Ledighetsplanera.

M stack till förra jobbet och lämnade tillbaka dator och gamla iphonen. Sen kom han hem tårögd och frågade om vi kunde börja göra barn så att han kan bli föräldraledig igen lagom till jul.

En epok går i graven.

Imorgon börjar M jobba igen. 7 månaders föräldraledighet är över för honom. Han har ångest. Jag har ångest. Tillbaka till det där inrutade 7-17 livet. Stressiga frukostar (men ät! ta en tugga! ät!), hämtningar, lämningar och hushållsarbete som ska delas upp på ett rättvist sätt. Visa av tidigare mislsyckanden angående det sistnämnda ska vi göra upp schema. Föräldraledigheten fick ordning på matinköpen. Veckohandling och planerad mat för vardagarna har räddat oss undan oräkneliga antal bråk och tjafs om vad som ska ätas, hur och när.

Och det här första året med Tinto. Så jobbigt men mest bara roligt och fint. All tid som plötsligt fanns till att laga mat i lugn och ro, orka umgås normalt. Jag kom aldrig hem senare än 16. Oftast vid 15-tiden och många gånger tidigare än så. Så otroligt vemodigt det känns att lämna det nu för att kanske aldrig någonsin vara föräldralediga igen. Men i stället trötta, sura och stressade. Det blir säkert bra. Men så konstigt det känns att vår föräldraledighet nu är över på riktigt.

Andlig sterilisering.

M har just tvingat mig att ta över tjugo bilder på honom iförd en så kallad Onepiece i storlek s. Vi kommer troligen aldrig mer att ligga med varandra efter det här. Att behöva se sin partner iförd en heltäckande turkos kroppsdräkt är inget jag önskar någon.

Obs: han har alltså testat olika poser. Ångest, sensuellt, snyggt, sexigt osv. Det borde givetvis vara citationstecken kring sensuellt, sexigt och snyggt. Ångest behöver inga tecken kring sig. Verkligen inte.

Scrabble.

Sist vi spelade blev vi ovänner och sen dess har det legat ovanpå bokhyllan. Jag tänker att det inte är någon bra idé att rota fram det under tiden renoverigen pågår. Ett scrabblebråk i en lägenhet där vi är förvisade till ett trångt litet rum känns inte aktuellt (eller ens säkert). Men lite sugen är jag.

Present från ÄppelSofia.

För någon vecka sedan fick jag hem en present i brevlådan! Det var från fina Apple, dear?Sofia. Jag blev väldigt väldigt glad. I paketet fanns det här:
Tack så hemskt mycket Sofia!
OBS! Hon hade till och med sytt på en egen etikett! Jag som knappt kan sy fast en knapp blir mycket imponerad.

Hej bloggen.

Vi målar golv och hinner inte så mycket annat.

Mockisar.

Bildkälla: Mocklis

Tinto behöver nya mockasiner i rätt storlek. Och då känns Mocklis som ett givet val. Först tänkte jag att hon måste ha de kurbitsmönstrade svarta men nu fick jag syn på de nya som heter Bolster. Fantastiskt fina mockasiner (och mössor och vantar och allt möjligt).

Jaha.

Jag hittar inte "Spill" här i röran. Inte heller "Freedom" eller Richard Yates "Easter Parade". Den sistnämnda fick jag av självaste finkoftan som överraskning (= mycket uppskattad present).

Jaja. Jag ser Mauro & Pluras kök i stället och arbetar upp ett jävla sug efter paella och att laga mat i ett kök. Ett riktigt kök. Också längtar jag efter att parkera mig i sängen och se "In treatment".

Idag har vår snabbe snickare fått dit halva golvet i kök och vardagsrum. Imorgon blir det färdigt och i helgen målar vi! Och på måndag kommer en köksleverans (= mycket skruvarbete. 14 omonterade stommar.)P.S Jag är dödligt trött. Har fantiserat om varm dusch och bara drunkna i täcken och kuddar hela dagen. Nu händer det snart. Det blir tidig godnatt idag.

North Atlantic oscillation.

Jag läste precis i GP att det kanske blir skitkallt ända in i april. Skicka hatbreven till NAo för det.

Nattkaffe.

Datorn hade dött och när jag startade den igen efter att vi sett "Me and you and Everyone we know" (jag gillade den fortfarande om än inte lika mycket - de där quirky tjejerna a la Amelie från Montmartre ger mig krupp) hängde klockan kvar på 22.18. Men den är ju 23.40. En stund innan den riktiga tiden visade sig trodde jag att vi skulle se en film till, läsa lite, surfa lite och sen lägga oss. Nu blir det kaffe så vi får se. Den där om att det är en dag imorgon också har vi aldrig gett mycket för.

Rea.

Idag var vi en sväng inne på Monki. Det var rea. Där hittar jag alltid nåt. Bland annat hittade jag ett par byxor.

M - Fy fan vad fula.
J - Dem ska jag ha.
M - Är du allvarlig nu?
J - Mmm.. dem tar jag.
M - Nä fy fan. Du är inte seriös nu.
J - Jo. Jag ska ha dem hemma. De är sköna.
M - De är fula.

