Skriva.

Idag fick jag för första gången under den här utbildningen höra från min huvudlärare att jag skriver bra. Att jag till och med tillhör de bästa i klassen. Att det är lätt att glömma att ge positiv feedback när någon klarar sig bra, tänker självständigt, pallar kritik och stress. Den här hösten har annars bara handlat om ständigt dalande självförtroende vad gäller skrivandet. Nu fick det äntligen en vändning igen. Lite sent. Men bättre sent och så vidare.

Line Blikstad

En av de bästa sakerna med att gå på samma folkhögskola en gång till är att jag fått tillgång till deras lilla fantastiska bibliotek igen. Jag insåg idag att jag tillbringat alldeles för lite tid där. Men i deras lilla monter med nyheter gjorde jag två låneklipp och ett av dem var den här:
Det var något med Blikstads språk som fångade mig direkt. Men framförallt var det Magnus Utviks ord imorse om att karaktärerna stannar kvar efteråt som fick mig att plocka upp den idag. Och just en sådan bok är jag på jakt efter. Jag blir inte lika lätt bortsvept av böcker längre. Jag vet inte om det beror på att jag läst mycket eller om jag som vuxen fått svårt att koppla bort annat (stress, tvätt, bekymmer osv) ur huvudet. Hur som helst tror jag på Blikstad. Bokens första trettio sidor har börjat så fint.

Det fanns en bild av henne.
Den var tagen 1950, när hon precis hade fött John. Hon satt i en grön fåtölj med honom i knät. Han var klädd i sparkdräkt och sockar med snörning, som hela tiden ville glida av. Hon höll hans hand, som om hon var rädd att tappa honom i golvet, och när han somnade viskade hon: Jag är din mamma och jag ska alltid ta hand om dig.

Day 19 - Something you regret

Jag ångrar bittert en del relationer som inte varit bra. Främst vänskapsrelationer. De gånger jag efteråt har känt mig utnyttjad (för att jag ställt upp för mycket). Som när jag lät någon bo här i nån månad, fixade lägenhet efter flera år av nära vänskap och sen: ingenting. Nästan inga telefonsamtal. Bara ett sakta utdöende av relationen. Och jag var så ledsen. Och det borde jag bara ha skällt ut personen för. För att det var så fel allting. Men det gjorde jag inte och det ångrar jag. Hon förtjänade lite skam och utskällning.

Överlag ångrar jag de gånger jag inte stått upp för vad jag känt och tyckt. Relationer där jag känt mig överkörd för att jag varit för snäll.

Ångra sig.

När klockan är ett går vi och duschar. Halv 2 börjar vi lyssna på något radioprogram. Ett drag jag bittert komma ångra om lite mer än fem timmar. Imorgon MÅSTE jag sova mer. Vi blir två mycket dåliga människor när vi sover för lite.

Det är noga.

M kom hem tidigare idag från en träff.

J - Fick du kaffe där?
M - Ja.. det fick jag.
J - Okej.
M - Två koppar faktiskt.
J - Mhmm
M - Men jag drack bara en och en halv
J - Är du säker på att det inte var en och en tredjedel
M [funderar] - Hmm.. nä det var kanske en och en halv och två munnar.
J - Är du helt säker på måtten där?

Musikdöd.

Jag undrar när det hände att jag slutade orka intressera mig för musik. Förr gjorde jag det. Hade koll. Läste om musik, lyssnade mycket. Nu: nästan inget (eller jo en del men långt ifrån så mycket som jag skulle vilja). Så nu har jag gjort mitt sedvanliga upplivningsförsök - beställt en prenumeration på Sonic igen. Den här gången har jag till och med petat in skivan i spelaren. Tänka sig.

Vad har hänt?

Jag har just sagt till mamma att vi önskar oss en dammsugare i julklapp. Kunde jag inte komma på nåt tråkigare (åh hej jag vill kunna dammsuga utan sladd)? Jag har inte unnat mig själv nåt fint eller kul på förbannat länge (inte ens en liten klädtrasa) också säger jag dammsugare på frågan om vad jag vill ha i julklapp. Nu har det här vuxenskapet gått (för) långt. Var är min milslånga bok-lista? Nu skriver jag om den där önskelistan. Presentkort på Cervera (iofs bra och kul) och en dammsugare? Nä. Nån ordning får det vara. Det får bli böcker skivor parfymer dvdboxar och gudvetvad.

Day 18 - Your favourite birthday

Jag gillar verkligen inte att fira min födelsedag. Jag hatar att stå i centrum. Jag känner mig besvärlig om jag ska be folk komma hit för att jag fyllt år och att de ska lägga pengar på present till mig. Nej. Usch. Obehagligt. Så jag säger: i somras i Mellbystrand. Jag blev väckt av frukost på sängen. Hela familjen samlad. S:et, Tino, katten och M i sängen. Och solen sken och på eftermiddagen gjorde jag laxburgare med mangosalsa och drack vin med mina föräldrar, systrar och svågrar.

Day 17 - Your favourite moment

Jag kommer inte på något speciellt (eller så börjar jag bli trött på den här utmaningen). Men alla har så många minnen. Hur ska man välja ett?
Jag minns i alla fall tydligt när jag hade flyttat in i mina första riktiga lägenhet, allt var ommålat och tapetserat, nya golv och badrummet skulle renoveras. Jag satt på balkongen i solen, drack kaffe och läste tidningen i två timmar innan sociologi-föreläsningarna började. Sådär gjorde jag varje dag en hel vår. Det var fantastiskt.

Skönt.

Häromdagen svarade Linna Johansson på ett gäng frågor. Ett av svaren gjorde mig skitglad. För att den där egenskapen hon pratar om saknar jag helt. Jag är inte bra på att bara babbla med vem som helst och vara så där härligt socialt gångbar som vissa är . I grupper jag inte känner mig trygg i blir jag tyst. Knäpptyst. Det har så otroligt många nackdelar att det är skönt att höra om en annan sida av saken.

Vilken är den mest överskattade talangen?
Konsten att samla på sej massor av vänner, vara populär, ha ett ”stort nätverk”. Människor som har det är i allmänhet skittråkiga och är så vana vid att anpassa sej till olika sammanhang att de knappt själva vet vem de är. Det går inte att prata med såna människor, jag föredrar alla sorters blyga, socialt missanpassade människor framför såna som är helt övertygade om de ”kan” folk. Det kan de inte.

Simultankapacitet.

Tittut photobooth!

Jag sitter och skriver på en Oslo-guide just nu. Tiny vill vara med. Hon vägrar vara på golvet. M kommer om några minuter och tar hand om henne. Det konstiga är att det faktiskt går att skriva. Inte snabbt och inte jättefokuserat men det går ändå framåt.

Snart tillbaka bloggen!

(och yes, jag brukar låta henne vara nere på golvet ändå när hon gnäller men nu var hon som en liten varm skön kamin)

Låter bra.

Jag googlade just oljemassage och hittade "diskrett erottisk oljemassage". Den diskreta massagen skulle även bestå av att få fötterna masserade, slickade och luktade på.

Jag hoppar över den "diskretta" och går någon annanstans tror jag.

Barnkalas.

Nu gör vi det. Utsätter oss för kalas. Vilar ikväll.

Huvudstad.

Nu kliver vi av i Oslo igen. Vi rusar ut från stationen en timme och tar kanske en titt på Operan eller en fika.

Har fått kraftig överdos av socialande. En hel klass i fem dagar. Jag trivs ju med att vara själv stora delar av dagen. Turligt nog fanns ju Sofia med. Hon är bäst!

Hemresan.

Nu är jag på väg hem till min lilla familj. Jag längtar alldeles oerhört efter dem alla tre (eller fyra - katten också såklart).

Det här ska jag göra när jag kommer hem:
duscha, ta på mig pyjamas, bli varm i kroppen efter fem dagars frysande, dricka gott kaffe, äta stekt torsk med pressad potatis och skaldjurssås och dricka ett glas vitt vin.

Och sen: fixa barnkalas (herre gud!!! där är det slut på vilan)

Ringsaker.

