tisdag 6 januari 2009
Konstigaste julklappen jag fått. Någonsin. Till och med konstigare än den gången jag fick nästan alla böcker i serien Grottbjörnens folk.
Jag och min syster fick en hamster av vår yngsta systers kille.
Ingen visste varför.
Jag hade kanske någon gång sagt att jag ville ha en hamster - fast menade det nog inte på riktigt.
Det var en Mazarin. Hon var så söt. M gillade också henne. Han tyckte det var roligt att testa vad hon gillade att äta. Det visade sig att hon gillade daim, ostbågar och pizza. En gång när jag var borta matade han henne med chilinötter och sen trodde han att hon dog. Då fick han så han teg.
Hon var dock inte död. Hon dog ett år senare och allt var väldigt sorgligt. Så blev det jag som fick lyfta ut henne ur buren.
Döden kändes stel och konstig.
Jag la henne i en skokartong med höstlöv och sedan begravde vi henne i mina föräldrars trädgård.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
ÅÅÅ, jag älskar hamstrar. Hade en i vuxen ålder också (fast det var för 12 år sedan) som höll mig sällskap på nätterna. Gulligt namn också; Mazarin :-)
Usch, det är hemskt med döda djur. Konstigt att den åt chilinötter förresten. Fast min ena katt gillar ju iofs chilipulver, jag måste gömma burken i ett skåp så han inte tar den...
maria: vad roligt astt du också haft hamster. jag tror att i princip alla jag berätta om hamstern för skrattade åt att jag hade hamster. så jävla konstigt. hamstrar är ju roliga!
sassy: ja usch. det är det verkligen. hahaha.... chilipulver! vilken tuff katt!
Skicka en kommentar