Så jag köpte dem. På vägen ut fick jag syn på ett par lösa och lediga leopardmönstrade byxor. Dem skulle M hata. De kostar kanske femtio spänn. Måste ha dem. Jag får ut en nästan sexuell njutning av att reta (på det negativa sättet) M:s ögon på detta vis.

Jag tittade även på ett par kängor.

J - Dem ska jag ha.
M - Nej. Men va fan.
J - Snygga.
M - Fula. Det är *censur*-skor. Kolla sulorna *censur*-sulor.
J - Skitsamma. Byxorna ska jag ha.

Wedding.

Vi ska på två bröllop i år. Jag önskar att fler av våra vänner gifter sig så att jag får gå på stora roliga fester oftare. Och får många ursäkter att köpa fina klänningar.

Minikurs.

I dagarna tre ska vi ha minikurs på skolan. Och det blir en Minifilmfestival med tema Dogma för mig. Jag insåg just att jag då kommer att få se den där Gruppeknall-scenen i "Idioterna" med en skock.. just det. Nä. Det var jävligt lågt. De är inte idioter så klart. Bara lite barnsliga.

I första hand hade jag önskat Mörkrumsframkallning men det bidde inget med det. Jag skulle gärna vilja lära mig det (igen). Jag gick en kurs på gymnasiet men den kunskapen är sedan länge död och begraven.

Köttbullar.

Tinto gillar musik. Som alla barn antar jag. Nyss spelades "Du får inte stoppa köttbullar i näsan Markus" och Tinto vaggade nöjt i soffan. Jag minns när den började cirkulera på min skola på mellanstadiet. Det måste ha varit innan den släpptes som singel (1996 enligt Wikipedia). Undrar hur den kom ända till Laholm utan internet. På den tiden kunde jag även allas telefonnummer och när folk fyllde år. Också konstigt. Det kan jag inte längre. Inte nya människors i alla fall. Jag minns oftast inte ens om det är tidigt eller sent på året de fyller år. Jag har med andra ord blivit mycket gammal.

Helt vanligt.

Klockan är 0.08 och M maler kaffebönor. Dags för espresso och film. Vilken grej det är med kök i sovrummet. Vi behåller nog det så här. Mycket mycket bekvämt.

Bibblan.

Emellanåt får jag Serie-ryck och går till bibblan och lånar en hög. Idag hände det för första gången sen.. ja sen Tinto låg i magen tror jag. I dagens skörd: Sara Granér, Coco Moodysson, Henrik Bromander feat. en massa serietecknare, Marjane Satrapi & Eva Björkstrand.

Semlorna talar i Majorna:

Kvällsvarden...

..äter vi i det kombinerade vardagsrummet/köket/sovrummet.

En tant som aldrig tidigare varit med om barn.

Idag har golvet i vardagsrummet brutits upp och burits ut tillsammans med köket. Vi gick i exil. Stack till byggvaruhus och IKEA (vi kommer att ha varit där rekordmånga gånger efter den här renoveringen). Vi åt lunch där också. En tant kände sig manad att förklara vilka dåliga föräldrar vi var.

Tant - Har ni ingen leksak till pojken!!?
M - Nä, men det är ingen fara.
Tant - Jo. Han är ju uttråkad!
Jag - Nä det är HON inte.
Tant - Det är änna synd om honom.
Jag - Nej, det är det inte.
Tant - Jo det tycker jag att det är.

Och sen gick hon. Efteråt kom vi naturligtvis på tusen olika dräpande saker att svara kärringen med. För sent som vanligt. Herre gud vad jag hatar det där. Folk som ska säga till en hur man ska/inte ska göra med sina barn. Än så länge har väl ingen unge dött av att sitta stilla och titta ut i luften i fem minuter medan föräldrarna äter färdigt. För övrigt brukar inte barn ha några problem att meddela sin omgivning om de är uttråkade. Det vet alla föräldrar. Det vet även de flesta som vistats i något utrymme med barn (fy fan vad de kan ställa till det då).

Jag sa inte "dra åt helvete kärringjävel" men det borde jag ha gjort. Jag vet. Inte alls konstruktivt eller vettigt eller någonting. Men tänk så oerhört skönt det varit. Jag hade NJUTIT av att tänka på det efteråt om jag hade sagt det. Borde åtminstone ha gjort fuck you åt henne när hon vände sig om, glodde på oss och sa nåt till sitt sällskap.

Projekt: renovering.

Vi ska alltså lägga om golvet och riva ut köket och in med nytt. Det är därför vi tömmer hela övervåningen och bosätter oss i sovrummet cirka två veckor (antagligen tre eftersom vi ska måla nya golvet också).

Nu rensar vi köket. Jag är slänga. M är spara. Jag hittade en skräp-plastgrej i ena skåpet.

M - ÅH! Kiwikitet!
J - Jaha. Det slänger vi.
M - Nä men där kan man ha kiwi i! Och det finns bra skedar.
J - Mm.. till grapefrukt.
M - Ja! Vad bra.
J - Som vi aldrig äter.
M - Nä men om man vill gå på picknick nån gång och ha ägg med i kiwikitet!
J - Jag slänger.

Sen hittade jag två plastskedar och två sushipinnar. Nu frågar jag inte om något längre. Jag bara slänger. Obs! M sparar på ALLT. För nån gång kan man få nytta av det.. till nåt.

