Vår dag i korthet:

Frukost

Slipa
Spackla spackla spackla spackla spackla spackla spackla Spackla spackla spackla spackla spackla spackla spackla Spackla spackla spackla spackla spackla spackla spackla Spackla spackla spackla spackla spackla spackla spackla Spackla spackla spackla spackla spackla spackla spackla Spackla spackla spackla spackla spackla spackla spackla.

(Jag slipade lite. Spacklade en stund. Sedan är det M som hållt i spackelspadarna. Jag mår lite dåligt. Han är världens bästa - for sure.)

Snart när min älskling spacklat färdigt ska vi äta mat. Jag längtar. Sen ska vi kramas och titta på Coupling.

Otippat:

jag går upp. Tar en espresso och ett knäckebröd i väntan på den riktiga frukosten när mannen i det här hushållet vaknar.

Jag slår på 4:an. Vem ser jag?
Mats Ronander.
Bara det är otippat. Mycket otippat eftersom jag inte sett honom på trettio år (det där stämmer nog dock inte eftersom jag bara är 26).


Det första jag tänker när jag ser honom är "oj herre gud lever han?" En inte helt otippad tanke.
Nästa tanke som dyker upp är dock den här och den är oerhört otippad:

"oj herre gud vilka snygga solglasögon Mats Ronander har på sig, dem vill jag ha!"

Bra grej med att vara vuxen:

Computer Lunch.
Man äter lunchen framför datorn som står framför tv:n. Ingen säger till en att det är idiotiskt. Och varför skulle någon? Det är ju Melrose Place på tv:n! Min gamla guilty pleasure.
En liten negativ följd av att äta lunch framför 3:an är dock att det kommer reklam och man hör plötsligt en röst nämna saker som "ändtarmsbesvär" och "analklåda". Inte aptitligt.

Ett uppenbart perverst uttryck:

"det göttaste".

Jag googlade det. Och minsann. "Suga ut det göttaste". "Spara det göttaste till sist". "Det göttaste finns i mitten". "Det göttaste kladdet".

Usch.

Konstigt.

Jag har en återkommande dröm där jag plöstligt inser att jag som barn varit med i en ytterst populär amerikansk barnserie (som inte finns i verkligheten) där jag alltid är iklädd en orange vindjacka med såna där små "kragar" som liksom hänger ut över axlarna (lite Star Trek nästan). I drömmen minns jag hur jag hade sockerbitsframtänder och snaggad lugg och att jag nu måste rusa till datorn och leta upp serien på IMDB. När jag drömde drömmen nyss så var det bråttom att leta upp serien där så att jag kunde blogga om det. Vem fan bloggar om något sånt? Jag hade mörkat.

Det är en hård dag idag.

M vaknade med "smärtor". De verkade ganska diffusa för han verkade inte kunna precisera var de satt någonstans. Det gjorde ont i huvudet, över bröstet, i halsen samt på tungan där han nu fått en förkylningsblåsa.

Han gnällde lite över förkylningsblåsan. Lilla S undrade om han skulle stanna hemma från jobbet eftersom han hade ont på tungan. Det trodde han inte att han skulle. Det verkade dock som om han övervägde det.

M kan vara den människa med lägst smärttröskel i världen. Nä nu tänker jag nog fel. För honom finns ingen tröskel. Antingen känns det ingenting alls eller så är det smärta.

När jag lämnde lilla S på dagis så gick jag förbi ett av gårdagens löp där det stod något i stil med "Huvudvärken var hjärnblödning". Hoppas att M inte sett den. Annars kommer det vara på tapeten varje gång han får en smärta som är någonstans ovanför axlarna.

Såggatan.

Låtom oss tala något om inredning.

Här vill jag visa några dödssynder.

Vad har vi här?
Ja det är en fråga man kan ställa sig. Det gör i alla fall jag.

Jo det ska jag tala om. För jag vet men ställer mig ändå extremt frågande till alltsammans.

Det är våra sovrumsväggar.
Ni hörde rätt.

VÅRA sovrumsväggar.

Där sover jag. Där gör jag annat.
Nedanför de där väggarna.
Nedanför de där väggarna där någon galning smäckt upp en härlig liten cocktail av sand och tapetklister och dassig grå färg.

Vi har nu levat i denna väggdekadens sen juli. Det är för lång tid. Den river och sliter i mina hornhinnor. Massakrerar mitt estetiska sinne. Begår våld på minimalismen.

Jag får lust att döda väggen när jag ser den. Sedan inser jag att man inte kan döda redan döda ting. Om den nu är död. Den ser högst levande ut tycker jag.

Och bården?
Bården med snirkliga små texter på.

Hur vi får bort den där sanden? Jo vi skrapar. (Eller M gör det - eftersom han är så stor och stark och... eh jag har helt enkelt ingen lust). Skrapar skrapar skrapar. Lilla S rum är likadant. Bortsett från ena långväggen som istället är randig. Randig i lite mörkare smutsgrå + lite ljusare smutsgrå.

Man får lust att begå harakiri på plats när man ser eländet.
Jag drömmer drömmar om vita väggar. Vita släta väggar.

Vad har mer funnits i lägenheten?
Jo men visst!
Ett pizzavalv. Jag såg faktiskt ett liknande på Bauhaus. Det hette "Venezia". Rundat valv med ornament. Jag förstår inte varför man döper det till en italiensk stad - det gör inte saken bättre. Venedig = vackert
Venezia valvet = misshandel av ögat

Vad har vi mer?
Jo just.
Stuckatur i frigolit.
Classy.

Det är halvt nedrivet. Nu ser det värre ut än någonsin.
Det gör sig dock otroligt bra med den smutsgrå randiga tapeten.

Undrar hur han bor nu.
Han som bestämde sig för frigolitstuckatur, pizzavalv, sandade väggar och smutsgrå randiga tapeter. Jag tror i alla fall inte att hans hem kommer att dyka upp i Residence inom det närmsta.
....
OBS! Väggarna är på väg att ändras.
Vi ska alltså inte ha det så här.
Vi hatar väggarna.
De genomgår renovering.

Dansk invasion.

M har sedan länge någon form av dansk fetish. Jag vet inte varför eftersom han knappt gjort något annat än baktalat hela landet (inte sen Köpenhamns-vistelsen iofs då fick han så han teg). Plötsligt skulle han bara prata danska.

Kanske är han skadad sen han såg Riket (som han alltid uttalar som riiiiiiiiiigäääääääädddddddd). Framförallt är han skadad sen han såg "Bestefar" som Grotesco gjorde. Ett som är säkert är i alla fall att han är skadad.

Ett tag kunde vi inte föra ett helt samtal utan att han plöstligt avbröt med "bestefar... de her ska bli den beste sommern i hele vores lir". Det kunde vara när som helst. Vid de mest olämpliga tillfällen. Helt utan skam i kroppen.

Grejen är att han inte pratar danska som danskar gör heller utan han förändrar hela sin röst. Den blir extremgnällig och ansträngd.

Nu såg vi just "Sommer" i SVT (som nog kan bli en bra serie). Det hann inte gå en halv minut innan han var igång igen. Han tyckte det var så bra att öva sig på danskan eftersom de nu börjat tala danska för fulla muggar när de spelar wii på jobbet (?). Mad Mads är tydligen grym på att säga "det er godt". M lät avundsjuk när han berättade det. Han sa att till och med en dansk skulle bli imponerad.

