M inte torkar av diskbänken när han gjort välling, inte diskar bort allt utan lämnar nån kastrull i vasken, när det ligger kalsonger vid hans sida av sängen för att inte tala om hur upprörd jag blir när jag ser mina egna klädhögar som ligger och skräpar.

Ja det pyr där inne. Det gör det allt.

Böcker.

Plötsligt har läslusten återvänt. Det är fint. Det är lagom till jul.

Jag har lånat böcker, läst lite här och lite där, känt mig lite glad över alla fina böcker jag redan läst och känner längtan efter nya stora läsupplevelse (de där allt uppslukande upplevelserna som när jag läste John Fowles "Illusionisten" eller Donna Tartts "Den hemliga historien" eller den första Haruki Murakami-boken jag läste( "Kafka på stranden")).

Win.

Jag vann (vann och vann - jag får ju betala för det) auktionen om ena cognacsväskan.

OBS! ej den som ser ut som en pung

Living on the edge.

Om en timme kommer inte mindre än två kattallergiker hit på middag.

Det blir spännande.

I skolan.

Jag ville stanna hemma men nu sitter jag i skolan och lyssnar på Krimreporter. Känner mig duktig.

Day 21 - Another moment

En öl i Berlin. Bara jag och M. I solen på Kastanien allé. Gröna stora oliver i en skål och inga bekymmer i hela världen.
...

Kissa på sticka. Skräckslagen med darrande ben vänta. Stega ut. Ben som skakar. "Det är två streck. Vi är med barn". Också grät jag lyckligt. Sen förstod jag ingenting. Sen såg vi en film. Jag minns inte vilken. Det gör inte M heller.

Gonatt.

Nu ska vi kolla skräck.
Det är bra. M sa att det är en sån film det är okej att jag somnar ifrån.
Det kommer jag att göra om fem.

Bagman.

Nu ska vi se. Klockan är alltså 22.44 och vi skulle ha börjat titta på film vid 21-tiden. I stället skrev vi julklappslista och sen tittade jag på väskor. Cognacsfärgade och fina. "Den ser ut som en pung" var M:s omdöme om en av de finaste.

Sen frågade han nervöst om de han själv tyckte var fina var "killväskor".

Helt vanligt onsdagsmys.

Spänningen.

Ikväll är det sjuårsjubileum för Poesi & Prosa (kl 19 i Musiken hus - gå dit!). Jag hade missat att det är idag och levde i föreställningen att det är nästa vecka. Så idag chockade Koftan mig med att fråga om jag ska dit. Lat och hemmagrisig som jag är tvivlade jag starkt på det. Trots att det alltid är värt det - vin och uppläsning liksom, det blir inte fel ens när det är fel (nu tänker jag på någon poet jag såg där en gång).

Jag har överlåtit hela saken i Koftans händer. Jag har sagt att jag går om hon går. Det är spänt nu. Kommer hon skicka sms och säga "ja vi går!" eller blir det "jag ska bada badkar och läsa och fingra på mina Mumin-muggar så du kan stanna i sängen under täcket och läsa Michel Faber"?

Inte kom jag iväg för att titta på varma sköna skor idag heller.
Lat, som sagt.

Skolan.

Day 20 - This month

Kallt kallt kallt.
Julstjärnorna uppe i fönsterna. Jag längtar efter att ligga i sängen och läsa länge. Mitt december innehåller lång julledighet. Och då ska jag kramas och pussas med ungarna. Ligga i sängen med M hela dagarna. Leta böcker. Se på film. Ha nån förskräcklig julfest med skolan (med obligatoriskt uppträdande från alla linjer - glöm det!). Klappa katten. Äta mat. Träna. Vara frisk och glad.

Skriva.

Idag fick jag för första gången under den här utbildningen höra från min huvudlärare att jag skriver bra. Att jag till och med tillhör de bästa i klassen. Att det är lätt att glömma att ge positiv feedback när någon klarar sig bra, tänker självständigt, pallar kritik och stress. Den här hösten har annars bara handlat om ständigt dalande självförtroende vad gäller skrivandet. Nu fick det äntligen en vändning igen. Lite sent. Men bättre sent och så vidare.

Line Blikstad

En av de bästa sakerna med att gå på samma folkhögskola en gång till är att jag fått tillgång till deras lilla fantastiska bibliotek igen. Jag insåg idag att jag tillbringat alldeles för lite tid där. Men i deras lilla monter med nyheter gjorde jag två låneklipp och ett av dem var den här:
Det var något med Blikstads språk som fångade mig direkt. Men framförallt var det Magnus Utviks ord imorse om att karaktärerna stannar kvar efteråt som fick mig att plocka upp den idag. Och just en sådan bok är jag på jakt efter. Jag blir inte lika lätt bortsvept av böcker längre. Jag vet inte om det beror på att jag läst mycket eller om jag som vuxen fått svårt att koppla bort annat (stress, tvätt, bekymmer osv) ur huvudet. Hur som helst tror jag på Blikstad. Bokens första trettio sidor har börjat så fint.

Det fanns en bild av henne.
Den var tagen 1950, när hon precis hade fött John. Hon satt i en grön fåtölj med honom i knät. Han var klädd i sparkdräkt och sockar med snörning, som hela tiden ville glida av. Hon höll hans hand, som om hon var rädd att tappa honom i golvet, och när han somnade viskade hon: Jag är din mamma och jag ska alltid ta hand om dig.

Day 19 - Something you regret

Jag ångrar bittert en del relationer som inte varit bra. Främst vänskapsrelationer. De gånger jag efteråt har känt mig utnyttjad (för att jag ställt upp för mycket). Som när jag lät någon bo här i nån månad, fixade lägenhet efter flera år av nära vänskap och sen: ingenting. Nästan inga telefonsamtal. Bara ett sakta utdöende av relationen. Och jag var så ledsen. Och det borde jag bara ha skällt ut personen för. För att det var så fel allting. Men det gjorde jag inte och det ångrar jag. Hon förtjänade lite skam och utskällning.

Överlag ångrar jag de gånger jag inte stått upp för vad jag känt och tyckt. Relationer där jag känt mig överkörd för att jag varit för snäll.

Ångra sig.

När klockan är ett går vi och duschar. Halv 2 börjar vi lyssna på något radioprogram. Ett drag jag bittert komma ångra om lite mer än fem timmar. Imorgon MÅSTE jag sova mer. Vi blir två mycket dåliga människor när vi sover för lite.

Det är noga.

M kom hem tidigare idag från en träff.

J - Fick du kaffe där?
M - Ja.. det fick jag.
J - Okej.
M - Två koppar faktiskt.
J - Mhmm
M - Men jag drack bara en och en halv
J - Är du säker på att det inte var en och en tredjedel
M [funderar] - Hmm.. nä det var kanske en och en halv och två munnar.
J - Är du helt säker på måtten där?

Musikdöd.

Jag undrar när det hände att jag slutade orka intressera mig för musik. Förr gjorde jag det. Hade koll. Läste om musik, lyssnade mycket. Nu: nästan inget (eller jo en del men långt ifrån så mycket som jag skulle vilja). Så nu har jag gjort mitt sedvanliga upplivningsförsök - beställt en prenumeration på Sonic igen. Den här gången har jag till och med petat in skivan i spelaren. Tänka sig.