Det var det.

Och om två veckor ska det upp igen. Känns inte speciellt lockande. Troligen kommer vi aldrig flytta efter det här projektet.

Kul lördag.

Vi packar ner vardagsrum och kök. Hinner alltså inte blogga idag.

Win!

M - Ska du hålla på o sura hela dan ellör? Du kan sajja te om du vill bli trevlig igen...
J - HAHAHA.

J - Är du färdigsurad nu eller?
M - Jag är färdig. Det är du som inte är färdig.
J - Jag är inte sur.
M - Jag är inte sur. Det är du som är sur.

Osv osv..

Citroner.

En surkart arbetar med foton.

Vi är sura. M är sur. Jag är sur. Det handlar om ingenting. Men eftersom M är skittrött blir det lite extra känsligt. Jag sitter med min dator i sovrummet. M gick och lade sig där uppe. Nu kom han precis ner igen. Han satte sig surt vid datorn och började fixa med bilder i lightroom. Han sitter med ryggen mot. Hans jeans sitter ganska lågt. Jag skulle kunna börja gapskratta nu bara för att han ser så rolig ut. Trött, tjurig och med myntinkastet fullt synligt. Kanske att jag hämtar en tia och kastar ner. Men den här ska jag vinna! Jag ska sura längst!

P.S. Vi gillar våra pappersstjärnor. Kommer ej plocka ner. Inte på nån vecka till i alla fall.

Mer Franzen.

Efter att jag lämnat in önskemål om "Freedom" till biblioteket tog det en vecka innan den landade här. Så nu har jag lagt vantarna på ännu en tegelsten av Jonathan Franzen. Fattar dock inte hur jag ska hinna läsa den.

Mamma vill tydligen inte att vi ska sova mer i stugan:

"Nu blev jag lite mörkrädd när jag läste din blogg. I em har jag tänkt på Ragnar flera gånger. Hur han låg svårt cancersjuk och sedan dog i den gamla stugan." (sms från mamma)

AAHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!

(Sommarstugan i Mellbystrand är byggd på exakt samma plats som mormors och morfars sommarstuga stod på innan den fick rivas på grund av hussvamp.)

Spökeri.

Vi såg INTE Them i stugan. Det gjorde vi däremot igår och tackade vår lyckliga stjärna för att jag bara satte ner foten och sa "nej för helvete vi kan inte se den här". Vi såg den hemma igår i stället. M satt klistrad mot min axel och tjöt. Jag var också livrädd.

Min syster var på besök precis. Hon berättade om en grej som hänt i stugan när hon var där för 7-8 år sen. Hon och hennes kompis Anna hade hängt där mycket en sommar. Så mycket att de hade hunnit tröttna på varandra och därför låg de och tjurade i varsin säng i väntan på att de skulle bli hämtade av mamma på eftermiddagen. Båda låg på mage. Tysta. I hallen stod deras väskor och kassar med saker. Plötsligt hörde Anna (min syster) fotsteg som gick genom hallen utanför sovrummet in mot vardagsrummet. Så blev det tyst. Fotstegen vände och gick tillbaka och hon hörde en plastkasse välta.

- Anna, var det du? frågade den andra Anna
- Nej, jag trodde att det var du, sa syster Anna

Och så rusade båda ut ur sovrummet, låste upp ytterdörren och rasade ut. Både jag och M har hört fotsteg på nätterna (jag tror dock att det är inbillning eftersom jag alltid är mörkrädd där - bortsett från när vi har gäster). Jag är världens mesta skeptiker. Jag tror inte på ett skit. Inga spöken, inga gudar, ingenting mer än förnuft. Men jag vet att jag fan aldrig kommer våga gå ut i den förbannade hallen nån mer gång på natten.

Hej igen!

Jag blev lite lat av vår helg i Mellbystrand. Vi blev alltså inte yxmördade. Jag tänkte att folk kanske skulle börja tro att vi gjort slut eller något eftersom ingen av oss uppdaterat. Men nej, ren och skär lathet handlar det om. Det och att jag lägligt nog till att min intervju, där jag sa att internateleverna antagligen kommer att drabbas av något virus som får deras kroppsdelar att växa, spelades upp på skolan.

Nu ska jag skicka lite restaurangtips till Finkoftan. Återkommer senare ikväll!

P.S. Det är alltid lite ångest när jag haft datorfritt: inte kollat mailen, facebook, bloggen osv. Jag känner att jag halkar efter. Har missat svara på kommentarer, mail och annat. Men nu blir det ordning igen. Snart i alla fall.

Läskigt.

M fäller ner persiennerna så inte alla mördare kan titta in.

Pappa hade sagt till mamma att han ville Skoja med oss lite och dyka upp i nåt av fönsterna med yxa. Hon stoppade honom. Tur. Annars hade M bajsat ner hela deras sommarstuga.

Fundering.