Nu ska vi ut och göra Ringsaker. Det gör man ganska lätt. Man går till den enda kvällsöppna restaurangen och äter mat sen är det färdigt.

Jag och Sofia har haft tjejkväll nu. Vi har druckit tetra-vin, pratat om litteratur, det sorgliga i kulturfenomen som sållas bort för att de inte är kommersiella, antikvariat som går i konkurs, bokhandlar man handlar i för att stötta litteraturen, våra respektive (obs: bara snällt. Nästan.) och vilka gnälliga kärringar vi är (och hur mycket vi trivs med det). Och förlossningar och kejsarsnitt. Och det här är ju bara början på kvällen!

Vi har även varit ordentliga och packat inför avresan.

Doku.

Sofia konstaterade nyss att hon nu förstår varför folk alltid ligger i sina sängar och glor i dokusåpor. Vi gör också det. Tristessen dödar all energi. Så då lägger man sig i sängen och vilar tills det är dags för nästa (torftiga) måltid. Vegetarisk mat är inte norrmännens grej. Jag åt just en biff som hade samma konsistens som en skosula. Och den var det godaste jag ätit hittills här. Eller nej vi fick faktiskt "indisk" fisk en dag. Den var otippat god.

Nu ska jag vila vidare. Sen ska vi prata om nazism och den nya grundlagen.

Day 16 - Your first kiss

Det här är konstigt: jag minns inte.
Vissa saker har helt fallit bort ur mitt minne.

Säkert vet jag i alla fall att jag tyckte att det dröjde för länge. Men jag hade sedan länge insett att det berodde på att jag var fet, ful och finnig. Det var vad jag talade om för mig själv i min dagbok varje dag. Jag vägde väl 47 kilo. Hade inte så mycket finnar heller. Självbilden jag hade då kan få mig att gråta. Stackars lilla Josefine. Så ledsen och så ont i magen varje dag.

Men någon gång kom den så klart. Om jag gissar så var det den där fruktansvärda ("nu får vi snart koppla in skolan") festen där någon låg och spydde i en hundskål, nån klättrade upp för en stege i smällkalla vintern och tittade in genom ett fönster där någon förlorade sin oskuld. Ja kanske att det var på den festen jag fick/tog min första kyss. Kristian hette han. Eller heter. Jag ser hans idiotiska kommentarer på Facebook med jämna mellanrum. Då tyckte alla att han var snygg. Han var elak. Och vi såg inte hur ful han var. Nu ser jag det. Nu ser jag tydligt hur ful han var då. Han var en av dem som tryckte upp tjejer mot skåpen medan läraren Britta såg på (utan att göra något).

Så äckliga Kristian. Vilket fult minne.

Vitt brus.

Jag läser "Vitt brus" av Don Delillo nu. Det är så jävla dumt. Jag sitter i Norge och längtar hem (ok jag vet tjatigt + att jag är mesig + att jag är bortskämd). Jag brukar ha dödsångest. Jag får ångest när jag tänker på att det är så på riktigt att jag kommer att dö. Att jag MÅSTE dö. Att M kommer att dö. Att det kan bli så att han går bort först. Och sen sätter jag mig och läser en hel roman om skräcken inför att bli lämnad ensam kvar på jorden. Att bli halv och börja prata med sina skor och krukväxer för att ens verklighet ryckts bort. Valde helt klart fel bok att ta med. Men Marguerite Duras väntar i fönstret. Susan Faludi också. 100 sidor dödsångest kvar bara.

Djur i Oslo.

Jag och Sofia gick till Fröken Dianas Salonger. En fantastisk second hand-butik.

Där hade de en hund. En fin hund. Sofia som är rädd för hundar lyckades bli vän med både den och sin rädsla. Men det fick sin förklaring. Sofia visste inte att det var en hund.

Sofia - Titta Josefine jag har fått en kompis!
J - Oj vad fin.

Butiksinnehavaren tittar på.

Sofia - Den ser ut som en gris!
Butiksinnehavaren - Ja den ser litt ut som en gris
Sofia [klappar glatt djuret] - Jaha det ÄR en gris!
Butiksinnehavaren [tvekande] - eh.. nä. Men den ser lite ut så på öronen(????)

För bild scrolla ner här.

Jul.

Fatta detta: det är bara en månad kvar till julafton.

Hur många julklappar vi handlat?
0

När vi kommer börja fixa?
Troligen den 22 december.

Jag minns hur jag sprang runt och svettades förra året. Helt ny på det där med att krångla runt barnvagn. Att jag gjorde det! Vilket mod! (ehrm)

Huvudstaden.

Nu sticker vi till Oslo och testar caféer och andra roligheter. Har hört ryktas om ett ställe där de serverar croissanter fyllda med varm choklasås. Vi ska med andra ord dit. Och till Grønnlykke.

Med andra ord II: Vi kommer att bli väldigt fattiga på kuppen

Day 15 - Your dreams

Ett antikvariat. Lugn och ro. Tid att läsa. Ett hus. En trädgård. Var frisk. Få skriva. Inte stressa.

Men det där antikvariatet. Mer och mer framstår det som en trevlig idé.
Det räcker inte med bokförsäljning dock (kanske om man säljer på nätet också). Men jag har idéer. Ett litet antikvariat här hemma i krokarna. En dröm. Kanske inte en så dum idé.

Visst skulle ni komma och handla av mig?

Röd och fin.

Via Ett mercyfuck i Svenssonville hittade jag den här grymma bodyn (men nej den finns inte i Tinos storlek.)

Den kan man köpa här.

Svart.

Jag blir tydligen ganska mörkrädd av att vara ute på landet. Misstänker att det lurar mördare bakom min rygg så fort lamporna släcks. Det är beckmörkt här.

Day 12 - What's in your bag

* En text på danska om att borgerliga ungdomar inte får plats i något ungdomshus
* Ett kompedium med blandade texter (Tuve-raser, Lotta-boks-förening, Alternativt Nobelpris, Frölunda hockey, Beverly Hills mm mm)
* Läppcerat (jag tycker att cerat låter lite snuskigt)
* Mobiltelefon
* Penna
* Tuggummi
* Block
* Vantar
* Penna
* Liten orange plastsked
* Parkeringsbiljetter
* Örhängen
* En sån där mojäng man har till kundvagnar som jag fick som present på Kungälvs kommunhus

Det här med norska.

Igår avslöjade Sofia att hon hade gått runt och trott att morot (gulerot) heter guleböj.

Det tyckte jag var väldigt kul.

Japp. Nu så:

första glaset vin upphällt.

Textkritiken tog knäcken på flera. Ingen positiv respons alls. Hur fan ska man då kunna veta vad man gör rätt? Eller är det så att INGEN i vår klass gör NÅGOT rätt? Men jo det gör vi. Det är bara ingen som orkar säga vad. Vilket skit.

Så, vin då alltså.

Oj.

Jag har ju hoppat över dag 12 ser jag nu. Den får komma en annan dag.

Day 14 - What you wore today

Svårt att säga. Det här är ju tidsinställt. Troligtvis något som inte känns bekvämt. Jag är så otroligt dålig på att packa. Vem vet. Det kanske kommer ett litet mobilinlägg vad det lider.

Eller så har jag köpt en lusekofta. Ingen vet. Än.

...
Svarta byxor, linne, tshirt, tjock stickad tröja.
Det är skitkallt här. Det gör ont när man sätter sig på toan eftersom den är kall som is. Jag har frusit sen jag kom hit.

Livet på en pinne.

Vårt lilla kylskåp. Sofia har piffat upp
det hela genom att hänga en tygkasse på väggen.

Vi har ätit torra mackor, druckit vidrigt kaffe (gnäll gnäll) och frusit. Vårt rum är svalt som ett kylskåp och det drar från fönsterna.

Nu känns det i alla fall okej att vara här även om jag längtar hem till vår säng och att sova sked.

Men vi tar nog ett glas vin sen och kollar roliga videoklipp.

Men kolla här då...

nu har vi fått igång internet i vår lilla cell.

Återkommer senare!

