En gång åkte mamma motorcykel till Nice med nån snubbe. De åkte genom Europa. Det är mer än vad jag gjort. Ändå är hon kanske den människa jag känner som har mest dödsskräck i världen. Hon är rädd för att åka hiss, för att vi ska åka bil, hon har aldrig flugit (kommer troligen aldrig göra), hon tror att allt som gör ont i kroppen tyder på dödssjukdom (precis som min pojkvän). Hon har gjort allt för mig och mina systrar. Alldeles för mycket troligen. Nu tänker vi att vi ska anmäla henne (och min köttätande pappa) till någon kurs i vegetarisk matlagning så att hon får göra något för sig själv. Hon kommer att vara motsträvig, för allt nytt är läskigt, men det kommer att vara bra.
Pappa är född på landet. Mitt mellan Halland, Småland och Skåne. Men i Halland. Han började arbeta när han gått ut 7:an. En gång skrev han i sin skolbok om en utflykt "idag åkte vi till den stora staden Laholm" och det menade han på allvar. Laholm är en yttepytteliten stad. Han läser många böcker och hade en period där han bara läste böcker om kriminella MC-gäng. Man kan inte längre gå med honom i Göteborg utan att han pekar ut platser där mord, knivdåd, vapenhandel och knarkaffärer skett. När jag var liten brukade jag vara med honom ute i trädgården och arbeta. En granne tyckte synd om honom för att han ovanpå att han redan hade tre döttrar också fick en dotterdotter - inte en son eller sonson i sikte. Då blev pappa förbannad och tyckte att den där grannen var en jävla idiot. Helt sant.
De har varit gifta i 27 år. De knöt alltså hymens band när jag var 1 år. De åt Schwartzwaldtårta (eller om det var Moccatårta) på bröllopsfesten trots att det är något av det äckligaste min mamma vet. De träffades på Näckrosen, ett dansställe där ingen av dem varit förut. Mamma satt i pappas knä och tittade på hans händer. "Jag trodde att han var dvärg, de var så små!" sa hon om det. Dagen efter åkte pappa dit mamma bodde då med påskliljor han nypt av fem centimeter från blomkronan. Hon var inte hemma men sen blev de tydligen ihop ändå.
Bake My Day Julkampanj
1 vecka sedan
14 kommentarer:
Vilken fin text om dina föräldrar... skön läsning.
Åh tack!
Men vilken fin text!
Åh vilket härligt inlägg! Muffin skriva bok ja?
Du skriver så bra! Jag gillar de här bloggidéerna, helt klart :)
jo tjena: oj tack!
sofia: jag blir alldeles rörd. tusen tack sofia!
k: tack igen! den här dagen blir bra. vilka fina kommentarer. världens bästa människor som tittar in här.
Åh, pappor är alltid så söta! (ok, inte alla, men ofta!)
Verkligen en fin text! Fin skildring men mycket kärlek i undertonen.
...med underton av kärlek ska det förstås stå!
Åh vilken fin text om dina föräldrar. Känns som man känner dem litet efter detta. De ska vara glada av att haen dotter som du.
ida: ja de är ju det ibland!
dorro: tack så mycket! :)
johanna: oj, tack, vilken snäll kommentar. jag hoppas att de känner sig lite nöjda i alla fall.
sällar mig till hyllningskören: urbra!
Åh vilken fin och samtidigt rolig text! Gillar! Kul med de här listorna, särskilt när man läser flera bloggar som har dem så man kan se hur olika ni tolkar temat!
Det kan vara så att jag är lite känslig idag (också), men det var så jävla fint att jag började grina. Heja!
Skicka en kommentar