Jag är väldigt osäker på om det är ett normalt beteende.
...
jag hade först skrivit Mad Mats men efter påpekanden från halvdansken fick jag nu ändra till Mads. Tydligen viktigt. Och det förstår jag ju. IMOB-namn som det nu är.
....
med fasa inser jag att det är så här det skulle bli om vi fick en dansk bekant.

Bekännelsen:

jag hatade Kill Bill.

Och Kill Bill II.

Det är två riktigt tråkiga filmer.

Alla älskar dem och talar till mig som vore jag utvecklingsstörd när jag påtalar detta. I vissa sällskap har jag inte ens vågat erkänna detta faktum eftersom vissa människor är sjukligt besatta av denna fullständigt mediokra lilla ensemble.

Alla är de överens om att jag missat något. De fnissar lite när jag säger det och tittar på mig med nedlåtande ögon. Som om de här filmerna skulle vara något mer än filmer. Som att jag missförstått en viktig del av livet.

Det har jag inte. Det blir inte bra bara för att man lägger på lite tuff musik och låter någon köra en "pussy"wagon. Nej. Det blir det inte. "The Bride"? Pah. Tillåt mig skratta. Så jävla klassiskt och tråkigt att låta henne vara en "brud". Någons fru. Och någons mamma. Och sen när allt det tas ifrån henne. DÅ kan hon bli en tuffing igen.

Jag förbereder mig på lynchning nu. Hittills har jag bara stött på en person som inte gillat dem. Och det kändes bra.

Åh nej,

jag har ont i halsen.
Väldigt ont.

Mer ont än någon i den här familjen någonsin haft.

Jag sitter i soffan och tittar på Trinny och Susannah som snokar i brittiska pars privatliv. De är som två terriers. Jag skulle hellre dö än ta hem dem till oss.

Dö i halsont.
Vad kan man tänkas få ut av halsont? Jag får fundera lite på vad M fick ut av nyårsafton när han låg i koma här på soffan.

Hmm.. det var hummersoppa, vitlöksbröd med olivolja, glace au four, godis, alsacevin och oerhörda mängder kärlek.

....
oj. Nu hände något. Jag såg slutet på Trinny och Susannah. Världen snällaste lille man fick syn på sin fruga som blivit lite stylad och då började han lipa för att han tyckte att hon var så het (det tyckte han redan från början). Och vad händer då? Jag börjar också lipa. Oh my god.

Jag fick en present av M idag,

det var en tub med ansiktscrème. Han sa att jag skulle täcka mitt ansikte med det eftersom han vill leka "blåmansgruppen" sen när vi lägger oss.

Vad menar han, månntro?

Smink och sånt.

När jag fyllde år i somras fick jag en sminklektion på Make-up-store av mina systrar. Den har blivit liggande fram tills nu när den är på gränsen att gå ut. Så som vanligt tog jag tag i det alldeles precis innan det var för sent.

Jag blev spacklad till tusen. Valde kvälls-makeupen. Det känns lite märkligt att man blir "tvungen" att ta rouge för att det ska finnas "något liv" i ansiktet. När jag pratade i min mobiltelefon efteråt blev den alldeles beige (okej nu överdrev jag... vit) av allt puder och foundation. Men jag är nöjd.

Jag har färgat håret.

Det skedde hos en frisör som heter M.
Han var naken bortsett från de genomskinliga handskarna. Han vill känna sig "fri" när han "skapar med hår".

Det var vackert. Det var smäktande.

Rosa.

Grå.

Posören.

Happy Go Lucky.

Jag fann inget som helst nöje i Mike Leighs senaste film.

Eller jo. I scenerna med aggressionsskadade körskoleläraren. Där brände det till någon gång sådär.

Men alltså. Jag blev helt galen av huvudpersonen. Hon var så glad hela tiden. På ett väldigt osympatiskt sätt - hon tog ingenting på allvar. Mats Johnson i GP gav filmen fyra fyrar. Det kan jag inte alls förstå. Jane Magnusson i DN gav den däremot bara en 2:a.

Jag kommer att tänka på den där krönikan Carole Ringskog Ferrara-Noli skrev om Amelie från Montmartre- syndromet ("Svårt att ta död på kvinnomyt":

”I like my coffee as I like my women – black and hot”, säger en del. Bland konstnärliga regissörer verkar devisen snarare vara ”hot and mentally disturbed”. Inte särskilt svarta alls faktiskt. Men ofta med brunt hår, snygg kropp, ”intellektuella”, ”konstnärliga” med ”temperament”.

En alldeles speciell darling inom populärkulturen som man för länge sedan borde dödat. Män är män och kvinnor är fantastiska små varelser, som man blir arg och kåt på.

Så känns den här karaktären - på gränsen till utvecklingsstörd. Hon är likson "quirky" och gullig - totalt oförarglig och så jävla enerverande. Jag förstår inte riktigt vad Leigh är ute efter med den här filmen. Någonstans har huvudkaraktären ett samtal med sina väninnor om att dagens barn spelar för mycket tv-spel. Jag får nästan en känsla av att han slängt in det för att täcka över det faktum att det mesta av filmen ekar tomt. Det behöver inte bli tramsigt och korkat för att det ska handla om glädje och att glädjas åt "de små sakerna i livet" vilket den här människan gör till tusen.

Det var faktiskt länge sedan jag störde mig så mycket på en huvudkaraktär som i den här filmen. Jo i Gran Torino - men inte ens Clintan är så enervernade. Det närmsta jag kommer på just nu är "Juno" filmen som gjorde att jag troligtvis aldrig kommer att kunna se Ellen Page igen utan att bli helt vansinnig av hennes röst och hela uppenbarelse (gillade dock henne skarpt i Hard Candy).

Vilodagen.

Och solen skiner till och med här i Göteborg.

Vi ska renovera. Slipa väggar. Spackla.
Vi har peppat i 4 timmar nu. Så nu tar vi tag i det.

M är "sur i armarna" och jag är bara allmänt trött.

Men nu gör vi't.

....
Eller inte. Spackelspaden är puts väck.

Vi ser Happy Go Lucky.

I en liten paus sitter jag vid datorn.

M- Nu skiter jag i min blogg! [med en röst som han tror är tuff]
J- Imob?
M- I'm gonna be gangsta.

Vad han heter i Imob?

Mr Majestic.

En man med stil.

Igår skulle vi (jag och M) tillsammans med mina föräldrar gå och se Eldkvarn på Lorensbergsteatern. Jag älskar gubbrock. Mycket.

Vi skulle dock börja kvällen med att äta middag på Pasta+. Mikael hade snofsat till sig lite innan han gick till jobbet. Han ville vara fin när han skulle iväg och beskåda Pluras fantastiskt stora mage.

Vi har varit på Pasta+ en gång tidigare. Och vid det tillfället hade han tydligen lagt en del tid på att ta in vad de hade för mönster och färger på restaurangen.
Men jag hade verkligen ingen aning om exakt hur stor förmåga M har att välja rätt kläder för rätt tillfälle. Men titta här då:


Sen måste jag även rikta ett varmt och innerligt tack till Robert, M:s kollega, som äntligen sett till att han fått IMOB till sin iphone. Det är ett jättebra spel. Man behöver inte alls spela länge. Bara man spelar ofta. Det som sker på bilden är att M är "tvungen att göra en attack för nu ligger Robert före mig".

