Vatten.

Bildkälla

Vi har varit på Åbybadet idag. Det var för S:ets skull. Det är så vi brukar säga i alla fall. Egentligen är det väl mest för oss själva och sen är det extra bonus att ungarna gillar det. Förra gången grät S:et och undrade om hon var tvungen att åka den stora rutschkanan verkligen? Vi sa typ "jo men du sa ju att du ville och nu har vi betalat för att komma in i den här avdelningen" (typiskt dålig parenting men hon behöver lite knuff för att våga nya saker) och sen bara "nej okej du behöver inte". Sen kom en kompis till henne som åkte och hon är yngre så då blev ju S:et tvungen tyckte hon. Hon darrade som ett asplöv och åkte med tårar i ögonen i M:s knä. Och så älskade hon det såklart. Den här gången åkte vi allra största skitsnabba rutschkanan (jag älskar att bada och åka rutschkanor - skulle kunna hålla på i flera timmar) tillsammans. S:et tyckte att det var onödigt att ligga ner och åka men det gjorde vi ändå = svisch ner. Sen åkte vi den gröna med Tino gång på gång. Hon helt överlycklig. Klappade händerna, plaskade i vattnet, tjöt "iiihhhh" av lycka hela vägen ner. Vattendjur. Precis som jag. Mycket bra.