Vilken ambivalent känsla jag fått för bloggandet det senaste året. Jag får dåligt samvete när jag inte uppdaterar, om jag inte hunnit svara på kommentarerna tillräckligt snabbt, om jag skrivit för banalt, jag oroar mig för att jag tar upp någons tid. Alltså. Herre gud. Så kan jag ju inte tänka. Folk kan ju bara sluta läsa om det inte är kul. Om de inte är intressant. Ofta ser jag att folk läser mig för att jag är rolig. Och herre gud vad långt ifrån rolig jag känt mig det senaste året. Jag känner mig bara som en liten klump av stress och oro (inte konstant men för mycket). Jag märker också att jag reflekterar över vilka som läser (föräldrar, släkt, vänner, någon av M:s kollegor, nya bekanta) och vågar inte ta ut svängarna på grund av det. Jag censurerar mig själv.
Så läste jag ett inlägg hos Jonna som handlar om hur det kommer sig att folk tycker att det är så kul att haka på de här utmaningarna (som 30-dagarslistan).
Sofia/Apple, dear? är nog något på spåren med sin kommentar "Att bara börja berätta är så mycket svårare, tror jag. Kanske är det en vanlig gammal hederlig slitning mellan viljan/önskan att berätta och känslan av "vem är jag att?". Tänker att fylla-i-boken är lite samma som tex vardagsbloggen, fast ett koncentrat. Det är ofarligare, socialt sett, att skriva om sånt alla kan ta till sig/ha en åsikt om/skratta åt/grina över."
Så kände jag plötsligt att jag kanske inte borde ha gjort den här 30-dagarslistan. Det kanske är tråkigt för de som läser. Men sen igen! Det är ju min blogg. Jag startade ju inte den för någon annans skull. Det var för min egen skull. För att det är kul att skriva upp meningslösa vardagliga händelser. För att jag själv älskar vardagsbloggar. Människor som delar med sig av allt möjligt. Jag älskar Hannas många uppdateringar med foton och bara korta meningar om vad hon har för sig. Jag älskar A.M.O av samma anledning. Och Johanna/Säg ifrån om jag har sagt det här förut.
Och Världen enligt J. som är helt fantastisk och expert på att skriva om vardagliga saker så att jag sitter fastnaglad i datorskärmen.
Så nu lägger jag ner det där. Inget dåligt samvete. Inte tänka så mycket på vem som läser. Skriva det som faller MIG in. Och göra det när jag känner för det.
Bake My Day Julkampanj
1 vecka sedan
14 kommentarer:
Sjukt bra! Jag kan känna samma, typ tänker att jag har en humorblogg och få dåligt samvete för att jag får folk att gråta när jag skriver om pappa. orka liksom, man har väl tillräckligt att gå runt och tänka på utan att behöva censurera sin egen blogg också?
Men jag önskar att det snart uppfinns en låsfunktion så att man kan göra ett lösenordsskyddat inlägg lite då och då, du vet när man MÅSTE få skriva av sig och MÅSTE få respons, så att det inte bara går att göra det på ett gammalt worddokument.
Åh vad BRA!
Just 30-dagarsgrejen var ju en av de där grejerna som faktiskt är minst lika kul att läsa som att skriva!
Och det är snarare så att jag går igång så på vad jag själv skulle vilja fylla i att jag inte orkar koncentrera mig på andras listor, ungefär som när man i tur och ordning ska presentera sig för en grupp och inte kan lyssna på vad de andra har att säga för att man är så upptagen med att fundera ut något putslustigt sätt att framhäva sig själv.
mirijam: håller med dig. jag har ju också den där "men det här är ju en humoristisk blogg"-ansvaret också händer det inget kul. men så tänker jag på att det kostar ju inget för nån att läsa här och jag har aldrig sagt att den ska vara nischad på nåt speciellt sätt. jag tror att jag rent allmänt tänker för mycket på bloggen och hur den kommer att uppfattas. vissa saker låter jag bli att skriva för jag orkar lägga en massa tid på att reda ut missuppfattningar bland kommentarerna efteråt.