Hela denna ljuva lördag har jag även fått glädjen att förstå exakt HUR ofta man "måste" gör "en attack". Det är ganska ofta. Tydligen kräver det också en koncentration som gör att man behöver en ledsagare i trafiken.

Men det är nödvändigt. För det är nämligen så att M "behöver en ny hobby".

När min mamma var ung hade hon hästar.

Hon hade även affischer på sitt lilla flickrum. Det var idolbilder på allsköns dansband.

Någonstans gick det snett.
Kanske var det vid bankrånet i Halmstad.
Hon fick upp ögonen för Clark Olofsson. Hon tyckte att han var het.

Hon HÄNGDE UPP bilder på Clark i sitt flickrum. Det är sant. Vi tittar på honom gemensamt nu:

När M ser den här bilden kommer han tänka: fan vad cool han ser ut!

I somras träffade mina föräldrar M:s föräldrar för första gången. Av någon anledning kom bildsköne Olofsson på tal. Vad händer?

Båda kvinnorna i medelåldern börjar fnissa som om de är 14 år.
Plötsligt säger M:s mamma att även hon hade "idolbilder" på Clark Olofsson.
Alla var i chock. Alla utom papporna antar jag. De såg mest trötta ut. De kände väl till den här galenskapen sedan tidigare.

Nu när jag tittar lite närmre på den här bilden så ser jag ju att min pappa som ung påminner lite om Clark. Min mamma har alltid sagt att hon spanade in pappa för att han liknade stavhopparen Wladyslaw Kozakiewicz. Det är såklart bara en lögn. Hon fick ihop det med min far för att han liknar en gammal bankrånare.

Herre gud.

......
Frågan är dock om det här skulle vara så mycket bättre:

M kommer tycka att den här mustachfjanten också är ascool.

........
Det är ju till att ha en tämligen differentierad smak i alla fall.

En bankrånare, en stavhoppare och ett gäng i siden/sammetspyjamasar.

Nu så här alldeles sist av alla kan jag inte sluta lyssna på The National

här är deras smått fantastiska version av Bruce Springsteens "Mansion on the Hill"


Också Bruce såklart

Resultat:

M kommer in genom dörren. Han mumlar något ohörbart. Jag frågar vad han håller på med. Tar av sig skorna säger han. Sen ramlar han vidare in i köket där han sliter upp skjortan som Stålmannen och blottar sin ölfyllda överkropp - samtidigt vinglar han bakåt.

Det ser inte sexigt ut.
Det ser faktiskt inte bra ut överhuvudtaget.


Han går hotfullt framåt mot mig med en öl-andedräkt som kan döda. Han vill "ha en puss". Jag tackar nej.
Han säger något mer och något mer. Ingen av oss vet vad.

Jag säger "ehh det där sms:et? vad var det?"
Han: ja jag skulle skriva att jag älskar dig... öh och nåt mer.. tror jag [sluddrar kraftigt]
Jag: jaha... okej... hur?
Han: ehhhhmmm va hettere jag skrev och så tryckte jag sen och så såg jag att det nog inte såg rätt ut. [sluddrar om möjligt ännu värre]
Jag: Okej. Fint. Du kan nog gå och sova nu.

This sms just in:

"Shit jsg kännr mig och jag känner mig love of honom I ten uppstandrlflseoi"

kan det betyda att det blev många öl på Mikebikes after work?
Jag hoppas lite på att det var ett ficksms (verkar dock ganska otroligt på en iphone) eftersom han vill dricka té när han kommer hem. Ja det är sånt vi börjar göra vi 1-tiden på natten.

I'm alive.

Boxningen avklarad.
Jag dog inte inte. Jag spydde inte som H gjorde när han var där och tränade.

Det var skitroligt!
Nu är jag dödshungrig och måste äta.

Tack Fia för att du fick med mig. Det är jag väldigt glad för. Jag är en sån mes med nya saker i vanliga fall.

Det här är Mikebikes "gåbortväst".

Autentisk bild från inköpet (Emmaus på Linnégatan).

Han använder den bara vid väldigt speciella tillfällen. Som när han ska på afterwork (så idag åkte den på minsann).
Men oftast använder han den när han vill "få feeling" som han brukar säga. Eller ibland när han bara vill känna sig lite extra sexig när han bloggar.

Själv tycker jag väl att den är sådär. Men eftersom han älskar den så låter jag honom hållas.

For this, be sure, tonight thou shalt have cramps, side-stitches that shall pen thy breath up

Ikväll ska jag följa med Fia på boxning.

Det kan mycket väl innebära att detta är sista inlägget jag skriver.

Nu ska jag äta lasagne till lunch.
Senare ska jag äta lasagne igen (vi har ett ganska skralt matförråd just nu - dessutom är jag lite lat och orkar inte laga något nytt när vi har har kvar från igår).

Tänk om lasagne blir min sista måltid. Det är lugnt i så fall. Min lasagne är grym.
Så här gör man:

Tärna 2-3 morötter, hacka 2-3 gula lökar, dela på lite champinjoner och fräs allt i olja.
Pressa ner valfritt antal vitlöksklyftor (jag brukar ta 4) och fräs en kort stund. Häll på en burk krossade tomater, krydda med vad du vill (jag tog vitpeppar, svartpeppar och en grönsaksbuljong). Puttra i 10-15 minuter. Ta av från plattan. Vänd ner babyspenat. I med en stor burk keso. 2 msk italiensk salladskrydda. Rör runt. Fördela som vanligt varvat med lasagneplattor och lite riven ost. In i ugnen. Hur länge beror såklart på vilken sorts lasagneplattor man har. Ät med gigantisk grönsallad till.

Jag har inte varit vaken så länge

men redan har jag hört det kommenteras runt tio gånger (i tidningar + tv) att Obama stakade sig när han svor eden.

Okej.
Whatever.
Släpp det. Nu ÄR han ju president. Det mest intressanta med det är knappast att han tappade ordet någon sekund.

M om bilderna nedan:

- Jag tyckte att det var kul men jag kommer hämnas. Hoppas bara att du har lika mycket härlig självdistans som jag.

Och sen fann jag de här:

Ville han ha dem?
Nej.
"För bred resår" tyckte han "men kul detalj med silverkedjan".

En gång hittade jag den här på Tradera:

Jag tipsade M om den. Han ville nämligen ha en svart trenchcoat. En lika snygg som mina beiga (tyvärr går det inte att uppbåda något sådant men försöka går ju). Nu är ju inte det här en trenchcoat direkt utan mer... hmm.. en dåres kappa. Jag tycker att den är speciell, lite udda snitt men fina metallknappar. Ändock var han inte intresserad.

Varför?

Detta vet jag om min yngsta syster

(utan att ha pratat med henne på ca 3 veckor)

14 januari: hon lyssnar på Kings of Leons "Sex on fire"
15 januari: hon duschade, borstade tänderna, och såg sedan Kalla fötter.
16 januari: hon jobbade och sedan firade hon min andra syster samt åt citrontårta.
17 januari: fick hon massage på muskelharmoni, sen ska hon bada.
lite senare: hon har badat. Och även lärt sig "två nya lyft".

Här verkar hon ha haft lite paus (för fest enligt bilderna).

20 januari: hon jobbar - sista lektionen för idag. Sen ska hon vila.

Jag har även hört ryktas om att hon skaffat en kille. Via djungeltelegrafen (mamma).
Anna - I'm on to you...

