måndag 15 november 2010
Den där 20.00-känslan.
Vi har börjat se "Våra vänner liv". Det är inte speciellt bra. Men något är det. Jag får samma trygghetskänsla när vi sätter oss i soffan två minuter innan det börjar som jag fick av vissa tv-stunder när jag var liten/yngre. Då var det Rederiet, Tre kronor, Felicity, Dawsons creek. Nu är det ingenting. Vi följer ingenting på tv. Vi ser allt på Svtplay, hyr nån film, ser nåt nedladdat, tv-serieboxar. Men den där 20.00-känslan som jag hade när jag var yngre - den har återuppstått fast klockan 21 då. Det är helt oförarglig tv-underhållning. Jag tänker inget, jag känner inget för serien - det är bara väldigt trevlig tid att sitta i soffan, hålla handen (ja jag vet men det är sant), inte tänka på något speciellt och ta det lugnt. Ta det lugnt som jag nästan aldrig lyckas göra annars.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag har börjat knarka den där 20.00-känslan. Du är inte ensam i det här!
Vet inte hur jag hamnade här, men nu är jag här och ser att du skriver om det som jag precis satt och tänkte på. Våra vänners liv. Faktiskt det enda jag följer på TV numera. Annars blir det mest zappande. Kan sakna den där 20.00-känslan som man hade när man inte kunde se allt senare på exempelvis SVTplay.
Men jag tycker att serien är ganska bra. Fast jag inte liknar nån av dem så är det ändå lite igenkänningsfaktor. Det är väl därför.
kulturkoftan: Jag tänkte väl. 20.00-känslan är fantastisk. I alla fall de första 20-25 minutrarna sen börjar jag tänka på att det snart är slut.
pappa k: ja den var ju fantastisk. jag älskade den där känslan av heliga tv-stunder!
åh, 20.00-känslan! när jag gick i sexan/sjuan hade jag nåt inbokat 20.00 varje dag. precis som du skriver var det dawsons creek, felicity, tre kronor (fast det var ännu tidigare, typ i lågstadiet)! så himla fint.
Jag är skitdålig på att se program på nätet, så jag har nästan hela veckan full med 20.00-känsla, fast det börjar 19.30 med Halv åtta hos mig, då måste allt annat jag ska göra vara klart!
kajsa: ja, jag saknar verkligen den där känslan!
en blogg utan namn: halv 8 hos mig är mitt och s:ets gemensamma mysa i soffan-program!
Åh, precis! Kollar också på just Våra vänners liv- och av samma anledning.
Tack för kommentaren. Alltid kul när någon gillar det man skriver :)
Skicka en kommentar