och ja! det hade ju varit en bra grej. lösenordsskyddade inlägg. och det är ju det som är grejen. responsen. älskar alla kommentarer jag får. att nån orkar skriva ner några rader. det känns så fint.
hanna: ja! nu ska det bloggas helt samvetslöst och skönt! :)
jonna: haha.. ja så är det ju! jag tycker att det är skitkul att läsa folks listor. speciellt de jag följer regelbundet. roligt att få en större bild av folk.
Bra beslut! Vi är ju många som tittar in regelbundet av en anledning, och slutar vi med det, ja skit i oss då!
Jag håller med, bra beslut!
Ju fler inlägg, oavsett längd, jag publicerar desto fler blir det. Har jag märkt. Jag skulle säkert kunna baka ihop alla inlägg jag skriver på en dag till ett enda, men det skulle inte vara samma sak. Jag gillar det spontana, det som inte alltid är så genomtänkt.
Sen tror inte jag att man ska hålla på och tänka så mycket kring vem man bloggar för. Man bloggar väl för att det är kul? Det räcker.
Bra av dig! Och skriv som du känner, är därför jag läser din blogg, för du är himla bra!
Jättebra! Tyvärr hamnar jag också i det där ibland, helt utan anledning såklart. Det är ju som AMO skriver, det räcker att man bloggar för att det är kul. Sen är det bra med det. Och den där 30-listan tycker jag är lite kul att läsa.
Word! :)
snälla sluta inte med listan. jag gick senast idag och tänkte på hur kul det var med listan och alla som skriver den. alla skriver ju på sitt eget sätt, vilket gör det så fint. nästan så jag önskade börja blogga igen.
Tack för peppen inne hos mig. Jag vet att du har rätt. Och du ska inte ha dåligt samvete över din blogg, den är kanon. Det är ju även det där banala (som du tycker är tråkigt) som gör den så bra.
bea: haha.. ja precis. men jag gillar ju er! :)
a.m.o: ja jag vet inte när det hände. det där att jag tänker på vilka som läser och så där. ibland glömmer jag det. och nu ska jag göra det permanent. skriva för min egen skull. då är det som roligast! och det där är exakt det jag gillar med din blogg: att det är många spontana inlägg.
jo tjena: ja, tack så mycket! jag ska slappna av från och med nu!
jenny: jag tycker också att listan är kul att läsa! om inte annat så är det lite kul att fundera igenom vad man själv tänker och tycker och gamla minnen.
tinalinatiny: yep! :)
optikerdotter: ja, jag tycker också det är skitkul att läsa andras listor. jag är så nyfiken av mig så det är kul att bara få info serverad så där!
sandra: tack! ja jag gillar ju min blogg. den är ju som jag är själv. lite rörig. och så går det upp och ner.
Så kände jag också under en lång lång tid. Jag vann tom bloggpris men kände ändå att jag inte riktigt ville stå för min sida, jag tyckte det kändes pinsamt när jag träffade nån jag inte kände som läst bloggen och började ursäkta mig...
Så nu har jag gjort det bästa på länge, jag stängde ner den gamla bloggen och startade något som jag kan stå för på ett annat sätt.
sonja: ja det är så himla konstigt hur det kan gå från bara kul och skönt till något.. jobbigt. nu känns det lite som det lossnat för mig i alla fall. jag måste bara vara tydlig (inför mig själv) med varför jag bloggar. för att det ska vara kul och för att jag vill ha ambitionsnivån ganska lågt här. inte vara så jävla duktig hela tiden. allt måste inte vara perfekt. här vill jag tillåta mig att skriva om vilken skit eller vila viktigheter som helst som jag får lust med!
Och bra att du tycker att det känns bra med nya bloggen!
Skicka en kommentar