Vi såg INTE Them i stugan. Det gjorde vi däremot igår och tackade vår lyckliga stjärna för att jag bara satte ner foten och sa "nej för helvete vi kan inte se den här". Vi såg den hemma igår i stället. M satt klistrad mot min axel och tjöt. Jag var också livrädd.
Min syster var på besök precis. Hon berättade om en grej som hänt i stugan när hon var där för 7-8 år sen. Hon och hennes kompis Anna hade hängt där mycket en sommar. Så mycket att de hade hunnit tröttna på varandra och därför låg de och tjurade i varsin säng i väntan på att de skulle bli hämtade av mamma på eftermiddagen. Båda låg på mage. Tysta. I hallen stod deras väskor och kassar med saker. Plötsligt hörde Anna (min syster) fotsteg som gick genom hallen utanför sovrummet in mot vardagsrummet. Så blev det tyst. Fotstegen vände och gick tillbaka och hon hörde en plastkasse välta.
- Anna, var det du? frågade den andra Anna
- Nej, jag trodde att det var du, sa syster Anna
Och så rusade båda ut ur sovrummet, låste upp ytterdörren och rasade ut. Både jag och M har hört fotsteg på nätterna (jag tror dock att det är inbillning eftersom jag alltid är mörkrädd där - bortsett från när vi har gäster). Jag är världens mesta skeptiker. Jag tror inte på ett skit. Inga spöken, inga gudar, ingenting mer än förnuft. Men jag vet att jag fan aldrig kommer våga gå ut i den förbannade hallen nån mer gång på natten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag tror på allt såntdär. Finner det lättare att bara tro på det rakt av, blir inte lika rädd då konstigt nog.
Jag tror också stenhårt på sånt där. Min mormor och morfar hade ett sommartorp nere i de småländska skogarna och ända sedan jag var liten har jag hört mystiska saker om 'de små grå' som bara vill en väl, men ändå visa att de finns där.
Kusligt men väldigt mysigt ändå på sätt och vis.
Jag har bestämt mig för att inte tro på sådant. Av den enkla anledningen att jag är livrädd för det. Motsägelsefullt? Javisst!
ooo, det var läskigt! skulle vara skitnojig efter att ha hört det där. tror inte heller på "sånt", men ändå. tvekar ganska ofta.
Jag har ett spöke i min lägenhet. En gång tände det lampan mitt i natten när jag och min kille var osams och vägrade prata med varann. Jag är också skeptiker, men den händelsen kan jag inte förklara och det är nån som går här också. Kändes verkligen som att spöket ville vi skulle sluta fjanta oss och reda ut vår dispyt den gången.
"Them"? Vad är det för film? Hittar den inte ens på imdb.
Otäck historia btw.
tinalinatiny: ja, det låter ju smart.
lisa: uh. säg inte så! det kommer jag tänka på nästa gång vi är i stugan!
melinda: haha.. ja jag är alltid misstrogen. och sånt här tror jag absolut inte på. inte min syster heller säger hon. men jag gör det verkligen inte. fast ändå.. läskigt
lillagrå; ja, det var ju min syster som berättade det. vill liksom inte misstro henne! men sen vill jag gärna kunna vara i huset utan att må illa av skräck också.
kaaja: läskish! låter helt vidrigt obehagligt. frågan är vem som hade bajsat ner sig först av oss om nåt sånt hände här!
doktoranden: sök på "ils"! den var mycket obehaglig.
Skicka en kommentar