Jag får nästan aldrig dryga eller taskiga kommentarer. Det är väldigt skönt. Men de gånger jag får det är det alltid från en anonym person eller någon med namn men utan länk att klicka på. Under hela tiden jag läst bloggar (vilket jag ju gjorde i flera år innan jag började blogga själv) har jag förundrats över det där. Ofta meningslösa korta elaka/dryga kommentarerna om vilken småskit som helst. Och de har nästan aldrig en avsändare man kan se. Jag förstår inte riktigt vad man får ut av det. Konstruktiv kritik är ju en sak men när det bara handlar om att provocera (eller vad det nu ska ha för effekt) fattar jag inte hur man orkar gå in bland kommentarerna, skriva sin lilla sura mening och klicka på skicka. Det hade aldrig jag gjort. Läs en bok i stället!?

Ni som läser här som själva bloggar, brukar ni få den typen av kommentarer? Jag vet ju till exempel att A.M.O fått en del och hon har tagit upp det där med anonymiteten.

Skräck.

Vi ska åka till Laholm för min syster fyller år imorgon. Jag och M slänger in ungarna hos mamma och pappa, äter lite mat och sen sticker vi till stugan i Mellbystrand. M vill ta med Them. Det ville inte jag. Jag kan inte sitta i en stuga precis vid havet, mitt i vintern, kolsvart utanför, folktomma hus överallt med en människa som blir ännu mer rädd än jag av skräckfilm. Jag meddelade att det faktiskt är en hel del inbrott i det området (ja faktiskt på den gatan där huset är) under vinterhalvåret. Då blev han tyst. Så någon Them blir det inte. Däremot ska jag läsa Spill så det stänker om det. Och sen ser vi väl nån Disney-film för att kunna sova. Eller ska vi se Antichrist?

M tror att han ska få 9 gånger ordet:

Världsfrånvänd.

"Pisslist är ju ett ord! Den där pisslisten.. eller hur? Nähä fan vad tråkigt det här var."

Börje igen.

Jag sitter och bloggar och Skavlan är på. Börje Ahlstedt är med. Och det är äckligt hur han pratar: "ni kvinnor, vårdande och våta" (vi är tydligen våta i själen? vad betyder det?). Jag hoppades att han kanske lagt ner det dravlet. Han ÄLSKAR kvinnor skriker han. Äh. Dra åt helvete.

Vatten.

Bildkälla

Vi har varit på Åbybadet idag. Det var för S:ets skull. Det är så vi brukar säga i alla fall. Egentligen är det väl mest för oss själva och sen är det extra bonus att ungarna gillar det. Förra gången grät S:et och undrade om hon var tvungen att åka den stora rutschkanan verkligen? Vi sa typ "jo men du sa ju att du ville och nu har vi betalat för att komma in i den här avdelningen" (typiskt dålig parenting men hon behöver lite knuff för att våga nya saker) och sen bara "nej okej du behöver inte". Sen kom en kompis till henne som åkte och hon är yngre så då blev ju S:et tvungen tyckte hon. Hon darrade som ett asplöv och åkte med tårar i ögonen i M:s knä. Och så älskade hon det såklart. Den här gången åkte vi allra största skitsnabba rutschkanan (jag älskar att bada och åka rutschkanor - skulle kunna hålla på i flera timmar) tillsammans. S:et tyckte att det var onödigt att ligga ner och åka men det gjorde vi ändå = svisch ner. Sen åkte vi den gröna med Tino gång på gång. Hon helt överlycklig. Klappade händerna, plaskade i vattnet, tjöt "iiihhhh" av lycka hela vägen ner. Vattendjur. Precis som jag. Mycket bra.

Radio.

Vi intervjuar varandra i klassen. Jag sa just att det är incenstuös stämning på skolan och att de som bor här antagligen delar en massa virus. Det blir kul när det ska spelas upp.

Home alone.

Jag ska gå och lägga mig nu. 20.34. Ska bara duscha och sen lägga mig i sängen och titta på In treatment tills jag somnar. Det blir nog ett halvt avsnitt med andra ord.

Vilken grej att vara ensam hemma! Ingen M som övertalar mig att vara uppe lite till och lockar med kaffe och fotmassage (mycket fint det med förvisso). Men att sova uppemot tio timmar inatt! Himmelriket är nära.

Hej..

.. alla ni människor som trillar in från OnekligenLisa idag!

Det går på lite sparlåga med bloggeriet den här veckan eftersom jag börjat skolan igen och visst inte klarar av heldagar längre. Men snart så ska jag vara på banan igen. Hoppas jag.

Audacity.

Idag har jag suttit med hörlurar och redigerat intervju i Audacity hela dagen. Jag känner mig släckt nu. Det var väldigt kul men krävde otrolig koncentration. Koftan är nån sorts superwoman som åkte iväg och barnvaktade två barn direkt efter. Själv har jag bara lyckats köpa parmesan och äta mat. Det räcker. Nu ska M spela sitt cowboy-spel och jag ska försöka mig på några sidor Combüchen innan jag törnar in en stund.

Lilla ungen.

Idag började Tintin inskolas i förskolan. M var med henne. Nyss var hon ett varmt litet knyte som doftade vaniljhjärta och låg mellan oss på en kudde i soffan och snusade. Nu plötsligt är hon 15 månader och en alldeles egen person. Hon dansar, går baklänges, skrattar, pussas och kramas. För varje ny fas tänker jag "det här är den roligaste tiden". Det upphör aldrig att vara fantastiskt med barn oavsett hur skitjobbigt det kan vara ibland. När hon säger mamma, smackar en puss på kinden och doftar Mariekex i sitt fjuniga vita hår känner jag mig bara lycklig.

