Vitt brus.

Jag läser "Vitt brus" av Don Delillo nu. Det är så jävla dumt. Jag sitter i Norge och längtar hem (ok jag vet tjatigt + att jag är mesig + att jag är bortskämd). Jag brukar ha dödsångest. Jag får ångest när jag tänker på att det är så på riktigt att jag kommer att dö. Att jag MÅSTE dö. Att M kommer att dö. Att det kan bli så att han går bort först. Och sen sätter jag mig och läser en hel roman om skräcken inför att bli lämnad ensam kvar på jorden. Att bli halv och börja prata med sina skor och krukväxer för att ens verklighet ryckts bort. Valde helt klart fel bok att ta med. Men Marguerite Duras väntar i fönstret. Susan Faludi också. 100 sidor dödsångest kvar bara.