Nu ska jag förklara ålderskillnaderna som finns i min klass.
1. Vissa fick en chockad, något äcklad, min när jag sa att jag har barn. De tror att jag är minst 40 (i deras ögon en sjukt hög ålder) och nästan död. I alla fall att mitt sociala liv är dött.
2. Vi pratade om 11 september förra veckan. Över hälften hade bara svaga minnen eller nästan inga alls av när det hände. Själv gick jag på samma folkhögskola då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
Känner igen det där. Jag trodde mina klasskamrater förstod vem Gizmo var. De bara tittade på mig när jag förklarade att det är från filmen Gremlins som ufot i min mage har fått sitt namn från. Ja, de var knappt födda när filmen var populär.
Haha.. ja det är fantastiskt. Jag känner mig faktiskt skitgammal i min klass. Sen efterhand upptäcker jag att alla inte är så himla unga. Så det är väl jag som är en gammal intorkad kärring i alla fall!
I min klass är nästan alla unga men det är få som redan läst 1,5 år annat som jag gjort. Följdaktligen kan jag mycket mer så jag känner mig äldre, och de tycker inte att jag är klok som lagt så mkt tid på plugg.
Och när jag säger att jag vill ha barn innan eller runt 25 så brukar mina vänner (eller andra) alltid försöka övertyga mig om att det är dumt att tycka så. Folk är märkliga.
Det var en av de göttigaste sakerna med att gå på Skurup, där är medelåldern nästan alltid runt 30. 32 när jag gick tror jag.
Eller så har klasskamraterna inte vuxit upp än och beter sig som okunniga, oförskämda snorungar. Man ska aldrig klaga på sig själv! :)
Jag minns. Men så är jag ju, precis som du, lastgammal. Vi oldies måste hålla ihop!
Hihi, pratade just med en kompis om det. När jag pluggade första vändan (och var 23) så tyckte jag att tjejen i klassen som var 30 (!) var supergammal. Det kom liksom som en chock när jag lärde känna henne och insåg att hon inte var någon gammal alien.
Nu är det jag som är den gamla, 34 år! Hua ;) Det blev så uppenbart på senaste kursen när alla var runt 19-21 år och läraren hade tagit exemplet när JAS krashade. Googlade vilket årtal det hände och insåg att klasskamraterna knappt var födda då... Ooops!
Min homie Eva-May på JMG var 62, och lånade mig till hyran när det var kris och försenad sommarjobbslön. Yngst var Smurvlan på blott 26. Men så gick jag korta utbildningen också. Jag hade aldrig stått ut med en massa 80-talister, det tålamodet har jag vuxit ifrån.
läser du journalist på en folkhögskola? Jag har också läst journalist på folkhögskola. Nordiska, hört talas om den?
där väntade jag ett tag med att berätta att jag har barn. folk i min ålder tar alltid ett steg bakåt när jag berättar det, eftersom jag inte längre är "en av dem" när jag säger det (eller så är det bara inbillning)
sandra: ja jag har ju läst annat i 6-7 år (kan visst aldrig sluta). ja det där med barn. det är nåt skumt när det nämns. med reaktionerna.
mirijam: vad skönt! jag har pluggat med blandade åldrar tidigare och då har det varit väldigt lugnt i klassen ändå. nu är det lite.. barnsligt.
ivana: haha.. nä jag skojade bara!
kulturkoftan: ja precis! födda på 80-talet som vi är.
gabbe: haha.. så är det nu! de vet troligen inte vem palme är. nä nu vad jag taskig. men det märks att vi har olika referensramar helt klart.
ron obvious: haha.. men jag är ju 82:a och hur balanserad och mogen som helst! vi snackar om 90-talister nu. (herre gud. 90-talister. hur är det möjligt?)
sonja: densamma! nordiska it is. var du nöjd när du gick där? vem hade du som lärare? *nyfiken i en strut* jag får också den där känslan av att bli en annan sort. som att allt faller på plats "aha, hon är mamma, då är hon så här". men som du säger. kanske inbillning.