Yes!

Jag vann. M hade förberett sig mentalt på att vara en "ödmjuk vinnare". Vara lite sjysst så här i början. När han låg femtio poäng före mig tänkte han att hela skiten var vunnet och att han bara kunde promenera i mål. Men tyvärr. JAG VANN! JAG VANN! M var sämst!

Fan.

Ska spela Scrabble med M. Jag har knappt spelat Alfapet/Scrabble så jag kommer att bli krossad. Och det av den sämsta (alltså på riktigt SÄMSTA) vinnaren i världen. Han smetar in det i ansiktet på en. Han juckdansar. Han jublar. Han lovsjunger sig själv.

Återkommer.

Oj igen.

Idag åkte vi och veckohandlade. För andra veckan i rad. Mat planerad och inhandlad för fem dagar. Hur länge ska denna plötsliga ansvarskännande stil hålla i sig? Kanske en vecka till. Vi brukar köra på: klockan är 18 jag börjar bli hungrig.. vad ska vi äta? vad är du sugen på? nä men jag vet inte heller. Vi tar nåt.. enkelt bara? Vad ska vi ta? Vi får gå och handla snart.

Sen äter vi gnocchi med ädelost och babyspenat (vår ständiga panikrätt) en timme senare.

Oj.

Ja men där ser man. Det var ju kul att redigera ljud. Gissningsvis kommer det sluta vara kul när det blir krångligare än klippa en fel uppräkning från 1-20 till rätt ordning. Men idag var det kul! Jag & teknik = sant under en dag i alla fall.

Fler som är trötta:

Vi skulle se sista delen av Drottningoffret men det orkade visst inte alla. Nu ska vi lägga oss. På riktigt. Senast om en timme i alla fall.

Müde.

Jag är helt slut. Det beror väl inte på skolan egentligen. Det handlar nog mer om att jag bara sov fem timmar inatt. Alldeles för lite för mig. Speciellt vid den här tiden på året. Nu ska jag äntligen vila i soffan efter ikea-besök och matlagning. Orkar nog inte läsa en rad. Ikväll ska jag lägga mig i tid. Jag upprepar: ikväll SKA jag lägga mig i tid.

Och idag började vi radiokurs. Att höra sin egen röst. Trauma. Imorgon ska vi lyssna på inspelningarna i klassen. Skulle kunna hoppa av bara för den sakens skull.

Enough.

Det pirrar och värker oroväckande från skulderbladet upp genom sidan av nacken. Jag kan inte få nackspärr eller något annat otrevligt nu. Det får räcka med förkylningen från helvetet som vägrar dö.

Och sen tänkte jag att jag ska anmäla mig till något lopp i sommar. Blev mycket peppad av Mirijams inlägg om att det får vara nog. Nog med onyttigheter och för mycket datortid. Mer grönsaker och böcker helt enkelt (och träning).

Stil.

Nu tittar han på bilhjälm också. Men "då får man ju ha cab!". Eller vara singel för resten av livet till exempel.

Bil.

M sitter och tittar på Jaguarer från 60-90talet på olika bilsajter. Han har kommit på den briljanta idén att vi ska sälja bilen vi har, köpa en gammal och "bränna runt i" under sommaren. Han gillar tanken på att sitta i "en beige skinnsoffa till säte" och att ha bilhandskar.

Kristian Lundberg - Yarden

Jag har läst två tredjedelar av boken och för en gång skull har de höga förhoppningarna infriats helt och hållet. Lundberg skriver kristallklart och poetiskt om ett samhälle där vissa har allt och andra ingenting. En bok för vem som helst som har minsta intresse för klassklyftor i samhället. Och en bok för den som njuter av vackert språk.

Skall jag ta hand om min broder? Svaret är: du har ingen broder. Du har bara dig själv. Och vi är många nu som svarar: nej vi har bara varandra, inte du, inte jag, bara vi.
Klasskamp.
Får man inte ett löjets skimmer över sig om man som medelålders centrallyriker plötsligt börjar tala om ett sådant diffust grepp som klasskamp?
Kanske. Jag vet inte. Ärligt talat: jag bryr mig inte. Det är inte längre en abstrakt mening, en formel utan innehåll, det är en dynamisk process som redan pågår - och där vi står som ständiga förlorare. Vi för inte klasskamp. De gör. De som redan äger.
Vi lägger bara ner våra vapen. De förflyttar hela tiden sina positioner.
-//-
Allt oftare tänker jag istället att svaret på den fråga som makten aldrig ställer till oss blir att vända den andra kinden till; att istället ta upp stenen från marken och kasta den, hårt och skoningslöst.

Sköna söndag.

Idag har vi bara läst och tagit det lugnt. Jag försöker vila bort det sista av förkylningen med liten framgång. S:et bakar bondbröd efter recept från en bakbok hon fick av mina föräldar. Det är nostalgi. Samma illustrationer och recept som i den bakboken jag hade när jag var liten. Jag fick en stöt av kaffemaskinens elkontakt som gick rakt upp i huvudet (kändes det som) när jag flyttade den för att maximera den lilla yta som är vår arbetplats i köket. Hoppas att det resulterar i ökad intelligens.

