söndag 4 januari 2009

Jag undrar om jag har tålamodet

men jag blir sugen på att göra som Moa med Benknäckarvalsen och ta ett självporträtt om dagen under ett år. Fast jag tänker nog i så fall ta det på samma plats varje dag. För att se vad som händer. Blev helt fascinerad när jag såg nedan video för första gången för några år sedan (ett projekt jag dock aldrig skulle ge mig i kast med).

Varning utfärdas: man blir lite yr av den här videon. Lite som när man ser Gaspar Noés Irréversible (fast i den har han lagt till ett ljud i våldsscnenerna som framkallar illamående).

5 kommentarer:

Anonym sa...

Å, jag såg hela filmen. Vilken grej. Men det vore kul att se hr mycket man ändras ändå ;-)

Anonym sa...

Oj, vilken rolig grej! Man kanske borde testa?!

Min syster är helt galen i små askar och lådor; hon har sådana precis överallt i lägenheten!

Jo tjena sa...

Nej, dessvärre inte. Alla har stängt in sig pga kylan. Vi är inte vana vi -12 här nere i söder.

Anonym sa...

Sv: Vi får vara ense om att vara oense. Alla kan ju inte tycka lika om allt. Och det finns säkert punkter där våra åsikter är slående lika.

Mvh Little Peaché

Josefine sa...

maria: det skulle jag också vilja veta. men jag skulle aldrig palla. fast kanske ett foto i veckane eller så under några år. hmm.. tål att tänkas på.

sassy: ja jag blir skitsugen! spännande att se det så tydligt.