Ett faktum:

Fia
är precis lika fantastisk som hon ser ut.

Jag kom hem till min loverboy och var alldeles lycklig över hur bra hon är.
Yes box.

Kvinnor som gillar att dricka många öl ska man hålla hårt i.

Mitt livs andra bloggdejt!

blir med Sassy om ca 10 minuter.
Jag är skitnervös.
Hon är så stylish och tuff.
Det ska bli skitkul!

Du trodde kanske att du redan sett den sorgligaste granen,

30+, men kolla nu då.
Hälsningar,
familjen Bloggfrossa/Tuffast av alla.

Dagens undran.

Varför har inte jag läst Virginia Woolfs Vågorna?
Och när ska jag göra det?
Kanske hamnar den nu som nummer 1 på min attläsalista.

As they neared the shore each bar rose, heaped itself, broke and swept a thin veil of white water across the sand. The wave paused, and then drew out again, sighing like a sleeper whose breath comes and goes unconsciously. Gradually the dark bar on the horizon became clear as if the sediment in an old wine-bottle had sunk and left the glass green. Behind it, too, the sky cleared as if the white sediment there had sunk, or as if the arm of a woman couched beneath the horizon had raised a lamp and flat bars of white, green and yellow spread across the sky like the blades of a fan. Then she raised her lamp higher and the air seemed to become fibrous and to tear away from the green surface flickering and flaming in red and yellow fibres like the smoky fire that roars from a bonfire. Gradually the fibres of the burning bonfire were fused into one haze, one incandescence which lifted the weight of the woollen grey sky on top of it and turned it to a million atoms of soft blue. The surface of the sea slowly became transparent and lay rippling and sparkling until the dark stripes were almost rubbed out. Slowly the arm that held the lamp raised it higher and then higher until a broad flame became visible; an arc of fire burnt on the rim of the horizon, and all round it the sea blazed gold.
Virginia Woolf - The Waves

Väckarklockan.

Ibland sover jag för länge. Det är det där förbannade mörkrets fel. Jag kan bara inte vakna. Känns som om kroppen dött.
Men inte nu längre.
Varje morgon när Ryssland tröttnat på att ligga och sova börjar han slicka en i ansiktet. Man knuffar bort honom. Han uppfattar det som lek och börjar attackera fötter osv (när det gäller M attackerar han skrevet vilket ofta resulterar i ett primalskrik "du ger fan i min pung kattjävel"). Sen försöker han slicka en i armhålorna eller egentligen var som helst han kommer åt. När det inte räcker biter han istället. Detta är utan tvekan den mest effektiva väckarklocka jag haft. Rekommenderas.

Joaquin Phoenix:

mannen som sålde smöret och tappade ALLA pengarna.

Vårt nyårslöfte:

se minst en film i veckan. Vi ligger bra till än så länge. Vi har sett 15 filmer sedan året blev 2009. Och nyårslöftet känns lagom jobbigt (inte alls - speciellt inte nu när det faktiskt kommit många bra filmer).

Helgens filmer:
The Wrestler (läs Karolina Ramqvists text om filmen - väldigt bra)
In the Valley of Elah
Indiana Jones och kristalldödskallens rike (kan man ha och mista - även om den verkligen inte var fullt så usel som jag trodde)
The Wackness

Det är synd om människan.

M lider av "spända njurar" idag. Det är inte helt klarlagt hur han kommit fram till detta. Med tanke på hans skrala kunskaper i anatomi tror jag inte ens han vet var njurarna sitter. Men visst. Om det betyder att vi kan ligga i soffan och slöa hela dagen så kan jag gå med på att tro på grejen med spända njurar.

The Wrestler.

Vi såg just The Wrestler. Den var väldigt fin och sorglig. Direkt hjärtskärande i många scener. Mickey Rourke är som klippt och skuren för rollen (naturligtvis). Också då Springsteens låt till eftertexterna. C'est magnifique. Klart Springsteen ska ha sin Oscar för den.

Just nu tänker jag på:

att min kille blivit friad till i sin blogg. Flera gånger. Och det är inte jag som ställt frågan.

Tillåt mig att säga:
det är mycket märkligt
(inte för att det är nåt fel på'n men ändå).

Dagens strävan:

1. Få ut granen.
2. Laga och äta mat - couscoussallad och halloumi.
3. Se film.

(hoppas klara av två punkter - blir troligtvis de två sistnämnda)

Okej?

Vi sitter i soffan med varsin dator - väldigt romantiskt.
M nyser.

Jag säger inget. Orkar inte eftersom jag just blivit botad från huvudvärken från helvetet.

Kolla! säger han och sträcker fram något. Jag hinner tänka: herre gud det är snor han kommer visa. Det är det inte. Det är ett hårstrå han dragit ut ur näsan. Han verkar stolt. Håller upp det mot ljuset. Jag vet inte vad det är jag ska säga.

-Kolla!
-Är det från näsan?
-Ja! Stor va!
- Mm (???????????????????)

-----------------
Älskar den här idag. Har just en Kjellvander-revival.

Min dag i korta drag.

1. Jag vaknar. Äter frukost. Allt är lugnt och skönt.
2. Jag kollar vägbeskrivning till Caroli kyrka i Borås dit vi ska åka för att se Maja få sin brosch... nu är hon sjuksköterska (grattis!).
3. Sminkar mig i sista sekunden. Funderar lite på var bilnyckeln ligger. Lite panik. Den bör ligga i slålen som vanligt.
4. Börjar leta. Ska köra om 10 minuter. Letar letar letar. Ringer M inget svar. Ringer M 5 gånger. Inget svar. Loggar in på msn - ingen M där. Panik utbryter!
5. Jag sliter ut alla jackorna och letar letar letar. Ingenting.
6. Ringer M igen. Inget svar. Kollar upp Mats (hans kollegas) nummer på hitta och skickar paniksms.
7. M ringer och meddelar att han har en bilnyckel i fickan och den andra vet han inte var den. Men han tror att den är i skålen. NEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJ det är den inte. Då kommer han på att den kanske är i hans jacka i klädkammaren!
8. Lycka! Nyckeln funnen.
9. Jag klär på mig, sminkar mig lite, borstar tänderna i vild panik och rusar iväg till bilen.
10. Tankar. Går in för att betala. Öppnar plånboken.
11. Inget kontokort! Vild panik igen.
12. Lämnar systemkamera som pant och kör i ilfart till Kålltorp och hämtar upp Emma B.
13. Nu är det lite lugnare. Vi kör mot staden som gud glömde. Ingen av oss hittar där.
14. Vi följer vägbeskrivningen när vi kommit in i Borås. Vi hittar inte.
30 minuter senare
15. Vi har nu sett hela Borås och samtliga kyrkor utom Caroli kyrka.
16. En Boråsare lycaks äntligen ge oss rätt vägbeskrivning.
17. Vi kommer fram. Ingen parkering. Parkerar långt åt helvete därifrån.
18. Missar psalmen (yes!) men inte när alla sjunger "Nu kommer alla känslorna på en och samma gång" (fan!). Men vi ser Maja få sin brosch.
19. Majas mamma glömmer sin väska inne i kyrkan. Springer in (förvirringen tycks smitta) och hämtar den.
20. Vi åker mot Göteborg. Det går bra. Sen lyser bensintanken. Vi åker in och tankar.
21. Släpper av Maja + Emma B. Släpper av mamma Lisa i Vasastan. Åker hem och hämtar kort för att kunna betala bensinen och få min kamera.
22. Hittar inte kortet i lägenheten. Svettas lite.
23. Går ut till bilen.
24. Kollar i väskan. Finner kontokortet som varit med hela tiden.
25. Bestämmer mig för att inte berätta det för någon alls.
26. Hatar mig själv och vill dö en stund. Åker sen och hämtar min älskade kamera. Ställer bilen.
27. Köper blommor från mina föräldrar och systrar till Maja. Går hem. Allt känns bra igen.
28. Hemma vid datorn och med Ryssland i knäet. Allt är perfekt igen!

sen ska detta hända
duscha bort ångest/stress-svetten, dressa upp mig, äta examensmiddag med Maja och alla malmömänniskor och min älskling. och dricka vin. bra för nerverna!