Nej nej nej.

Sista skälvande jullovsdagen inledde vi med krabbelurer och kaffe. Nödfrukost när brödet tagit slut och ingen orkar gå till affären. Jag till och med hackade ner lite choklad och mosade banan till den sista skvätten krabbelursmet. Jag vill inte tillbaka till skolan nu. Om man skulle gå i pension. Äta långa frukostar varje dag och ligga i soffan och läsa böcker om andras liv.

Lyckan.

Jag har legat i soffan och läst från 21 till nu, druckit ett litet glas rom, haft katterna vid fötterna och M i en fåtölj spelandes cowboyspel. Nu är boken slut och det känns sådär sorgligt som det bara gör ibland med böcker. Den myllrade av karaktärer och svämmade över av fantastiska meningar och ord. Nu har jag visst tappat rösten och väntar på att M ska göra en espresso. Sen ska vi se film. Häromdagen sa jag till honom att vårt förhållande känns som att alltid vara på läger. Han fattade inte att det var något väldigt positivt (trots att jag hatade läger som liten) men det är det. Vi är uppe för länge och gör vad vi vill. Det är ändå rätt skönt att vara vuxen.

Red Dead Redemption.

Det är inte så populärt att stå i vägen för John Marsden nu. Inte att pilla på konsolen heller. John Marsden det är han på pallen. Smutsig cowboy i skinnväst.
"Vad fan? Ska vi rida nu? Jag trodde det skulle bli skjuta av?".

Helt vanlig fredagskväll. Obs! ej berömt fredagsmys. Även om jag tror att John Marsden skulle klassa mitt feta erbjudande "byt blöjan så får du spela hur mycket du vill sen" som ultra-mys.

Dagens.

DAGENS VILL HA: Lång förkylningsfri period.
DAGENS KLÄDSEL: Prickiga strumpbyxor, svart kjol, George Orwell-tröjan. Och efter dusch: pyjamas.
DAGENS SMINK: Foundation, rouge, ljusgrön ögonskugga, mascara.
DAGENS FRISYR: Uppsatt slitet tråkigt.
DAGENS HÄNDELSE: Åt en fantastisk semla på Biscotti. Mandelmassan innehöll hackad mandel.
DAGENS LÅT: Jag har nog inte hört en enda låt idag.
DAGENS PLANER: Läsa mer Franzen. Se klart "The Town" och sen någon annan film. Spela Alfapet. Gosa med min unge, katter och kille. Inte samtidigt. Eventuellt kommer killen vara naken. Men det är bara om han kan slita sig ur sina långkalsonger (som han bor i).
DAGENS SAKNAD: Att vara frisk. Jag längtar efter att träna.
DAGENS DUMMASTE: Att jag snytit/snutit (vad heter det?) mig så många gånger att det bränner och svider runt näsan. Att det slår lock för öronen hela tiden.
DAGENS SJUKA: Min jävla förkylning.
DAGENS DROG: Jonathan Franzen & Kaffe.
DAGENS KRAM: M & Tino. Annars brukar S:et också vilja kramas men hon är inte hemma.
DAGENS PUSS: En väldigt stixig från M som verkligen behöver raka sig. NU!
DAGENS KÖP: Hårfärg, murgröna & present till barnkalas.
DAGENS GODIS: Vicks.
DAGENS HUMÖR: Ganska glad.
DAGENS ORD: Kärlek.

Slut på mysig morgon:

jag tittade upp från telefonen när jag kände en äcklig lukt. Tintin hade hämtat kattbajs och sand och strösslat kring sig på köksgolvet. Sanera barn, torka bort på golvet, dammsuga (och må lite illa av lukten). Kaffet hinner kallna också.

Klockan 10.

M får sin första sovmorgon på flera dagar. Han har låtit mig sova pinsamt många dagar och jag har bara tackat och tagit emot. Jag gillar egentligen de här morgnarna. Stiga upp, koka kaffe, läsa tidningen eller en bok och låta barn och katter ha their way med lägenheten.

Fotoprojekt?(.)

Varje gång jag läser Celinas blogg tänker jag att nu jäklar ska jag börja lägga över bilder från kameran och blogga dem oftare. Men det blir ju inget med det eftersom jag är lat och vårt tjuvade photoshop krånglar. Nu har Celina börjat med Ett foto om dagen-projekt och eftersom jag älskar hennes bilder är det extremt välkommet (kommer ni ihåg på 90-talet när alla sa "extremt" hela tiden? Speciellt Soffipropp när hon var med i Knesset. Åh Knesset.)!

Jag ska nog försöka med Ett foto i veckan (jag känner mig själv - ett foto om dagen kommer aldrig funka). Ibland kanske fler. Men ett i veckan är målet. Det blir åtminstone femtiotvå foton på ett år.

Kväll igen och igen.

