tisdag 4 januari 2011

Vuxet.

kan inte riktigt fatta att jag är så gammal att jag åker och storhandlar och har barn i kundvagn.

7 kommentarer:

Mirijam sa...

Det är inget barn, det är en katt ju!

Melinda sa...

Det hade jag också tänkt om jag var du! När jag var 18 och aupair i Kanada var det många som antog att den lille ettåringen var min. Det var inte alltid jag orkade förklara, och då kände jag mig gammal. Snart 8 år senare känns kundvagn med barn i fortfarande väldigt avlägset. Men lite lockande måste jag tillstå.

emster sa...

det är fint tycker jag.

Josefine sa...

mirijam: ja det är det ju! en liten vit blek en!

melinda: ja, det kan jag tänka mig. kundvagn med barn i kändes väldigt avlägset för mig också för något år sen. och sen plötsligt kändes det som bästa planen ever. och det var det också för mig! :)

emster: ja det är det! men jag får fortfarande såna där blixtar av "herre gud har jag gjort ett barn!!?? jag är bäst!!".

Sofia sa...

Känner mig också sjukt stor med kundvagnsbarn. Peppar inför vuxenchocken när han upptäcker vagnarna med sån där förarhytt under korgen.

Josefine sa...

åh gud. försök att hålla dig ifrån dem. s:et har alldeles nyss slutat med dem. de är helt omöjliga att svänga. och så får man höra "men snabbare! snabbare! måste vi har mer här? kör till grönsakerna nu!!!". alltså. stressen man kan uppleva när det är fullproppat av människor, man är hungrig barnet är hungrigt, folk kommer inte förbi för att man försöker styra det där åbäket utan att köra över små barn - obeskrivlig. men man kan iofs alltid säga "nä men vad synd! jag har visst ingen tia!"

jos sa...

haha, åh vad jag känner igen mig! kan knappt minnas den tiden då man alltid, varenda dag, sprang ner till konsum på hörnet och handlade middag. och hur man än gjorde gick det på typ 300 spänn. nu har jag tom en lista (läs: ett a4) som jag bockar av grejerna på. knappt att jag känner mig som en småbarnsförälder, mer som en renodlad pensionär..