Vad är det här?

Jo men visst är det vår gran. Den skulle ha kastats ut för ett tag sedan. Det enda som hänt är att prydnaderna åkt ner i den tjusiga ikea-kartongen och att Ryssland nu upptäckt glädjen i att leka med grenarna. Det i sin tur resulterar i att vi har ett förtjusande litet hav av skitvassa granbarr över golv samt matta.

Varje kväll tittar vi på den och hatar dess sorgliga uppsyn intensivt.
Gör vi något åt det? Nej.
Nej, vi väntar på containerna som ska komma "snart". M säger att den ska göra det i alla fall. Jag vet inte ens om det är sant eller om det bara är något han säger för att vi ska slippa göra något åt saken.

Jaha. Nu ska jag iväg till kyrkan.
Examensdag (sjuksköterske) idag för en vän. Trodde inte att man hade dylikt i kyrkan. Men det kanske man kan behöva så här inför en barnlös helg. Det brukar ju bli ett våldsamt syndande då på alla sätt och vis.

Jag och min katt.

Supernanny.

Nu har jag hamnat framför nanny-programmet igen.
Inte en enda gång har jag sett en bra familj där. Det är pappor som går till jobbet och inte vill komma hem igen och mammor som kör hemarbetet 24/7 utan vare sig uppskattning eller hjälp.

Alltså. Jag har inte sett det här programmet en enda gång utan att vilja åka dit och örfila upp de där förbannade lata papporna. Att de får leva tillsammans med någon överhuvudtaget är helt osannolikt. Jag håller tummarna för att de i alla fall aldrig får ha sex (det lär de inte få... moahahaha). I hela sina liv.

Jenny Östergren, I love you.

Hon är så bra.
Dels i intervjun med Nordpolen med den där lille dryge djävulen Pelle Hellström och dels i sin blogg.

Nu på morgonen har hon (ja okej hon och Steffo) glaskonstnären Åsa Jungelius som gäst. Jungelius är nominerad till DN:s kulturpris för sin feministiska glaskonst.

På TV4:s bord står några av hennes skapelser.

Jenny Östergren
- Så har du de här småsnipporna.. och även den här monsterfittan som står här.

Männen i mitt liv ligger och sover.

Och det var ju väldigt välplanerat eftersom det resulterade i att jag fick ta hand om den värsta stinkbomben till toabesök lilla S just gjorde (att något så fasansfullt kan komma ur en så liten kropp är helt otroligt och detsamma gäller för Rysslands fisar).

Hårfrågor.

Vi har just ätit linssoppa (budget hjärta slimline). S sitter i mitt knä och berättar att hon "älskar Ryssland och alla". Hon fingrar i mitt hår.

- Du J, varför är ditt hår så skrynkligt?
- Skrynkligt?
- Mmm skrynkligt. Och snurrigt.
- Jaha. Lockigt menar du?
- Mmm skrynkligt ja.

Stolt som en höna.

Min M är nominerad till stora bloggpriset!

Fräknar.

Åldersfläckar, solskadad hud, pigmentfläckar och pigmentojämnheter, fräknar, fina rynkor, och breda porer är för många störande förändringar med försämrat välbefinnande som följd.

Med Skin rejuvenation, baserad på förfinad IPL-teknik kan vi idag behandla dessa missprydande förändringar både skonsamt och effektivt, utan att slipa eller skada huden
[lasercenter.se]

Det här med tidiga morgnar.

Nej. Det är inget för mig.

Min hjärna är lika fruktlös som månens yta.

Ryssen har krossat ett glas (skönt, ett glas mindre att diska), han har fisit på mig och jag har träningsvärk.

Nu tar jag en tupplur.


[jag längtar efter solen nu. så jag kan få tillbaka mina fräknar. hatade dem intensivt fram tills jag var 20 eller så. kanske längre. under högstadiet undersökte jag möjligheten att operera bort dem - det såg mörkt ut. ibland hör jag fortfarande människor prata om dem som defekter. ibland har jag läst om hur man kan gå och bleka bort dem. då tänker jag att det där måste ju vara en idiot som kommit på. fräknar är ju världens finaste grej nästan. när jag tänker på hur mycket tid jag lagt (d.v.s. slösat) på att hata min kropp och mitt ansikte genom åren blir jag mörkrädd och förbannad. sådär ska jag se till att s aldrig ska känna.. lätt uppgift... eh. det är ett bra mål i alla fall.]

som jag älskat den här

Why don't you get a haircut? You look like a chrysanthemum.

P.G. Wodehouse

Jag har varit hos frisören nu. Det gick ju bra. Inga konstiga frågor om mitt privatliv alls. Hon hade nämligen blivit med barn så det var mest det som var på tapeten idag. Ja det då och att hon inte hade haft en aning om att bibliotekarier behöver utbildning för att bli bibliotekarier (jag ser nu framför mig hur Annika går i taket) - nä hon kunde inte förstå varför man skulle få studieskulder på en halv miljon för att kunna säga "historian finns på fjärde våningen" och "herre gud de kan ju inte läsa alla jävla böcker ändå så de vet ju inget ändå".

Så det var väl det.

Bortsett då från att hon vände på mig så hon kunde se nacken när jag hängt av mig kappan.

- Det här är inte min klippning. Nä det är det inte. Det är INTE jag som klippte dig förra gången.
- Ehhhh.... nää.... det var Peters flickvän som klippte mig... ja jag hade inga pengar (lögn) [livrädd]
- Mhmm.. [muttrar] Nä det var inte jag.

Lille Patrick.

Marta och Johanna Frisk ska gå från Umeå IK till Los Angeles.

Patrick Ekwall tror att Frisk går över för att de ligger med varandra och att detta drar ett löjes skimmer över damfotbollen. Jag tycker att det drar ett jävligt stort löjes skimmer över Ekwall.
För det kan inte ha med Frisks spel att göra. Nej nej. Kvinnor ligger ju sig till allting.


Och om det nu skulle vara så att de är ett par. So what?

Jag har aldrig hört honom spekulera i om några av de manliga spelarna ligger med varandra.

Men nu spekulerar jag i om han ligger med någon på TV4. Så måste det vara.

Saker jag tänkte på när jag var ute och sprang i Göteborgsväder de luxe:

1. Att man alltid känner sig som Rocky när man spriger i uppförsbackar/trappor (det tänker jag iofs på avrje gång jag är ute och springer).
2. Varför det stank grodyngel ur alla brunnar (alltså ni vet så som det luktade när man tagit hem yngel eller ägg i det där slemmiga).
3. Vad jag skulle ha svarat på ett idiotyttrande för ca 2 veckor sedan.
4. Varför jag aldrig kan släppa små skitsaker (se ovan).