I ett försök att bli frisk duschade jag och sminkade mig. Det funkade inte. Men vi gick och åt pommes och tog en öl ändå. Nu är vi hemma igen. M läser sina filmtips på iphonen (våga vägra datorn), Tino undersöker sin blöja och dansar till vilken musik som helst. Snart ska vi se film. Eller om vi ska läsa bok (Jonathan Franzen - vilken jävla vinnarförfattare).

Idag har jag hunnit läsa en hel del. M undrade om det är en sån bok som man inte vill ska ta slut. Det vill jag egentligen inte men samtidigt vill jag börja på nästa bok. Franzens språk är fantastiskt. Alla meningar är överlastade (kanske lite för mycket ibland men mest bra) med liknelser och vimlar av roliga ord. Fekaliemousse flimrade förbi idag i en hel armada av ord som relaterade till bajs. Det är högt och lågt och helt fantastsiskt.

Morgonont.

Konstigt att förkylningen känns sämre efter (nästan) en natt sömn. Vaknar med dunkande huvud, en hals som värker och förkylningsblåsor på tungan. God morgon med pressad apelsin och varmt vatten, ipren och ett avsnitt "In treatment".

Och nu har han bestämt sig.

Jag visade ett klipp med Le Crimp som skrynklar pappret innan de gör konstverk av det. Då utropade M genast "jag ska bli origamo-mästare! Det ska jag FAN bli! OrigamoMÄSTARE!".

Origami.

Tidigare idag när jag låg och vilade såg jag en dokumentär om origami på Svtplay ("Mästerverk i papper"). Herre gud vilka fantastiska skapelser och vassa hjärnor. Jag berättade om den för M. Han funderar på att börja. Han trodde att han "kanske inte" kunde bli lika bra som ingenjörerna, matematikerna och fysikerna som vek origami i trehundra steg. Men man vet ju aldrig.

Trök.

Fy fan vad jag är trött på att vara förkyld. Om den här skiten inte ger sig snart får jag gå till vårdcentralen. Minns inte ens hur det känns att inte vara förkyld. Jag vaknade halv 4 imorse och fick gå upp och koka te och kolla naturprogram. Somnade i soffan och har därför även ont i ryggen (jag är så förbannat gammal!). Jag inser nu att jag måste gå till butiken och köpa halstabletter om jag ska kunna sova. Får man unna sig en liten påse godis då? Mitt huvud värker och spränger och näsan rinner. Okej ja jag får godis.

Och att vistas i en lägenhet med två barn som pratar oavbrutet, stök överallt och en halvsur gubbstrutt till sambo gör en stingslig. Men sen gick barnen och lade sig. Jag föreslog en tur till konsthallen imorgon och sen en öl på Stadsteatern. Efter det var vi båda mycket muntrare. Jullov alltså. Så bra.

Samtal tidigare idag
M - Vad jag är bra för det här förhållandet!
J - Jaha.
M - Ja. Eh.. ja du med. Eh. Såklart.

Ny fin skrivbordsbakgrund:

Bildkälla (Alejandro Diaz)

Nya tröjor:

En till M
Och en till mig
De åker väl runt nånstans i världen nu för än har de inte landat i postlådan. Jag såg att Onekligen och Katta Kvack hade bloggat om Out of Print och blev genast tvungen att spontanshoppa julklapp till både mig och M. Men de har inte kommit än som sagt.

P.S

Bästa grejen med att ha jullov är att man glömmer sin klass. Jag saknar Koftan dock (vin snart okej Koftan!). Men i övrigt, så skönt att vara hemma. Inte utsätta sin hjärna för otrevliga sociala experiment. Trodde aldrig att jag skulle uppleva högstadieångest igen men vad vet man? Plötsligt sitter man i ett klassrum och vågar inte öppna käften längre (jo det gör jag men herre gud vad obehagligt det är ibland!).

Godnatt.

Nä det blev ingen Ryan. Men väl David Duchovny. Vilken seg film det var den där Familjen Jones. Så ytlig. Så meningslös. Och nu ska vi somna till svensk krim på SVTplay. Eller nej "Drottningoffret" blir det nog.

Begravd.

Nu ska vi ha myskväll. Det susar i huvudet av välbehag efter att den tjattrande lilla cirkusen bestående av två små energiknippen (barnen den här gången) har lagt sig. Man kan i och för sig diskutera hur mysigt det är att se Buried. Vi kanske bara skulle köra klaustrofobi-tema hela kvällen när vi ändå är igång. Se Das Boot och Lebanon efter den levande begravde Ryan Reynolds.

Min nya doft.

Jag fick en ny (obs! den är magisk. På riktigt. Magisk.) parfym i juklapp. M gillar den. Han säger att den doftar "god kropp". Vet inte riktigt vad han menar men det låter väl.. fint på nåt sätt. Min kompis P säger dock att den har mest effekt på djur och barn så om man vill locka kvinnor/män med den kanske det blir svårt. Men skit i det. Testa den.
Escentric Molecules - Molecule 1 är det.

Vuxet.

kan inte riktigt fatta att jag är så gammal att jag åker och storhandlar och har barn i kundvagn.

Vänner. Än så länge:

Äntligen.

Den här dagen trodde jag att min hjärna skulle spricka av allt tjattrande och alla små missöden. Men så plötsligt är det kväll. Barnen har blivit nattade och jag klipper två Nurse Jackie-avsnitt. Vi fantiserar om två dagars barnvakt. Herre. Gud. Vad. Skönt. Men ej inom räckhåll.