Största skillnaden på min kurs märks när 80% av hela klassen har tid att sitta romantiskt glåmiga i skolan och jobba halva nätterna. Inte ens innan barn och 30-streck tyckte jag det var schysst.
En tjej som var inne som sommarvikarie på mitt jobb pratade om att flytta hemifrån, eventuellt gifta sig med sin kille, bilda familj... och så vidare som projekt som låg mil in i framtiden, så jag gissade att hon var typ 18-19. Men nej, hon var 23 (alltså "bara" fem år yngre än mig) och hon hade i sin tur gissat att vi var jämngamla.
När jag sen råkade nämna att jag flyttade hemifrån (till en annan stad än den jag är uppvuxen i) för tio år sedan och att jag varit gift i snart sju år kollade hon bara på mig som om jag var ett ufo.
Note to self: Nicka bara och se glad ut nästa gång.
Hahaha, välkommen till min värld. Eller nja, på jobbet är det ju jag som är den där som blir lite diffus i kanten när de andra pratar om månlandningen och Bohman.
sofia: ja jag blir helt trött bara jag hör det men vi har samma syndrom i skolan.
jonna: hahahaha.. ja det är väl lika bra. inte säga ett knyst.
30+: ja månladningen och ufo. då kan man få känna sig lite som en ovetande tonåring ett tag. det var nån i klassen som pratade om hur kär han hade varit i hermione i harry potter och hur snygg hon var. och då tänkte jag: herre gud, hon var ju bara 7 där i den filmen! övergrepp! men sen var han så klart lika gammal som hon.
Förra året gick jag på en annan skola och efter några månder fick en tjej reda på min familj och hon sa "jag som trodde du var UNG och LEVDE LIVET!". Så helt inbillning tror jag inte att det är..
Men vad kul att du går där! Jag hade Lars som lärare, har du också honom? Är han fortfarande nästan lite för snäll? Jag tyckte i alla fall väldigt bra om honom!
jag är nöjd med året på skolan, man får alla verktyg som behövs för att bli journalist, även fast utbildningen bara är på ett år! Flera i min klass har gått vidare och fått uppdrag. Praktike är guld!
HaHAHA: levde livet! ja det är ju slut direkt när man får barn. halledana! ja jag har lasse. väldigt snäll. vi har dock lite rörig klass och rörig stämning - vet inte vems fel det är. det är nog allas. gissar att praktiken är det som kommer att lära mig mest av allt.
Hur många är ni i klassen? Vår klass var rätt lugn som jag minns det. Praktiken är fantastisk om man kommer på något bra ställe där man känner att man får göra vettiga arbetsuppgifter! Det är där man sätter in foten!
vi är runt 20. vet inte exakt. det är mycket frånvaro (väldigt mycket). ja praktiken kommer ju vara grejen. jag vet att jag inte kommer få nåt jobb där men det kommer att bli en grym erfarenhet för jag kommer att få skriva mycket och del på arbetsbördan på redaktionen på riktigt. hur många var ni i klassen?
Vi var 16 stycken har jag för mig, 13 tjejer och 3 killar. Vi hade rätt låg frånvaro tror jag. Men nåt jag tyckte var väldigt tråkigt från året var när man skulle gå igenom allas texter, och det gjordes med en onödig millimeterprecision! har ni fortf dessa genomgångar?
sonja: oh yes. de tar aldrig slut. jag blir rastlös och önskar att tiden skulle användas till att skriva i stället. SÅ mycket lär vi inte oss av att gå igenom varenda liten rad i varenda text av de 20 som finns.
Med risk för att låta ännu äldre då, jag gissar att du går samma skola och samma linje som jag gick när Estonia sjönk...och det var, ehum, ännu längre sen? ;o)
Och vid närmare eftertanke så måste ju det betyda att mitt liv är slut...jisses!
Skicka en kommentar