Jag ångrar bittert en del relationer som inte varit bra. Främst vänskapsrelationer. De gånger jag efteråt har känt mig utnyttjad (för att jag ställt upp för mycket). Som när jag lät någon bo här i nån månad, fixade lägenhet efter flera år av nära vänskap och sen: ingenting. Nästan inga telefonsamtal. Bara ett sakta utdöende av relationen. Och jag var så ledsen. Och det borde jag bara ha skällt ut personen för. För att det var så fel allting. Men det gjorde jag inte och det ångrar jag. Hon förtjänade lite skam och utskällning.
Överlag ångrar jag de gånger jag inte stått upp för vad jag känt och tyckt. Relationer där jag känt mig överkörd för att jag varit för snäll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Usch ja, jag känner igen det där. Man ger och ger och ger, för att man vill. För att man tror att what goes around comes around, at some point. Det är en jäkla käftsmäll när man inser att det inte alltid funkar så, att vissa människor bara är parasiter.
Ja, usch vilken insikt det är. Jag lär mig liksom aldrig heller. Borde nog bli lite hårdare tror jag. Fast samtidigt är det ju fint att våga lita på folk och tro det bästa om dem. Relationer är krångligt i alla fall. Det kan man ju konstatera.
Skicka en kommentar