Och samtidigt..

.. som vi säger hej till ork att se hela filmer kan vi nu vinka hejdå till sex och samlevnad:
Utan överdrift kan jag meddela att ca 80% av tjafsen här hemma handlar om M:s massiva iphone/blogg/internetanvändande. Det har varit happy joy luck när han inte haft fri surf på sin JÄVLA iphone. Men om en månad är den lyckliga perioden över. Jag gissar ändå att den är slut redan idag eftersom han fått hem den nya lilla telefonen i förväg (även om det än så länge bara är med kontantkort - moahahaha).

Plötsligt händer det.

Jag höll mig vaken genom hela två filmer igår (Somewhere och Zombieland) och efter det såg vi nästan hela första avsnittet av Drottningoffret.

Ikväll ska vi se om jag kan göra om bedriften men med You Will Meet a Tall Dark Stranger. Gissar att Catman inte klarar det dock.

Jag har alltså somnat halvvägs (max) in i filmer sedan jag var gravid. Det är som en sjukdom. Filmen går på - jag börjar gäspa och glider längre och längre ner i soffan (dock ej på bio!).

Katter och sömn.

M säger att han inte sovit någonting mellan klockan 4 och 8 på grund av katterna. Jag har inte märkt nånting. Inte förrrän han väckte mig gråtfärdig och sa "J! Jag kan inte sova! Kattjävlarna springer runt här. Vad ska jag göra?". Han har tydligen jagat dem i rummet och skrikit på dem men ingenting kunde rubba "kattjävlarnas" leklust. Det var framförallt "Fralljäveln" som pajjade nattsömnen. M var vansinnig. Han ska hämnas! Åh han kan riktigt se framför sig hur "Fralljäveln ligger och sover som ett litet svin efter nattens terror och fy fan vad jag ska hämnas! Han kommer ligga med sina små tassar över sitt lilla ansikte och snarka och då ska jag VÄCKA HONOM.. han ska INTE FÅ EN BLUND det lilla aset!". Sen fick jag glädjen att se en naken, nedbruten och sårbar M springa runt runt vår säng och försöka få tag på "Frall-aset". Han upplevde det som "förnedrande att försöka men inte lyckas få tag på kattidioter som hoppar i påsar och på väggar".

Nu ligger M och sover i sovrummet. Katterna är här upp med mig. De är lugna. Jag anade en viss fekalielukt när jag kom upp för trappan. På köksgolvet välkomnades jag sedan av en öppnad bajsblöja. Jag ser fram emot att dela med mig av den informationen till M.

(Obs obs! Ingen behöver oroa sig för djurmisshandel.)

Kväll.

Vi tar det väldigt lugnt. Precis det vi skulle hinna med gör vi: exakt ingenting av vikt. Jag plöjer Nurse Jackie, M ska spela tv-spel och vi ska se mer film och mer tv-serier.

Som nu ikväll. Nu blir det Somewhere, en espresso och kanske lite mer fotmassage. M gav mig ett fotkit i julklapp och sa att jag får behandlingar när jag vill tills produkterna tagit slut. Det är skitbra. Det finns fotsalt, peeling, massagekräm och fuktkräm. När de börjar ta slut ska jag i smyg fylla på så att jag har behandlingar för resten av livet. Han kommer inte märka nånting eftersom han snart får sin nya lilla iphone.

Nyårslöften:

* Köpa fler skivor och böcker. Framförallt skivor.
* Läsa mer och oftare (= överge datorn ibland och ligga i sängen och läsa på kvällarna).
* Börja löpträna försiktigt när förkylningen är över (samt föra anteckningar över det hela).
* Gå mer på bio.
* Testa massa nya recept i det nya köket.
* Ha ännu mer roligt än förra året.

Nu så.

Mr Fot fixar fötter. Bra start på nya året.

Hemmagrisar.

Jag frågade just om vi skulle gå ut en sväng och få lite luft. Nej det skulle vi inte. Vi har bestämt att "vi inte ska göra någonting ju!" sa M. Då menade jag liksom att vi skulle vara hemma mycket och se tv-serier och filmer i massor inte att vi inte kunde gå ut alls?

Nytt år.

Vi inleder det nya året med att få stopp i rören i vasken. Det är rätt dålig timing när man haft sju personer på trerätters och några till lite senare på vin och champagne.

Så nu blir det kinamat. Känns vansinnigt rebelliskt eftersom vi alltid brukar äta pizza på nyårsdagen. Fattar inte hur det här ska gå. Kanske att vi får köpa pizza också lite senare. Det nyttigare livet börjar inte idag. Nej nej.

Maten vi åt var gudomlig från början till slut och vinet gott. Tips! Testa Duette. En mycket god Pinot Noir.
Johannas förrätt: Jordärtskockssoppa med halstrad pilgrimsmussla och sparris med reducerad balsamico.
Vår huvudrätt: Potatisterrin med västerbottenost, gräddstuvad blomkål, halstrad hälleflundra och madeirasås
Annikas dessert: Gino (åh vit choklad!)

Lite sent men..

.. gott nytt år allihopa!