Häromnatten

var grannen under uppe och klagade på musiken igen. Trots att den var låg.

Hon bad oss även tänka på hur vi går.

HUR VI GÅR?

jag går tyst som en fucking ninja.

från nu stampar jag och lyssnar på hög musik HELA dagen.

[ja ja ja... jag vet jag är jättebarnslig. jag kommer inte stampa på rikgit. inte lyssna på så hög musi heller. vi har ju en kattunge här. men sur är jag. kommer kasta onda ögat åt hennes håll varje gång jag ser henne. kvinnan med superhörseln borde jobba som spion eller citron]

Möte med Cruella.

Imorgon ska jag klippa mig. Jag och M går till samma frisör. Och vi är båda rädda för henne. Ändå fortsätter vi gå dit eftersom det är billigt och hon faktiskt är en grym frisör (ska kanske inte säga för mycket nu så här innan... har en tendens att hata mitt hår efter frisörbesök).

Den här kvinnan ser farlig ut. Lite som Cruella de Ville. Hon har långa svarta naglar och sminkar sig som en dåre.

Nu är jag rädd.
En gång frågade hon M om han var en sån som är "otrogen mot sina frisörer" efter att han berättat att han klippt sig på ett annat ställe tidigare.
Jag har klippt mig hos henne många gånger och i stort sett alltid varit nöjd - och det är faktiskt helt otroligt. Nu råkar det vara så att jag inte varit där på väääääldigt länge. M har varit där och då undrade hon vart jag tagit vägen. Hon tyckte det gått lång tid sen jag dök upp på salongen. Det råkar nämligen vara så att M:s brors flickvän är frisör så hon klippte mig förra gången. Nu vet jag att Cruella kommer att fråga varför det tagit så lång tid för mig att komma igen - det kommer inte se bra ut. Jag kommer att bli tvungen att dra en vals med snyft om att jag inte hade några pengar och därför fick tigga mig till en klippning hos någon jag kände.

Den här människan är helt galen.

Hon har förhört mig om:
* Vems "bebisen" är (S är 4 år nu)
* Vem mamman är
* Varför M skilde sig
* Hur det kom sig att M:s förra förhållande inte höll (alltså hon ville veta mer detaljerat)

(detta är saker som hon frågat mig om i runda slängar 10 gånger. M har fått ustå exakt samma förhör vid ett flertal tillfällen)

Imorgon då? Vad ska hon fråga om nu? Vårt sexliv? Vem som diskar? Vad jag haft för förhållanden innan?

Mr Sensitive

strikes again.



här har jag sågat den.
[nu när jag haft tid att tänka undrar jag om det inte är en 1:a filmjäveln ska få]

I tried being reasonable, I didn't like it.

Jag sågade Cint Eastwoods "Gran Torino" tidigare ikväll. Det föll inte i god jord. Nej nej.

I vår familj finns det en som gillar s.k. tuffa killar.
Speciellt avdankade hårda killar. Åt dem har han ägnat en hel sida.
Nej, jag vet, det är inte normalt. Men gulligt på något sätt. Ja det måste jag ju säga eftersom jag spenderar mitt liv tillsammans med honom.

Men herre gud. Den där Gran Torino var präktig skit.

Och då sitter han där, min gode M och surar över hur jag så här dagen efter sänker betyget ett snäpp till. Igår vågade jag mig helt enkelt inte på att sätta en 2:a eftersom hans moder var närvarande - jag misstänker att hon inte var så sugen på showdown ang. skitfilm med Clint Eastwood.

Så jag sågar Gran Torino. M blir ledsen som ett barn. Känner sig skändad.

Inte så Clintanskt kan man tycka.
Nej verkligen inte.

Enkelt löst.

M bygger lego med S.
Jag sitter med datorn.
Sen klipper jag ut fina bilder ur någon artyfarty tidning.
Så lagar jag nån form av risotto på rester.

Lisa för själen.
Allt är helt dandy igen.

Enjoy the silence.

Idag har S kört på temat "prata eller låt hela tiden kommer du inte på vad du ska säga så gör helt enkelt ljud istället men vad som än händer var aldrig tyst".

Det är ett väldigt oskönt tema.

Ett tema som får en att vilja flytta ut i skogen och sätta sig ensam i en koja med en bok och lyssna på tystnaden resten av livet.

Inte bra för humöret.
Nej.
Farligt för humöret.

En liten favoritpassage ur Thomas Engströms "Mörker som gör gott".

Borta vid fontänen står några riktiga Chomskytomtar. Sociologer, säkert. Eller språkvetare, Gud hjälpe oss. Om Chomsky skrev att toaletter var en social konstruktion skulle det inte dröja länge innan man fick se studenterna sitta och skita ute på gatorna istället. Och ett antal av deras lärare, för övrigt; det finns många sätt för lärarna att känna sig unga på, och det brukar alltid sluta med att byxorna åker av.

[Mörker som gör gott]

Jag minns hur sjukt träffad jag kände mig när jag läste den här boken under tiden som jag pluggade sociologi (som jag älskade). Och hur väl jag tyckte det beskrev många av de überpretentiösa i klassen. Som han med hästsvansen, du minns Maja, som fick stånd så fort han fick ordet. Han hade definitivt suttit på gatan och skitit om nån fört fram tanken att toaletten är en social konstruktion.

Bankanalen förgyller vår morgon,

jag ser just en wanna-be-rock-star till programledare leda ett "tjejband" (who oh why säger de så?) i att spela in en riktigt kass bolibompalåt. Boom Shakalack heter det förtjusande lilla programmet.

Det konstiga är att den där killen som vill bli rockstjärna inte låter barnen vara med på riktigt. Han "rockar" deras låt "Vänskap är viktigt" med sin akustiska gitarr. Han har hockeyfrilla. Allt känns fel.

Kan slå vad om att han spelat in låten själv, lagt The pearls (så heter barnbandet) musik på det och lagt ut skiten på sin my space.

Vad är det med musik + barnröster?
Det skaver i mina öron.

det är naturligtvis inget fel på barn + musik alls. de får hålla på så mycket de vill. det är en bra grej att hålla på med musik men helst inte så att vuxna behöver höra det tror jag.

Så förstördes wienerbröd för oss.

J: När jag och Kate skrev en lista över de värsta sjukdomarna/såren hamnade "liggsår som ser ut som ett wienerbröd" på topp 10.

M: När jag satt med ett wienerbröd och just skulle sätta tänderna i den superfärska dallrande glasyren och vaniljkrämen med choklad och en kollega sa "ah... mormorshosta".

Perfektion.

Jag, ett glas rött, salta pinnar, Ryssland och spotify (Edith Piaf just nu - yes kulturlady through and through). Nu ska bara den andra vuxne i hemmet vakna ur sin powernap så är det här en fulländad fredag efter en underbar middag (chèvreinbakad lax med fullkornscouscoussallad).

Varje gång jag ser Always rekam för bindor och hör en kvinna med "beslöjad" röst säga

"Have a happy period" får jag lust att ta fram mitt machine gun och gå loss på tv:n.


se där: ganska uppenbart vems flickvän jag är.

Okej för att de här jeansen är skadliga för mina ögon.