P.S. De har hårda regler här, nattvakt så att det är tyst på nätterna, man får inte dricka en droppe alkohol och man får inte hänga kvar i matsalen och dricka kaffe efter maten.

Day 13 - This week

Jag har antagligen ångest för att jag inte får sova hemma på fyra nätter. Jag saknar barnen och M. Gillar överhuvudtaget inte att sova på okänd plats eftersom min sömn alltid varit lite opålitlig. Men eftersom jag är så trött vid den här tiden på året slocknar jag väl som vanligt. Troligtvis delar jag rum med Sofia. Kanske dricker vi ett glas vin. Helt säkert skriver vi texter ihop med norrmän, tittar på snön, låter bli att åka skidor när de andra drar till Lillehammer, fotograferar och har det bra.

När jag kommer hem på fredag ska M ha bakat en fin kaka med mascarpone i (på riktigt alltså - hittills har han bakat en rulltårta och det vara bara för att jag var så bakis att jag knappt kunde sitta upp). Sen ska i kramas och pussas och ha det bra hela helgen.

Norge.

Den här veckan ska vi vara i Ringsaker i Norge. Vi ska göra tidning med norrmän. Större delen av klassen har svårt att förstå norska. Det blir en spännande resa det här.

Vi åker tåg buss och tåg dit. Eller om det var tvärtom. Jag är faktiskt på tåget/bussen nu (tror jag - skrev det här i fredags).

På skolan får man inte dricka alkohol.
Eftersom vi är svenskar har alla fyllt sina väskor med vin och öl.

Jag ska försöka uppdatera bloggen därifrån. I vilket fall som helst dyker det upp några tidsinställda inlägg under veckan. Jag har nämligen börjar ta hand om min lilla blogg ordentligt igen. Mer ordentligt än någonsin faktiskt. Tidigare visste jag inte ens hur man tidsinställer inlägg (eftersom jag inte brytt mig). Men nu är det ordning på torpet.

Day 11 - Your siblings

Emelie 25 år och Anna 23 år. Emelie är socionom (yngre än mig och färdigutbildad - den ångesten). Anna går lärarprogrammet. Båda bor i Halmstad och hatar "Halmstadmänniskor". De säger att det är säkerställt att folk som bor i Halmstad ÄR dumma i huvudena. De själva är undantagen som bekräftar regeln antar jag.

Alla är ju inte vänner med sina syskon men det är jag och det är jag genuint lycklig för.

Dem är bäst!

Skitsmarta och snygga. Snälla och fina.

Och jag och Emelie kan bråka så att det ryker om det och blir tyst i flera veckor. Då är det hemskt. Men det går alltid över.

Vi älskar Orup gemensamt. Vi älskar honom nästan lika mycket som vi älskar varandra.
Det är sjukt. Men fint.

Obs!

Har kraftig ångest inför resan till Norge.

Jag är en mes.
Men. Inte sova hemma på fyra nätter. Inte träffa barnen. Inte sova med M. Fy fan.

Bordell.

Väldigt fint det här. Nu blir det svartpepparrullad tonfisk.

Day 10 - What you wore today

Först: jeans, tunn lila långärmad och luvtröja.
Nu: Vitt linne, svart kjol med hög midja, svarta strumpbyxor med hjärtan, svart bh (jag skiter i sånt där med att man inte får ha svart under vitt! jättemycket skiter jag i det), svarta trosor, svart halsband, svart brosch.

M står i duschen. Jag är färdig. Nu blir det drinkar och Puta Madre.
Hej svejs!

P.S. M meddelar att han tog de varsamt torkskåpstorkade kalsongerna med pistolmönster.

LYX.

En kaffe. Fundera på kvällens kläder. Tänka på god mat. På drinkar vi ska dricka. Hur jävla bra det här är.

Lyxlivet.

Om en stund åker vi och droppar av minstingen hos farmor och farfar och firar S:et en sväng.

Ikväll ska vi få dra på oss finkläderna (?får se hur klädutmaningen funkar?), dricka drinkar och äta god mat.

Bara tanken på att jag ska få vila, duscha, måla naglarna och välja kläder i lugn och ro (bortsett från när M kommer och ska hångla) gör mig extatisk. Vad fint det ska bli.

Vänta vänta. Strax färdig.

Färgat håret, smort in mig i granatäpplekräm, korkat upp vinet, katten har somnat vid axeln. Fintröjan på. Nu ska bara bloggarn bredvid bli färdig så att själva fredagsmyset kan börja. Jaja. Klockan är ju bara barnet. Snart halv elva. Vi hinner säkert ta en klunk av vinet innan jag behöver sova.

P.S. Jag hällde upp vinet ordentligt orättvist. Så kan det gå när inte bloggandet blir färdigt i tid.

Bruna fläckar.

De bruna stänken över datorskärmen och väggen i sovrummet fick mig verkligen att undra vad fan M sysslar med när jag inte är hemma.

Sen kom jag på att Ryssland gjorde en riktig skräckrusning efter att ha bränt sig på lampan i fönstret inatt. M försökte skrubba bort det men smutsade ner hela väggen i stället. Så nu blir det till att måla om.

Nu ska vi öppna en flaska rött och peppa inför nästa katt!

Fredagstrevnad.

Let me get what I want.

Nu när jag livat upp min blogg igen skulle jag vilja göra den fin också.

Så snygg som Mirijams! Eller till exempel Melindas. En snygg (och tuff!) header vill jag ha. Hjälp mig! Snälla! Nån?

Maila mig: josefinehildingsson på hotmail.com

Annars får jag tvinga M att hjälpa mig och han har blivit så himla slö på sånt där. Litar ej på hjälp från det hållet.

(OBS! Är fattig student men kan bjuda på en öl eller två)

But the raven still beguiling all my sad soul into smiling.

Jag fick en fantastisk plexibrosch i form av en korp av min fina kompis Pauline häromdagen. Bara så där. Ingen födelsedag eller nånting. Jag bara fick den (obs: mallig, är ej van vid spontana presenter mer van vid att ge)!

Noga noga.

En sak som är väldigt lustig med M är att han ibland kör med den där "ja men jag ser inte att det är stökigt". Världens kanske sämsta lögn. Ändå finns det ingen (ingen!) som är lika anal som han när det kommer till städning. Han är som min pappa som yrade om att ha med sig tops i bilen för att verkligen kunna komma åt ordentligt i de små fläktarna. M blir aldrig färdig. Det blir förvisso väldigt rent när han städar men det går liksom alltid överstyr. Turligt nog var jag inte hemma när han städade badrumsskåpen (hade annars kunnat flippa på samma sätt som när jag ser honom hacka lök - där kan man tala om en man som sjunger långsamhetens och noggrannhetens lov). Han hade städat badrumsskåpen. Putsat. Kastat saker och färgsorterat mina nagellack. FÄRGSORTERAT mina nagellack. Det fanns en röd/rosa grupp, en blå/grön och en grå/svart/genomskinlig (ja jag har omoraliskt många nagellack) när jag kom hem.

Premier.

Det är genialiskt att prenumerera på tidningar. Man får så bra premier. Ena dagen linneservetter och andra seriebok.

Lånad härifrån

Sofia Olsson som gjort "Hetero i Hägersten" finns här!

Ett tecken?

Day 09 - Your beliefs

Jag tror på förnuftet, empati, fantasi, allas lika värde och rättigheter och nödvändigheten i att kunna tänka själv och vara självständig. Och givetvis kärleken. Men ingen gud. Verkligen ingen gud.

Jag tror att det är helt och hållet nödvändigt att tro på sig själv så mycket man kan. Jag försöker lära S:et att inte ta allt folk säger som sanningar - försöker lära henne att hon själv måste ta ställning till saker i livet.

Kissemissarna.

Nu borde jag egentligen sova. Men jag kollar katter på Blocket. Om jag skulle gå på min känsla skulle jag behöva köpa runt två-tre katter om dagen. Alla "nu har mina syskon flyttat och jag är ensam katt kvar och ingen vill ha mig för jag är stor nu" eller "den här katten har inte svans utan bara en stump" eller "hej, vi hittade den här katten övergiven och skadad vid vägen och tog den till veterinären och nu behöver den nånstans att bo" får mitt hjärta att BLÖDA. Men det går ju inte. Nej. God natt.

