Eller jo. I scenerna med aggressionsskadade körskoleläraren. Där brände det till någon gång sådär.
Men alltså. Jag blev helt galen av huvudpersonen. Hon var så glad hela tiden. På ett väldigt osympatiskt sätt - hon tog ingenting på allvar. Mats Johnson i GP gav filmen fyra fyrar. Det kan jag inte alls förstå. Jane Magnusson i DN gav den däremot bara en 2:a.
Jag kommer att tänka på den där krönikan Carole Ringskog Ferrara-Noli skrev om Amelie från Montmartre- syndromet ("Svårt att ta död på kvinnomyt":
”I like my coffee as I like my women – black and hot”, säger en del. Bland konstnärliga regissörer verkar devisen snarare vara ”hot and mentally disturbed”. Inte särskilt svarta alls faktiskt. Men ofta med brunt hår, snygg kropp, ”intellektuella”, ”konstnärliga” med ”temperament”.
En alldeles speciell darling inom populärkulturen som man för länge sedan borde dödat. Män är män och kvinnor är fantastiska små varelser, som man blir arg och kåt på.
Så känns den här karaktären - på gränsen till utvecklingsstörd. Hon är likson "quirky" och gullig - totalt oförarglig och så jävla enerverande. Jag förstår inte riktigt vad Leigh är ute efter med den här filmen. Någonstans har huvudkaraktären ett samtal med sina väninnor om att dagens barn spelar för mycket tv-spel. Jag får nästan en känsla av att han slängt in det för att täcka över det faktum att det mesta av filmen ekar tomt. Det behöver inte bli tramsigt och korkat för att det ska handla om glädje och att glädjas åt "de små sakerna i livet" vilket den här människan gör till tusen.
Det var faktiskt länge sedan jag störde mig så mycket på en huvudkaraktär som i den här filmen. Jo i Gran Torino - men inte ens Clintan är så enervernade. Det närmsta jag kommer på just nu är "Juno" filmen som gjorde att jag troligtvis aldrig kommer att kunna se Ellen Page igen utan att bli helt vansinnig av hennes röst och hela uppenbarelse (gillade dock henne skarpt i Hard Candy).
7 kommentarer:
Har läst igenom bloggen under helgen och nöjt konstaterat att du är en stor Springsteen-fantast.
MEN vilken är favoritlåten? (Byter fokus från en kass film till en bra låt.)
urs. tycker illa om den där filmen utan att ens sett den. läste oxå den där krönikan och är såååååå less på den där filmiska kvinnomyten, 37nånting-grader-kvinnan liksom. och det värsta är att typ regissörerna som skapar dessa kvinnor på duk typ verkar tycka att de är frigjorda när de gör det. hon är ju värsta platt.
en av mina värsta irritations-huvudkaraktärer är hon från montmartre, henne tål jag inte. har inte sett juno men däremot var jag inte alls förtjust i hard candy. den var alldeles för sökt som hämndfilm för min smak men för ovrigt jag bah LOVE hämndfilmer.
mr elway: oj. vilken svår fråga. det beror nog på vilken dag du frågar. jag tar några stycken för det blir för svårt annars. independence day, candy's room, drive all night, tougher than the rest (såklart!), born to run, the ghost of tom joad, stolen car, 4th of July asbury park, incident on 57th street, thunder road och kanske tusen till.. haha (länge hade jag en stor hangup på janey don't you lose heart också).
miri: du kan nog hoppa över att se den tror jag. jag fattar inte heller varför de gör kvinnor så när de ska vara "fria" eller vad det nu ska föreställa. eller kanske frigjorda. men de är ju bara direkt frånstötande pga det där "gulliga" störande glada och lite "fint knäppa". hämndsfilmer är kul men jag tycker det är svårt att hitta riktigt bra. egentligen mest för att jag inte är så bevandrad i den sortens film tror jag. du har sjukt mycket mer koll på det än vad jag har. hmm.. nu kom jag på en grej jag ska fråga dig om.
Ah, och jag som har varit lite nyfiken på den. Intresset svalnade lite nu.
Men - åå - hatfilmer. jag vet inte, jag hade inte såna problem med amelie (fast juno sög). Min hatfilm är Betty Blue; sexig/galen fransyska med putande underläpp, iklädd (heela filmen igenom) trosor och litet litet linne. Ibland slänger hon saker. Man vet aldrig vad hon ska ta sig för. Det lilla livet. Om hon nu ska vara "galen" är det väl lika bra att go all the way: dregla, bli fet (psykmedicin har en svällande effekt), sluta tvätta sig osv. Näe, jag blir arg bara av att tänka på det.
Å när jag ändå är i tagen. Colin Farrell. Kan nån se en enda film med den pajasen utan att vilja döda honom?
anique: usch ja. juno. alla bara tjatade om den och hur underbar den var. och jag försökte verkligen men sen kapitulerade jag och hatade den innerligt hela vägen. colin farrell. och folk tycker han är snygg. jag fattar ingenting. de där bekymrade ögonbrynen. blä.
äntligen någon fattat hur kass den är! tack! tror det var förra årets sämsta film, ändå har jag för mig att jag såg att den var oscarsnominerad (!!!)
whaaaaaaat???? herre gud. hoppas inte. den var ju helt kass. kass kass kass.
Skicka en kommentar