Men priset är ju som ett skämt.
14 500 kronor för dessa jeans som måste ha orsakat en hel del miljöskador.
Jag skulle ha mycket svårt att försvara ett sådant inköp moraliskt inför mig själv. Eller vad skriver jag. Jag skulle utse mig själv till moraliskt förkastlig om jag köpte dem.
[bilden är hämtad från mrs h men läste om dem på weeklybloggen först]

Här kan man läsa om vad som används för att tillverka ett par jeans.

Gårdagens skörd.

I går var jag sur. Jag gick med S till affären för att handla mat. När vi plockat ihop allting insåg jag att jag glömt kortet hemma så vi fick släpa oss hem igen och sen tillbaka. Det låter inte så farligt men det är ett projekt när man har en 4-åring som sällskap. Dessutom skrek hon i affären "VARFÖR HAR VI INGA PENGAR? KAN VI KÖPA MAT NÅN GÅNG NÄR VI HAR PENGAR? SYND ATT DU INTE KAN KÖPA MAT NÄR VI INTE HAR NÅGRA PENGAR!" Jag kände mig halvnöjd med hennes insats och totalt missnöjd med min. Jag muttrade hela vägen hem medan hon kvittrade om att "nu får vi gå många gånger när vi inte har några pengar". Så jag var sur. En sådan surhet som bara ett barns ständiga kacklande kan locka fram - det är en trötthet som kombineras med en huvudvärk som sätter sig i tinningarna (hårt i tinningarna - och den försvinner alltid som av magi när barnet i fråga sover sött).

Eftersom jag har världens bästa kille gav han mig tulpaner för att jag var sur. Sen masserade han mina fötter. Och efter det masserade han axlarna och ryggen i... ja hur lång kan The Ice Storm vara? 1 timme och 50 minuter. Ja. Jag älskar min kille. Och lilla S - även om hon i sanning kan vara en pain in the öron ibland.

Att bo med en katt.

I morse vaknade jag av en sträv tunga i örat. Jag viftade bort den lille varelsen.
Sen vaknade jag två sekunder senare av en sträv tunga på ryggen.

Det var ju angenämt.
Men jag bestämde mig för att gå upp när han började bita mig också.

Så drömde jag i går natt att vi skaffade en katt till. En liten svart.

Undrar om det var en sanndröm.
[m skulle nog säga: nej!]

Jag mindes just varför jag är så säker på att TV4 är ett verk av djävulen.

Jag såg en "dokumentär" (osäkert om man får kalla sådan slappt producerad skit för dokumentär) om vapen + barn i USA.

En familj åkte på kulsprutefestival med sitt barn.
En pappa byggde nåt vapen, som jag icke vet det korrekta namnet på, åt sin lilla dotter. Det fanns till och med vapen i rosa. Vilken tur. Ska man ha vapen när man är 9 är det klart man ska få det i sin favvofärg.

Undrar varför alla medverkande i programmet hade valt att operera bort 95% av sina hjärnor. För det är det enda som kan förklara det jag just sett.

Mina favoritdofter just nu. På riktigt.

Dsquared She wood

Ajax köksrengöring

En jobbig grej.

Jag gick med i någon grupp på facebook precis när jag blivit medlem. Minns inte vad gruppen handlade om men det var någon politisk sak i alla fall. Plötsligt omformades den till en dejtinggrupp, "Speed date" tror jag att den heter. Varje dag får jag nya notifications om "here are some new men for you to meet". Grejen är att jag kan ju inte går ur den för då kommer alla att se på den där förbannade newsfeeden att "Josefine left speed date".

Och sen säger M att grupper inte kan omformas.
Mäh! Den har ju gjort det.
Jag skulle knappast leta killar på facebook.

Jag sökte och fann på en blogg (nööööööööööörd!)... badabing!

Så kom snön även till Göteborg.

Ska detta året blir året då M äntligen får inviga sin snowshoe (en pulka utformad som en converse - uppblåsbar) - den första julklapp han fick mottaga av sina svägerskor?

Det är hårt när självinsikten slår en i ansiktet med en stekpanna.

Idag skulle jag egentligen gå med den här fantastiska kvinnan på boxning men nu har jag insett att min fysik är som en 90-årings och får därför stanna hemma.
I stället ska jag nu på långpromenad och sedan ut på en liten löptur senare ikväll.

Nu jävlar ska jag bli pigg igen.
Hatar att känna mig pensio vid 26 års ålder.

Sockeravgiftning pågår.
Igen.

Storartad journalistik hos Oprah.

Oprah goes rebell. Verkar hon tycka i alla fall eftersom hon annonserar dagens program, som handlar om otrohet, som det mest skakande i TV-världen under hela hennes tid som programledare.

Nu handlar inte programmet om otrohet i allmänhet utan om män som är otrogna.
Just i detta nu chockeras vi av att många av männen som var otrogna (och det kommer typ alla vara eftersom kvinnorna är frånvarande, inte ligger med sina män längre bla bla bla - men se över jämställdheten för hellskotta så kanske det blir annorlunda) var otrogna med kvinnor som var "fulare än deras fruar". Oh shit.

Jag antar att kvinnor inte kan vara otrogna heller?

Nu pratar de om kvinnornas ansvar när de misstänker att mannen är otrogen.
It's all very Kvinnor är från Venus och män är från Mars.
Min favoritgrej ju.
Eller nej.
Min hatgrej ju.

[herre gud en av männen berättar nu att han var otrogen för att hans frus mamma gick bort och hon behövde hans stöd (no shit?) och då blev han osäker och var tvungen att stoppa in sin snopp i någon annan. charmigt.]

liten uppdatering: författaren som är där och pratar om skiten han skrivit i sin expertbok att när en kvinna tar initiativ till sex med sin man så är det för honom som för en kvinna när mannen tar hand om disken eller ger henne blommor. inga kommentarer på det har jag eftersom det är så jävla dumt så jag ramlar av soffan.

liten uppdatering II: Oprah säger i slutet "Kom ihåg... en av tre män är otrogna. Är inte din man otrogen så är någon annan i din närhet det". Oprah verkar ha en fin tilltro till män överlag. Vad kan vi dra för slutsats av det här programmet då? Män går dit deras penisar leder dem. Fint. Verkligen fint program men nu måste jag gå och spy.

Oh motherfucker,

vad läskig Eden Lake var.

I vanliga fall får jag sitta och hålla M:s hand. han låtsas att han vill sitta nära för att jag är rädd - men det är naturligtvis helt tvärtom. Den här gången var vi dock exakt lika rädda. Om man gillar andan-i-halsen-skräck-plus-never-ending-vändningar så är den här filmen en hit.

Som skräckfilm. Skitbra.
Som historia. Sådär. Samma gamla motsättningar mellan arbetarklass och medelklass. Det finns någon slags tanke bakom verkar det som men den fullföljs inte (eller det gör den väl på sätt och vis eftersom han tar den hela vägen till ett väldigt kosekvent slut precis som Emma Engström på GP skrev) men James Watkins är nog inte ute efter att göra en sociologisk analys av tillståndet i Storbritannien i vilket fall som helst. Så om man tar den för vad den är - en skräckfilm- så är den fantastisk.

Nu sitter i och för sig en här och tjurar för att jag tycker att den är 4:a som skräck men typ 2:a som historia (tvingades just höja det till en 3:a av M).

Det värsta filmbråket vi haft rörde: Slutet i Gone baby gone

I'm the Color me happy Girl Miss live and let live.