Klädutmaningen dag 12

Eftersom det var kalas åkte långkjolen från i somras på. Jag köpte den i Berlin och jag tänker på Anne på Grönkulla varje gång jag ser den i garderoben.

Förläggarbloggaren Cecilia kör också klädutmaningen!

S:ets födelsedag.

Det blev en del böcker till S:et i födelsedagspresent. Förra året var det för mycket kläder "oj då, man undrar nästan när de hårda paketen kommer" sa hon då. I år "ja, man blir ju lite nyfiken på vad det är i paketet som skramlar. Det är i alla fall inte böcker i det!". Men nöjd vad hon. Och det blev baglar, tårta och chili sin carne (hennes önskerätt) och godis framför "Halv 8 hos mig" som avslutning (det är hennes och mitt program).

Sen lekte S:et och Tino med stapelboxarna. Tittut-lekar förlorar visst aldrig sin charm. Och då menar jag verkligen aldrig för leken tog inte slut.

s:ets fjärilstårta.

Bakar födelsedagstårta. Sockerkaka i ugnen. Så går strömmen. Och i ugnen står kakan och dör efter halvtid. Fan.

Day 08 - A moment

Det är som att det inte finns någon början och inte något slut. Bara som ett enda långt ögonblick. Vattnet går. M rusar iväg efter bilen. Vi åker genom nattsvarta Göteborg. Någon taxibil passerar. Tyst och stilla. Musiken från radion kändes overklig.

Inskrivna. Inga värkar. Sova över. Sova nästan ingenting. Vakna. Upp på BB med stora magen och äta frukost. Tanken "tänk om mitt barn inte överlever så har jag suttit här uppe bland alla nyförlösta och levande bebisar". Och sen dropp. Väntan. En liten smärta. Mer dropp. Och smärtan som växer. M som dricker kaffe efter kaffe. Han pratar med barnmorskorna (Lena först, Gullvi sen och den sista minns jag inte ens namnet på för det var Gullvi som tog mig igenom allt). Plötsligt är det fruktansvärda smärtor. Kvaddlar. Hjälper inte. M som masserar. Klappar. Tröstar. Peppar. Saft och mat. Lustgasmasken och så är jag långt långt borta. Ta bort den nu du måste ta bort den nu ropar de. Jag kan inte förstå hur de kan säga något så idiotiskt. Jag tar inte bort dem. Hoppas de inte ser. Någon bänder masken ur mina händer. Hänger över sängen. Saccosäcken som hundratals tusentals andra kvinnor hängt flämtande över andra dagar. Det tickar och låter. Skärmar som visar värden. Jag ser smärtan öka och minska. Kroppen sköter sig själv. Bebisen mår bra.

Och sen hur smärtan blir helt ohållbar. Jag gallskriker rakt in i lustgasen. Vill du få epidural. Ja, gråter jag. Någon kommer och ger mig sprutan. Allting trycker nedåt. Timmarna går men jag hör bara röster från radion och musik. M trycker på ryggen. Säger att jag är så stark och bra. Tiden står stilla. Det blir sol och det blir mörkt. Så säger någon att det är nära. Jag skriker rakt ut "nu orkar jag inte mer. Det går inte.". De säger att det går. Att jag visst orkar. Att jag är hur stark som helst. Och så får jag känna ett huvud mellan benen. Jag gråter och skriker. Lite till, bara lite till, snar är bebis ute. Så blir det tyst. Ett litet skrik. Jag har henne plötsligt i mina armar. M gråter och världen stannar.

The Trip.

Via Onyanserat fick jag nys om BBC Two's "The Trip" med Steve Coogan. Tristram Shandy var ju skitkul. Och det här verkar MYCKET lovande.

Slösa (igen)

Jag, kontanter och vilken jäkla bokbutik som helst - så otroligt dålig kombo.
Vi skulle köpa en, kanske två böcker till S:et som fyller 6 imorgon. Jag kan inte nämna titlar om hon skulle få sig för att gå in och läsa här (det gör hon regelbundet). Det gällde i alla fall en fin bokserie med några finlandssvenska figurer (ni vet vilka).

Det hade han inte, sa butiksgubben. Nähä, sa vi. Också letade jag upp nån annan titel. Sen kom han upp med två av de där böckerna i alla fall. Så hör jag mig själv säga:
- Ja men dem tar jag. Och den här. Och den här. Och den här.

Framtida jobb.

Nu när jag fixat praktik vore det ju dumt att bara ta det lugnt. Inte oroa sig för framtiden. Så jag satte mig och målade naglarna och filade på min framtid.

Kommer att ta anställning som M:s professionella googlare. Han kommer att vara jobbig för han orkar inte ta reda på något själv (vad är detta, vad är det, hur ser den ut, hur stavas det, har du en synonym till det här, vem skrev det, har nån bloggat om det här osv).

Han kan tänka sig att betala mig 300 spänn i månaden. Så jävla dåligt. I övrigt: bra jobb.

Day 07 - Your best friend

Jag önskar att jag hade en vän som jag hade haft i evigheter. Som vet vad jag pratar om när jag pratar om någon stig, någon gammal lärare från lågstadiet. Men det har jag inte. Inte för att jag är en dålig vän. Mest för att alla har flyttat runt. Folk har förändrats, utvecklats, gått vidare, släppt varandra.

Min närmsta vän är M. Det finns ingenting vi inte kan prata om. Det är fint.
Vi pratar om det lägsta lägsta. Vi pratar om viktiga saker. Inget ämne är fel.

Ofta tänker jag på Linn och Kate från folkhögskolan som de som känner mig bäst bland vänner. Vi har varit nervösa, glada, lyckliga, packade, hånglat med varandra, snott Bruce Springsteen-skiva av nån skitfull Kungälvsbo, sjungit karaoke med knivar som mikrofoner, köpt kläder, spytt galla över folk, gråtit, tröstat, gråtit mer, lärt oss ordstäv bara för att det är kul, bläddrat i medicinböcker, älskar litteratur, gjort listor över de värsta sjukdomarna, de vackraste skådespelarna (tror Vincent Cassel satt som etta eller om det var Aaron Eckheart),skilts åt, gråtit blod, vuxit upp, haft förhållanden, blivit dumpade, blivit dödligt kära, fått barn, skickat hundratals mail och handskrivna brev, haft sporadisk kontakt men aldrig släppt varandra.

Klädutmaningen dag 11

Klädutmaningen dag 11 har fått på mig en stickad klänning jag använt en gång på ett julbord (dåligt valt tillfälle). Nu ställer jag mig dock frågande till om det är en klänning. Det kan vara en tröja. Varm är den i alla fall.

Upptagen.

(kollar katter på blocket)
(bara för att M är så himla sugen)

Mona.

Johan Hilton har skrivit en kort och bra text om Mona Sahlin här.

Jag har ingen egentlig åsikt om Sahlin mer än att jag tycker att hatet och föraktet vissa hyser gentemot henne är direkt obehagligt.

Ålder.

Nu ska jag förklara ålderskillnaderna som finns i min klass.

1. Vissa fick en chockad, något äcklad, min när jag sa att jag har barn. De tror att jag är minst 40 (i deras ögon en sjukt hög ålder) och nästan död. I alla fall att mitt sociala liv är dött.

2. Vi pratade om 11 september förra veckan. Över hälften hade bara svaga minnen eller nästan inga alls av när det hände. Själv gick jag på samma folkhögskola då.

Så blev dagen i korthet:

anlände till skolan 09.08. I tid. Lyssnade på journalist som pratade om att skriva reportage. Gjorde tre skrivövningar (roliga!). Åt sallad. Pratade om förestående Norge-resa. Åkte in till stan med Sofia. Fixade present till S:et. Mötte upp man och barn. Åt mat på Kosmos. Köpte ytterligare en present till Stella. Åkte och handlade mat för veckan (fick telefonsamtal om att jag gärna fick praktisera på ETC - lyckan!). Parkerade utanför hemmet (latheten). Nu: ingen matlust. Magsjukan tog visst död på den. Så nu ska jag dansa med min unge. Äta nåt. Skicka mail till musikjournalister. Kanske läsa. Lägga oss tidigt. Bra dag. Mycket bra dag.

