onsdag 24 november 2010
Vitt brus.
Jag läser "Vitt brus" av Don Delillo nu. Det är så jävla dumt. Jag sitter i Norge och längtar hem (ok jag vet tjatigt + att jag är mesig + att jag är bortskämd). Jag brukar ha dödsångest. Jag får ångest när jag tänker på att det är så på riktigt att jag kommer att dö. Att jag MÅSTE dö. Att M kommer att dö. Att det kan bli så att han går bort först. Och sen sätter jag mig och läser en hel roman om skräcken inför att bli lämnad ensam kvar på jorden. Att bli halv och börja prata med sina skor och krukväxer för att ens verklighet ryckts bort. Valde helt klart fel bok att ta med. Men Marguerite Duras väntar i fönstret. Susan Faludi också. 100 sidor dödsångest kvar bara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh, jag har försökt läsa Vitt brus 3 gånger nu, men lyckas aldrig komma förbi de första femtio sidorna. Hur gör du egentligen? Jag tyckte bara den var så fruktansvärt tråkig. Lite dödsångest hade jag nästan kunnat stå ut med.
Ett tips: åk nånstans långt och ha ingen annan bok tillgänglig. den var verkligen seg i början och jag känner en enorm distans till den och alla karaktärerna. vet inte om jag gillar den än. på ett sätt lite men till stor del inte alls.
"Vitt brus" var en av de första böckerna jag fick av A, han ÄLSKAR den. Jag hade ingen sån upplevelse men jag får väl prova igen.
Menar du att Marguerite Duras är mindre ångest då? (och vilken ska du läsa?):)
Skicka en kommentar