Nu ska jag och Diana på utflykt.

Så här fin är hon. Diana. En av 2008s bästa julklappar.

(M och S ska också med.)
Läskigt att fota med film. Allt kan gå åt helvete. Hoppas inte.

[utflykten går till aeroseum]

bildkälla: dogwelder flickr

Konstigaste julklappen jag fått. Någonsin. Till och med konstigare än den gången jag fick nästan alla böcker i serien Grottbjörnens folk.

men också en av de finaste julklapparna.

Jag och min syster fick en hamster av vår yngsta systers kille.
Ingen visste varför.
Jag hade kanske någon gång sagt att jag ville ha en hamster - fast menade det nog inte på riktigt.
Det var en Mazarin. Hon var så söt. M gillade också henne. Han tyckte det var roligt att testa vad hon gillade att äta. Det visade sig att hon gillade daim, ostbågar och pizza. En gång när jag var borta matade han henne med chilinötter och sen trodde han att hon dog. Då fick han så han teg.
Hon var dock inte död. Hon dog ett år senare och allt var väldigt sorgligt. Så blev det jag som fick lyfta ut henne ur buren.

Döden kändes stel och konstig.
Jag la henne i en skokartong med höstlöv och sedan begravde vi henne i mina föräldrars trädgård.

Idag har vi kastat ut julen

och det är underbart!

Eftersom M:s finanser snart är körda i botten passade han på att köpa ett spel till sitt (egentligen vårt) wii häromdagen. Warioland - the shake dimension. Det innebär att jag i detta nu ligger i soffan med katten bredvid mig och några centimeter ifrån mig sitter lilla S och våldsskakar spelkontrollen bredvid sin far som skakar ännu värre.

Det är en mycket speciell syn.
En vuxen man i glansiga röda mjukisbyxor som fokuserat, som aldrig någonsin förr, skakar på en liten vit plastsak. Han hör inget. Han har inget sidoseende längre. Han är döv och tunnelseende och skakar som om han led av någon dödlig sjukdom.

Jag är så stolt så jag nästan spricker.

Granen visste nog om att dess sista dag var kommen,

för den passade på att välta igen. För fjärde gången.

Nu åker den ut.

Jag undrar om jag har tålamodet

men jag blir sugen på att göra som Moa med Benknäckarvalsen och ta ett självporträtt om dagen under ett år. Fast jag tänker nog i så fall ta det på samma plats varje dag. För att se vad som händer. Blev helt fascinerad när jag såg nedan video för första gången för några år sedan (ett projekt jag dock aldrig skulle ge mig i kast med).

Varning utfärdas: man blir lite yr av den här videon. Lite som när man ser Gaspar Noés Irréversible (fast i den har han lagt till ett ljud i våldsscnenerna som framkallar illamående).

Nu ska jag dricka öl.

Jag är inte alls så kaxig som jag ser ut.
Bara när det behövs.

Isoleringen är över.
Inte sjukdomen dock, verkar det som.
Vi har tittat på "konst" på Alingsås konsthall. Jag tror att jag hoppar över recension. Det var mest skit. Några foton var bra. Vi åker nog dit senare i januari när Elisabeth Ohlson Wallins In hate we trust kommer dit.

I övrigt bjöd Alingsås på paj. God paj. Trodde jag. Tills den kom och någon hade dränkt den i cheddar. Alltså en ca centimetertjock skiva cheddar ovanpå min fetaostpaj. Då var dock redan uppretade på det extremdryga cafébiträdet. Jag brukar vara ett under av trevlighet (på riktigt) men den här människan betedde sig som att vi förolämpade henne när vi beställde (dessutom var deras kokta kaffe som en blaskig kopp te. Blä).

Men... det har varit en jättefin dag. Min mamma tyckte synd om M för hur jag skriver om honom. Och hon har nog rätt. Men så gillar han ju när jag skriver om honom på det här sättet. Min fina fina kille. Så jag fortsätter nog. För hans skull.

Ha en fantastisk lördagkväll!
Nu ska jag få lite social luft efter några dagars absolut isolering med en man som plötsligt vill bli dansk (inte fy skam det heller!).

Gissa hur gammal min kille är.

Idag ska vi utanför dörrarna. Vi ska åka till Alingsås och gå på Konsthallen. Det är på mitt initiativ. Nyss såg jag min älskade stappla ut som Quasimodo till toaletten. Har har ringt sjukvårdsupplysningen pga sin värk. Han gnäller nästan oavbrutet (när han inte pratar danska vilket han nu nästan helt övergivit svenskan för att göra - vet ej varför). Jag undrade om det verkligen var en bra idé att göra detta idag eftersom han verkar ha lite feber fortfarande. Men han ska tvunget ut. Och det vill ju jag med. Men sen sa han...

- Om jag inte orkar så kanske det är trevligt med bara en liten biltur?


VA? En biltur?
Kul. Jag är ihop med en pensionär.

M började nästan gråta när han såg inlägget nedan,

han vill att jag ska framställa honom som smart.

Så:
M är faktiskt jättesmart. En av de smartaste jag vet.

Exempel:
Han går bort till trappan ner till sovrummet och ropar "vad är det jag ska göra?"

Ja inte vet jag. Det sa han inget om när han gick men nu snyter han sig så det kanske var det han skulle göra. Nä. Det var glasögonen han skulle hämta. Jag tror att han behöver vila lite.

Exempel II:
En gång lurade jag i honom att tarmarna kan bli förslappade om man håller inne med fisar. Jag sa att detta skulle kunna ställa till det för honom på jobbet eftersom han vid lurtillfället hållt inne med fisar i ett halvår och sparat dem ut till balkongen när jag gick på toan (det här var i början av vårt förhållande). Jag fick honom att tro att hans fisar från och med nu skulle komma att kunna explodera när som helst utan att han kunde styra det. Han såg skräckslagen ut. Jag lät honom tro det ett tag. Jag njöt.

Men faktiskt så är han smart. Annars hade vi inte varit ihop.


Oj. Nu säger han att om jag skriver något fint så blir det massage på fötterna sen!!!

M är världens bästa. Smart, vass, rolig, snäll och så jävla snygg. (Och allt detta är sant.)

Fotmassage tack!

Nu säger M att han inte kan hålla reda på vem som är vem av

Peter Haber och Stellan Skarsgård. "Det beror kanske på att de är av samma dignitet.... hmm.... eller...". Eller så kanske det beror på att båda är halvskalliga.

Jaja.
Nu tar jag ett glas vin, äter lite klyftpotatis och höjer den intellektuella ribban här genom att läsa något vettigt i stället för att lyssna på min sämre hälft (hoppas innerligt att han blir frisk snart - just nu beter han sig som vore hans hjärna överkokt).

Är jag gjord av stål?

Den där influensan biter inte på mig.

YEEEEEEEEEAAAAAAAAAAHHHHHHH!

bara på min klene kille.
Han sitter här i håliga röda mjukisbrallor, torr men snorig näsa, skäggig och dan och gnäller om den där febern som kommer och går. Han ojar sig även över att katten hela tiden är ute efter hans hand (jag gissade på att det var för att han inte gör annat än kliar sig på pungen just nu) men det var tydligen för att "han vet att det finns lek i min hand".

Vi har lite Gus Van Sant tema just nu.
Vi såg Paranoid Park häromdagen.
Idag blir de (förhoppningsvis) Milk.
Och imorgon Gerry.