Dagens stora lättnad:

praktikplats fixad och klar. ETC Göteborg. 7 veckor. Och jag kommer att få skriva. Inte koka kaffe och göra tusen enkäter på stan.

Day 06 - Your day

Antagligen ser den här dagen ut så här:

Vi vaknar första gången vid 06.30. M stänger av telefonen. Sen ringer min. Jag stänger av. Vid 07.00 kliver jag upp. Kokar vatten till kaffe och ägg samtidigt som jag hoppar in i duschen. Tar på mig de kläder jag la fram igår. Fixar smoothie (lättyoghurt, apelsin/ananasjuice, blåbär, banan) och knäckebröd. Vi äter tillsammans. Tino vaknar nån gång under tiden.

Tar mig halvt springande till garaget fem minuter bort. Kör nästan enligt hastighetsgränserna till skolan. Anländer 09.09. Börjar 10 över. Lyssnar på en journalist som pratar om att skriva reportage.

10.20 Kafferast. Köper dåligt kaffe till överpris. Unnar mig inte en smörgås.

11.00 Lyssnar vidare på journalisten

12.20 Tar lunch. Sallad igen. Sneglar avundsjukt på de som bor på skolan och äter av den varma maten. Fryser. Längtar hem. Tar en dålig kaffe till. Gratis den här gången. Nästan i alla fall.

13.00 Pratar om nästa veckas resa till Norge *total ångest*. Får nån uppgift.

Sticker hem. Pussar på barn och man.

Googlar Milli Vanilli. Mailar Fab Morvan.
Försöker komma på nåt att äta till middag. Vi borde storhandla. Man skulle ha en samling av allas "bästa snabb-receptet". Äter mellanmål. Leker med Tino. Äter middag. Ut och gå. Träna? Se nåt kul (Fair Game?). Försöka fixa barnvakt till lördag. Lägga sig i tid? Ja. Det är bäst. Men antagligen inte.

God morgon.

Magkatarrskänsla. Väldigt oskönt. Och aldrig ser väl sängen så lockande ut som en kolsvart morgon när man kommer frysande från duschen.

Ikväll ska vi lägga osss tidigt. Riktigt äckligt tidigt. Vid 21. Flytta ut Tino ur rummet. Ligga i sängen och titta på SVT play (Winnebago man? eller Nurse Jackie kanske).

Klädutmaningen dag 10: Rosa kjol, långärmad tröja med stor rosett (som jag känner mig som Pelle Svanslös i och jag kanske får förtydliga att jag inte gillar den känslan alls), svarta strumpbyxor.

Den där 20.00-känslan.

Vi har börjat se "Våra vänner liv". Det är inte speciellt bra. Men något är det. Jag får samma trygghetskänsla när vi sätter oss i soffan två minuter innan det börjar som jag fick av vissa tv-stunder när jag var liten/yngre. Då var det Rederiet, Tre kronor, Felicity, Dawsons creek. Nu är det ingenting. Vi följer ingenting på tv. Vi ser allt på Svtplay, hyr nån film, ser nåt nedladdat, tv-serieboxar. Men den där 20.00-känslan som jag hade när jag var yngre - den har återuppstått fast klockan 21 då. Det är helt oförarglig tv-underhållning. Jag tänker inget, jag känner inget för serien - det är bara väldigt trevlig tid att sitta i soffan, hålla handen (ja jag vet men det är sant), inte tänka på något speciellt och ta det lugnt. Ta det lugnt som jag nästan aldrig lyckas göra annars.

Mat-väntan.

Medan vi väntar på rotfruktsgratängen lyssnar vi på Jay Z's "Big pimpin" (T gillar hiphop) och kollar exakt hur töjbara Tinos solbrillor är. Hon har också hunnit kolla om Fado tål fall. Det gör den inte.
Klädutmaningen dag 9: för tighta jeans, linne och vit tunika jag aldrig använder men som heller aldrig blir slängd eftersom den "kan vara bra att ha när man går hem från träningen" (den åker nu).

Help me (igen).

Jag ska skriva en artikel om Milli Vanilli. Om ni har tips på fler musikaliska fadäser i den stilen så tar jag gärna emot dem! Det kan gå hur långt tillbaka i tiden som helst.
..
Det ska gärna vara en skandal involverat. Som med ovan nämnda duo där det uppdagades att de mimade. Eller bara andra artister där det hänt något som skakat om musikvärlden.

Smart.

Listig plan M tycker att han satt i verket nu. Han säger "kanske en katt till". Sen "nej, det kan vi ju inte". Sen väntar han på att jag ska dra igång övertalningskampanjen och att hans vinst ska bli att jag lägger in följande i potten:
Ta hand om kattlådan efter två katter för all framtid.

Så nu säger jag nej till katt.

M - Nej, ingen mer katt. Men så himla gulliga de är. Mysiga.

M - Tänk så fina de är när de är små.. minns du när Ryssland låg på mig mage och sov?

M - Nu har du allt blivit sugen på kattunge va?

J - Nej.

M - NÄHÄ. FAN VAD SUR DU ÄR DÅ!!!

Sovmorgon.

Men alltså. Vad fan!!!

...

M - Jag sökte bara på "sjuk kuk".

Cornelis.

Vi ser Cornelis på tv. Han är ju överallt nu. M bli imponerad av något gammalt klipp.

M - Ser du, så fet han är!? Så där fet ska jag bli.
J [plötsligt ytlig] - Det ska du fan inte.

M - Titta på koftan. Den är som min pundarkofta. Han är sexigt fet, Cornelis.

Day 05 - Your definition of love

Att jag får vara som jag är och ge samma utrymme åt den jag älskar. Att ha och få respekt. Att lyssna, verkligen lyssna, på varandra. Att känna att när jag är hemma så vill jag inte vara någon annanstans än här. Det är hit jag alltid längtar.

Bonjour Tristesse.

Synen av en diskmaskin full av ren disk fyller mig med obeskrivlig leda. Det kryper i hela kroppen. Att behöva plocka upp alla glas, tallrikar, bestick, nån gratängform, vitlökspressen och köksknivarna en gång till. Och sen oräkneliga gånger till. Om och om igen kommer vi smutsa ner de där förbannade tallrikarna. Jag känner ilska när jag ser allt det där blänkande vita. Insikten att det ju måste upp därifrån gör mig helt tokig. M sa att han kunde ta hand om det för alltid. Ett oemotståndligt erbjudande. Jag gör så mycket annat här. Jag behöver egentligen inte ens byta det mot något. Bara ta erbjudandet rakt av. Det är en kärlekshandling om han gör det på riktigt: tar all disk i alla våra dagar. Han sa att han nog inte hatar det lika mycket som jag. Att han inte vill hälla in bensin i diskmaskinen och bränna allt. Nej det vill inte jag heller. Jag vill släpa ut hela skiten på gården och krossa det mot kullerstenen. Stampa på det. Stackars lilla disk. All min inpyrda ilska vill välla ut över den och alla gånger jag plockat in, plockat ur.

Klädutmaningen dag 8

Ännu en dag var jag ute i mina håliga kängor och kom hem med plaskblöta fötter. Bör se över det där snarast.

I övrigt bara tråk: vit tunika som jag börjat gilla (lyckades dock spilla bearnaisesås på den), tights, strumpor, grå kofta,och brett brunt skärp som fått nytt liv tack vare utmaningen. Ingen bild på tråket.
..
Jo men se här. Här får man ju även en glimt av den fantastiskt marina-inspirerade inredningen på Bryggan där vi åt söndagsmiddag. Den mest pikanta inredningsdetaljen är annars det gulnade foto på Christian Olsson i fönstret från en gång när han var där och åt. Kändis-restaurang m.a.o.

Och den den här massiva tröttheten.

Är det vintern som redan malt ner all sparad energi till ingenting (nej inget frågetecken, jag tror att det är så).

Innan idag somnade jag och M i sängen medan S:et satt vid fotänden och läste "Bror Groda och Bror Padda" för oss. Det var som att släcka en lampa - det var bara svart. Jag orkade inte gå ur sängen när det var dags att duscha barnen. Jag orkade knappt gå ur sängen ens för att dricka kaffe. Än mindre för att åka in till stan och gå till Akutcentrum med Tinos rossliga hals och tunga andning (de här förkylningarna som avlöser varandra nu - S:et klarar sig, vi andra har inte dagishärdats än). Och vintern. Igår pratade vi med några som rest runt i världen konstant under 6 år (några år i Kina som lärare, ett halvår i Indien, ett tag i Australien, Borneo, Malaysia osv). Då kändes Majorna så grått och blött. Och idag sa M "ja men i april ljusnar det igen". November, december, januari, februari, mars. Jag vill minnas att det inte alls ljusnade i april 2010. Det ljusnade i maj.

Day 04 - What you ate today

1. Amerikanska pannkakor med lönnsirap och fruktsallad (det är ju Fars dag!)
2. En överbliven pizzaslice från igår
3. Toat Skagen och Plankstek med sjötunga och skaldjurssås (söndagsmiddag på lokalt matställe)

På helgerna flippar våra matvanor ur helt. Det är ingen rutin på någonting. Det är alltid skönt med måndag när vi är tillbaka till ägg och smoothie på morgonen, sallad till lunch, mellanmål och hemlagad middag på kvällen.

Bara en vanlig lördag.

Eftersom magsjuka härjat vårt hem håller vi oss mest inomhus för att inte smitta vänner och bekanta. Och eftersom det är lördag åker en helt vanlig tigeruniform på S:et. Ryssland (=katthårding) var måttligt road av försöken att "skrämma honom lite bara".
Och sen blev det pizza. Som hon skulle "äta som en tiger" och mjölk som hon skulle "dricka som en katt". Det såg med andra ord ut som om ett inbördeskrig brutit ut kring henne och på henne efter vår lilla nattvard.
Sen frågade M vad jag egentligen tycker om att vara förälder. Och det tycker jag bara är fint. Eller nej. Där ljög jag väl. Men till övervägande största delen: bara fint.

Ja men nu är jag ju helt med.

M kom just på en bokidé han vill genomföra med mig. I boken ska det finnas "nifty" lösningar.

J [trög] - Och vad är nifty? Vad betyder nifty?
M - Ja men Nifty. Smart. Liksom.
J - Ja men säg det då. Nifty. Vad fan är det? *googlar*

J - Jaha det första som kommer upp är "Nifty Erotic Stories Archive - Gay fiction".
M - Ja men det är sånt här. Nät-grejor. Nifty features.
J - Okej?

Tapeter och smycken.

Jag drömmer om nya skor. Kanske ett par nya pippi-kängor som de jag har. Nu har de hål på tårna och in strömmar vatten i massor (bor ju i Göteborg).

Klädutmaningen dag 7 (klicka och se WrittenbyAlex fina Nansoklänning)
Puffärmströja (måttligt använd), svarta underklänningen igen (ny favorit), vit kjol. Och mitt nya halsband med Anaïs Nin . Min all-time-favourite-Anaïs. Lyckligt funnet hos den här Etsy-försäljaren.

Jag och S:et var inne en snabbis i stan för att fixa farsdags-present tidigare idag. Vi slank in på Engelska tapetmagasinet. Farligt. Där finns alla tapeter man kan drömma om. Vi tänker nämligen tapetsera om hallen och låta det fortsätta ner i S:ets rum (om vi kan få hjälp av mina föräldrar kanske. Please.). När vi kom hem surfade jag runt lite i deras webshop och hittade den här:

Bildkälla: Engelska tapetmagasinet

Den kommer från Pierre Frey och kostar 2095 kronor per rulle. Den är alltså inte aktuell överhuvudtaget. Men titta går ju bra. Fantastiskt vacker. Den påminner mig lite om Lotta Olssons träd som en av Glitterfittorna bloggade häromdagen.

Sova ut.

Jag väljer i regel att ta söndagar som sova-ut-dagen. Måndagsmorgonen behöver mötas utsövd sedan söndagen. Ibland är det dumt. Som när man är uppe sent på fredagkväll. Men jag gillar ändå de här morgnarna. Det är aldrig med glädje jag slår upp ögonen (klockan 8 idag så det var ju ändå okej) men när jag väl kommit upp i köket och kokar kaffe börjar det blir lite trevligt. Sen kommer S:et upp efter en stund och så tittar vi på något dåligt morgonprogram och pratar. Idag tände jag till och med ljus. Tyvärr har jag matat Tino med katrinplommonpuré så nu är det inte lika gemytligt längre. Men fram till dess var det bara fint.

Day 03 - Your parents

En gång åkte mamma motorcykel till Nice med nån snubbe. De åkte genom Europa. Det är mer än vad jag gjort. Ändå är hon kanske den människa jag känner som har mest dödsskräck i världen. Hon är rädd för att åka hiss, för att vi ska åka bil, hon har aldrig flugit (kommer troligen aldrig göra), hon tror att allt som gör ont i kroppen tyder på dödssjukdom (precis som min pojkvän). Hon har gjort allt för mig och mina systrar. Alldeles för mycket troligen. Nu tänker vi att vi ska anmäla henne (och min köttätande pappa) till någon kurs i vegetarisk matlagning så att hon får göra något för sig själv. Hon kommer att vara motsträvig, för allt nytt är läskigt, men det kommer att vara bra.

Pappa är född på landet. Mitt mellan Halland, Småland och Skåne. Men i Halland. Han började arbeta när han gått ut 7:an. En gång skrev han i sin skolbok om en utflykt "idag åkte vi till den stora staden Laholm" och det menade han på allvar. Laholm är en yttepytteliten stad. Han läser många böcker och hade en period där han bara läste böcker om kriminella MC-gäng. Man kan inte längre gå med honom i Göteborg utan att han pekar ut platser där mord, knivdåd, vapenhandel och knarkaffärer skett. När jag var liten brukade jag vara med honom ute i trädgården och arbeta. En granne tyckte synd om honom för att han ovanpå att han redan hade tre döttrar också fick en dotterdotter - inte en son eller sonson i sikte. Då blev pappa förbannad och tyckte att den där grannen var en jävla idiot. Helt sant.

De har varit gifta i 27 år. De knöt alltså hymens band när jag var 1 år. De åt Schwartzwaldtårta (eller om det var Moccatårta) på bröllopsfesten trots att det är något av det äckligaste min mamma vet. De träffades på Näckrosen, ett dansställe där ingen av dem varit förut. Mamma satt i pappas knä och tittade på hans händer. "Jag trodde att han var dvärg, de var så små!" sa hon om det. Dagen efter åkte pappa dit mamma bodde då med påskliljor han nypt av fem centimeter från blomkronan. Hon var inte hemma men sen blev de tydligen ihop ändå.

Nu säger jag till mig själv. På skarpen den här gången.

Vilken ambivalent känsla jag fått för bloggandet det senaste året. Jag får dåligt samvete när jag inte uppdaterar, om jag inte hunnit svara på kommentarerna tillräckligt snabbt, om jag skrivit för banalt, jag oroar mig för att jag tar upp någons tid. Alltså. Herre gud. Så kan jag ju inte tänka. Folk kan ju bara sluta läsa om det inte är kul. Om de inte är intressant. Ofta ser jag att folk läser mig för att jag är rolig. Och herre gud vad långt ifrån rolig jag känt mig det senaste året. Jag känner mig bara som en liten klump av stress och oro (inte konstant men för mycket). Jag märker också att jag reflekterar över vilka som läser (föräldrar, släkt, vänner, någon av M:s kollegor, nya bekanta) och vågar inte ta ut svängarna på grund av det. Jag censurerar mig själv.

Så läste jag ett inlägg hos Jonna som handlar om hur det kommer sig att folk tycker att det är så kul att haka på de här utmaningarna (som 30-dagarslistan).

Sofia/Apple, dear? är nog något på spåren med sin kommentar "Att bara börja berätta är så mycket svårare, tror jag. Kanske är det en vanlig gammal hederlig slitning mellan viljan/önskan att berätta och känslan av "vem är jag att?". Tänker att fylla-i-boken är lite samma som tex vardagsbloggen, fast ett koncentrat. Det är ofarligare, socialt sett, att skriva om sånt alla kan ta till sig/ha en åsikt om/skratta åt/grina över."

Så kände jag plötsligt att jag kanske inte borde ha gjort den här 30-dagarslistan. Det kanske är tråkigt för de som läser. Men sen igen! Det är ju min blogg. Jag startade ju inte den för någon annans skull. Det var för min egen skull. För att det är kul att skriva upp meningslösa vardagliga händelser. För att jag själv älskar vardagsbloggar. Människor som delar med sig av allt möjligt. Jag älskar Hannas många uppdateringar med foton och bara korta meningar om vad hon har för sig. Jag älskar A.M.O av samma anledning. Och Johanna/Säg ifrån om jag har sagt det här förut.
Och Världen enligt J. som är helt fantastisk och expert på att skriva om vardagliga saker så att jag sitter fastnaglad i datorskärmen.


Så nu lägger jag ner det där. Inget dåligt samvete. Inte tänka så mycket på vem som läser. Skriva det som faller MIG in. Och göra det när jag känner för det.

Klädutmaning dag 6

M ligger nere och slåss mot sin mage. Eller snarare låter magen ha it's way med honom. Ändå gick han tidigare och köpte "fredagsmys". Chips? Soppan ville han inte ha för att det var vitlök i. Men chips var tydligen något annat Chips OCH ostbågar för att vara exakt.

Eftersom det är hemmadag passar jag på att använda en randig långklänning (aldrig använd tidigare - herre gud vad många spontana idiotinköp jag gjort) som egentligen mest får det att kännas som att jag går runt i nattlinne.

Careful what you wish for.

M sa nyss (så att både jag och S:et hörde) att han ibland känner att han vill ha en katt till.

På söndag är det fars dag.

...
åh herre gud!
...
Men nej. Det blir nog strumpor.
Om man inte köper en katt som får heta Strumpan.
Fast vi har två andra namn som toppnamn på en framtida katt/hund: Daniel eller Mats.

Skönt i magen.

Jag hatar att vara sjuk. Jag tycker att det är något av det tråkigaste som finns. Bortsett från att jag när jag är magsjuk blir så där härligt ödmjuk inför livet ("åh vilken fin familj jag har, vad fint jag bor, jag älskar allt, bara jag blir frisk...") så är det bara piss!

Så i stället för att ta det lugnt, nu när jag inte mår illa längre, städade jag lägenheten, dammsög och plockade saker från golvet. Så här i efterhand känns det lite dumt. Magen masserades liksom runt och nu svettas jag och är yr.

Day 02 - Your first love

som liten
1. Marcus. Han var snäll. Och han sa till den sure busschauffören Gösta att han skulle "stanna framme vid det vita staketet" när vi åkte skolskjutsen hem. Jag var så blyg och tyst att jag inte vågade göra det själv. När jag smög fram till dörren och Gösta missade var han skulle stanna skrek han på mig. Så Marcus var räddaren i nöden som sa till varje dag. Sen vill jag minnas att jag var lite förälskad i Marcus igen på gymnasiet. Han läste böcker, var smart och snygg.

som äldre
2. Det var nog Kim. Efter gymnasiet. Första stora. Och det knäckte mig helt. M har skrivit ett inlägg om honom här. Vi var ihop när jag gick på folkhögskola. Han bad mig följa med och lyssna på Brigt Eyes "The Calendar hung it self" och sen var vi ihop. Han var 25. Jag var 19. Och sen tog det slut. Och sen ville han flytta ihop. Om han inte hittade en för liten lägenhet i Göteborg för då skulle det inte gå "eftersom jag är lite autistisk". Så var det nog. Han var en märklig person. Han bodde i ett stort fint hus i Mariehamn på Åland under somrarna. Sen tog det slut på riktigt och då åkte jag till Berlin i några månader och försökte lära mig tyska.

Sjukskriver mig en dag. Eller två.

Frossa, ledvärk, illamående.
Vinterkräkis?
Hoppas inte.

...
Klädutmaningen dag 5: tights, sommarklänning (har inte blivit använd sen sommaren 2008), svart långärmad tröja, skärp och svart kofta.

Gröna bandet och Matrepubliken.

Min klasskompis Charlotta har en tävling för att uppmärksamma gynekologisk cancer och det gröna bandet.

Alla kvinnor/tjejer: kom ihåg att göra era cellprov! Om ni glömde gå senaste gången. Boka tid nu.

Och sen går ni in och tävlar med ett grönt recept på Matrepubliken!

Dag 4

När jag plockade ner den vita blusen från sin galge upptäckte jag att lappen var kvar. Den har hängt där inne i över två år. Vid varje rensning har jag tänkt att jag nog ska hitta något användningsområde för den men de gånger jag tagit på den har den åkt av lika snabbt igen. Den får mig att känna mig som en riktigt mesig söndagsskole-elev. Jag minns att jag såg Frida Hyvönen i en sån här blus med rundad krage en gång. Det var därför jag köpte den. För att hon var så fin. Men nej. Den är inget för mig. Den hamnar i "ska bort"-högen.

Day 1 - Introduce yourself

Josefine. Född 1982 i Laholm.

När jag var liten var jag allvarlig och väldigt blyg.
Blyg fortsatte jag att vara på ett i stort sett handikappande sätt tills efter gymnasiet. Inte för att det släppt helt än men nu kan jag hantera det på ett annat sätt. Men att prata inför stora grupper ger mig fortfarande tunnelseende.

Jag är allt eller inget. Ofta i alla fall. Som träning. Träna flera dagar i veckan. Sen kommer en förkylning och sedan radar ursäkterna upp sig.
Som med musik: jag hittar något nytt jag gillar och kan lyssna på samma låt om och om igen hur många gånger som helst. Sen tröttnar jag och kan aldrig höra skiten igen.

Jag är pessimistisk till stora delar. I synnerhet när det gäller mig själv (nej det här kommer aldrig att få, det kan inte jag, jag är inte tillräcklig bra osv - oftast helt i onödan).

Ibland tycker jag att jag analyserar saker för mycket. Jag vänder och vrider på saker tills jag knappt vet vad jag tycker. Det gäller både politik, film, böcker och ja vad som helst. Men sen är det naturligtvis inte bara negativt. Det är bra att vara analytisk. Men ibland borde jag bara sluta tänka "men å andra sidan".

Jag är inte det minsta långsint. Jag tröttnar på att ha konflikter väldigt snabbt (om det inte är något väldigt allvarligt). M är likadan. Vi bråkar och skriker en stund. Sen tröttnar vi och släpper det.

Just nu är jag inne i en period där jag inte riktigt kan slappna av. Jag känner mig stressad för saker mest hela tiden. Varje morgon vaknar jag med spända käkar och mina axlar och skuldror känns hårda som sten. Jag finner inte riktigt ro till att lägga mig och läsa - tankarna snurrar för fort. Men så är det ibland. Och sen går det över. Och läsandet kommer igång igen. Läsandet som jag väl får räkna som mitt största och käraste intresse.

Läsa andras bloggar.

Varje gång jag hör Aldrig ensam med Jonathan Johansson tänker jag på Sofia/Apple, dear?. För att hon en gång skrev om den och skrev att hennes A tänkte att den handlar om en bebis som ligger i magen. Så nu handlar den om det för mig också. När jag hör den tänker jag på Tintin i magen när hon var något mystiskt okänt. Och så blir jag rörd. Det är fint att folk delar med sig i sina bloggar av allt möjligt.

Nu hittar jag inte det inlägget. Minns jag fel Sofia?

En snabbis.

Plötsligt är jag busy. Blir imponerad över att jag får saker gjorda. Att jag gör det jag ska (eftersom jag är så outsägligt trött emellanåt). Åkte och tränade efter ett snabbt mellanmål hemma efter skolan. Träningen som blivit lidande under en segdragen förkylning (nu skiter jag i den där förkylningen och tränar ändå trots lite ont i halsen) måste ryckas upp pronto.

Imorgon: Läsa 25 år gamla artiklar på KTB, Förvaltningsrätten, träna, kanske öl på kvällen med bibliotekarien, skriva den där Day 1.

Klädutmaningen gick bra idag: jeans som inte blivit använda på ett halvår, en vit skjorta jag aldrig haft på mig, ett volanglinne jag aldrig använt, en svart underklänning köpt i Köpenhamn (använd en gång). Jag försöker avverka de svåraste och jobbigaste kläderna först. Jag inser att jag verkligen behöver köpa en kofta (helst en grå långärmad omlott - tips?) om jag ska klara utmaningen. Garderoben lider stor brist på långärmat. Vintern blir plågsam utan det. Jag vill inte dö på kuppen liksom.

Krångel.

Sitter på lektion. Tekniken krånglar. I stort sett allt krånglar faktiskt. Hälften har gått hem. En gick ut i snön och ska leka.
Jag är ju 28 och jäkligt disciplinerad (ehrm) så jag sitter kvar och ser mitt liv passera.

Internet går långsamt.
"Det går långsamt för det är så många som är ute samtidigt nu!" säger vår lille nätverksexpert.

Fantastiskt idiotiskt dåligt.

Läsare.

Jag berättade för M att jag har 188 prenumeranter på Google reader. Han blev imponerad. Jag kollade hans.

- Oj. Du har visst bara 67.
- [vit i ansiktet] VA?
- Mm.. det var märkligt bara 67. Jaha. Jaja.
- Vad sa du? Sa du 67?
- Mm... Nä. Faktiskt bara 6. Trist. Titta [pekar på skärmen]
- [kastar sig bak i soffan med händerna över ögonen] NEEJ??? Sex stycken? Bara sex? VAD ÄR DET HÄR?
- Skoja bara. 557 har du.
- Mm.. tänkte väl.
- Mm.

Bloggidéer lösta för 30 dagar framåt:

A.M.O bara dukar upp idéer för mig. Så himla skönt. Nu känns det kul att blogga igen. Imorgon börjar jag men den här listan:

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Dag 2

Igår kväll blev jag tvungen att rota fram dagens kläder ur röran för att hinna ta mig i tid till skolan idag. Det borde jag göra varje kväll för att spara tid men Orka! Garderoben behöver helt uppenbart organiseras ordentligt om den här utmaningen ska kunna genomföras. Dagens blev en gammal klänning som jag känner mig mesig i (men som jag tycker är fin), en omlottgrejsimojs som är jobbigt varm men kortärmad så jag fryser ändå, ett par varma knästrumpor som legat och sovit sedan förra hösten/vintern (minst). Jag kommer nog behålla allt och börja använda klänningen i stället för att låta den hänga och deppa på en galge.

This is planet earth.

Vi har sett tre delar (Från pol till pol, Berg och Sötvatten) av Planet Earth som M fick i födelsedagspresent. Det är kanske det mest rogivande jag gjort på länge. Så otroligt skönt att slippa se människor. Bara David Attenboroughs sago-farbror-röst, djur och natur. Det är så klart storslaget och alldeles fantastiskt.

Dag 1 del 2

jag blev dyngsur när jag stod och väntade på s:et ochM som åkte rutschkana. Så nu är det andra ombytet. En byxkjol jag köpte i tron att det var en kjol. Rea. Så klart. Sedan Tino kom är det så klädinkõpen gått till. Rafsa ihop något snabbt från någon stång med billigt krafs jag egentligen varken behöver eller vill ha.
..
Den grå tunikan med hål i ärmen som åkte på åker nog ut nu. Urtvättad, trist och sönder. Strumporna har någon bara vräkt ner i lådan i garderoben utan ihop-parning. Det är för övrigt kanske något av det tråkigaste som finns: para ihop strumpor.

Dag 1

En för stor vit sommarklänning jag köpte när jag var gravid. Använd en gång. Skärp som inte sett ljuset på över tre år. Klänningen kommer jag inte behålla. Den känns som ett tält.

Jag också!

Jag funderar på om jag ska hänga på A.M.O:s klädutmaning. Jag köpte just nya kläder eftersom garderoben kändes så oändligt ledsam och tråkig. Men det borde rimligtvis finnas några bortglömda plagg som ligger inklämda någonstans i garderoben (trots ganska flitigt rensande det senaste året). Om jag hakar på blir jag nog tvungen att fuska lite och använda något av det nya eftersom jag har så ont om jeans och kjolar jag gillar.

Om det blir så kommer det troligen inte att innebära att jag kommer fotoblogga projektet så där jätteflitigt (men några gånger kanske).

Jo jag gör det. Det blir klädutmaning.

Läs.

Nu blir det Oates igen. Jag har läst några sidor men den där omedelbara Oates-feelingen kommer inte. Vi får se.

Nu uppmanar jag alla (alla!) att läsa det här blogginlägget nu direkt.

(tipstack till Linna Johansson & A.M.O)

Kokbok.

Det finns runt tusen kokböcker med italiensk mat i den här butiken och cirka tre om asiatisk mat. Det är det senare jag vill ha. Tips på en bra?

Two Little birds.

Jag fick äntligen tummen ur och gick till Two Little birds. Fantasiskt fint. Och de har macka med halloumi. Bara det är värt ett besök.

Höstlovsmorgon.

Så här ska ju ledighet vara. Sitta uppe med sin unge, dricka kaffe, lyssna med ett halvt öra på nyhetsmorgon och läsa senaste Fokus.

Tröttsamma förkylningar.

Jag verkligen avskyr att inte vara helt frisk. Förkylningen har hängt kvar i flera veckor. Idag är det betydligt sämre igen. Känner mig varm, svettig, äcklig, snorig och framförallt trög.

Jag längtar efter att träna och efter att känna mig pigg och klar i huvudet.

Också längtar jag efter del 2 av Knausgårds "Min kamp". Någon som vet när den kan tänkas komma på svenska? (kanske bli jag otålig och läser den på norska)

Delfiner.

Vi ser The Cove. Jag står knappt ut med den. Och då har vi inte sett mer än fyrtio minuter. Den ensamma delfinen som försöker fly med en slöja av blod efter sig och som efter en stund sjunker och dör gjorde mig illamående, ledsen och arg.

Gör en insats: gå in här och skriv under ett mail till Kolmårdens djurpark om du inte heller vill se delfiner i fångenskap.

Snart tillbaka.

Jag har höstlov men tydligen inte så mycket tid för bloggande. Dessutom vägrar förkylningen från helvetet att ge med sig och jag har en dundrande huvudvärk.

Presenten ja. Det är en natt på Elite Plaza. En lördag till en söndag för på söndagar serverar de frukost till klockan 12 och det är sen utcheckning. Vi ska vara på hotellrummet non-stop. Inga barn i närheten = så skönt att det liksom susar i huvudet bara jag tänker på det.

Halloumimackan är mycket enkel. Men fantastisk.

1. Dela på en ciabatta (eller vilket bröd man nu gillar)
2. Bred Johnnys senap på nederdelen (alt. blanda honung med senap)
3. Släng på ruccola eller annan god sallad
4. Lägg på några skivor stekt halloumi (ju mer desto bätte gäller alltid här - halva paketet var)
5. Toppa med tomat, gurka, rödlök (eller shalotten eller vilken lök som helst) och lägg på överdelen.
6. Ät och njut!

Födelsedag.

Idag firar vi M:S födelsedag. Vi började med en varsin halloumi-macka och kaffe. Världens bästa macka.

Nu ska vi sticka en sväng till Botaniska och sen kommer det lite gäster.

Mia Skäringer var bra. Inte hela vägen. Men det som var bra var väldigt bra. Jag återkommer om det. Det absolut lustigaste av allt var att när jag satte mig i den fullsatta salen bland 1200 människor såg jag att det var Jenny som satt bredvid. Av en slump.